Stockholms Saxofonkvartett och Gustaf Sjökvists kammarkör
Mellan fantasi och verklighet
150 kr för årskort; fri entré för ungdomar 0–18 år

Rosanna Gunnarsson (1992): Windbringer (2019)
Liisa Hirsch (1984): Us… and Them… (2020)
Matthew Peterson (1984): In the beginning (2020), uruppförande
Rolf Enström (1951): Rama (1998)

Den flerfaldigt prisbelönade och hyllade amerikanska författaren och poeten Ursula K. Le Guin är antagligen mest känd för sina två trilogier i fantasyserien ”Earthsea”. Böckerna utspelar sig i ett fiktivt, skärgårdsliknande landskap där magi är en del av vardagen, nära förknippad med naturen och klimatet och att upprätthålla balans i livets kretslopp.

Rosanna Gunnarssons Windbringer är döpt efter en typ av magiker i Le Guins värld som har förmågan att arbeta med vinden. Gunnarsson beskriver sig själv som en kompositör och ljudkonstnär vars musik till stor del formas av ett intresse för rörelse och processer, och ofta tar avstamp i naturen på olika sätt. Steget därifrån till Ursula K. Le Guins komplexa och jordnära berättelser är inte långt. Verket är skrivet för altsaxofon och tape och kommer att framföras av Linn Persson från Stockholms Saxofonkvartett.

En annan slags överjordisk stämning frammanar estniska tonsättaren Liisa Hirsch i Us… and Them… för saxofonkvartett och tape. Verket är komponerat utifrån inspelningar av vargflockars ylande som Hirsch analyserat – och i vargarnas sång upptäckt en sällsam musikalitet. På ett sätt som nästan för tankarna till senrenässansens flerköriga verk hördes olika vargflockar yla till varandra i en slags flerkörig växelsång.

Samspelet mellan vargarna som Hirsch upptäckte inspirerade till det här verket. Saxofonerna interagerar med varandra och imiterar den täta, vibrerande samklang som uppstår när vargarna i en flock ylar tillsammans. Det, resonerar tonsättaren, ”leder till frisättning av belöningshormoner och är ett sätt för flockmedlemmarna att stärka banden till varandra.” Verket uruppfördes av Stockholms Saxofonkvartett i en direktsänd, publiklös konsert under Estonian Music Days 2020. Detta är första gången som verket framförs inför publik.

Tonsättaren Rolf Enström är allt annat än främmande för teknik. Genom sin närmare femtioåriga karriär som tonsättare har han utforskat elektronisk musik i olika former. Han har även byggt egna elektroniska instrument, till exempel ”Orben” som han uppträtt med på konserter i både Stockholm och New York City. Med sig från uppväxtåren har han kärleken till science-fiction-litteraturen som han själv beskriver som en av anledningarna till att han sökte sig till den elektroniska musiken.

Verket Rama för blandad kör och tape är döpt efter och inspirerat av en av tonsättarens favoritbokserier, skrivna av Arthur C. Clarke och Gentry Lee. ”Verket kan ses som en avbild av min läsupplevelse lika mycket som en fristående komposition”, berättar Enström i sin verkkommentar. Den traditionella, notbundna musiken möter den elektroniska musikens klangliga frihet. Verket är skapat för en stor lokal, som ett kyrkorum, där klangen kan växa och simulera känslan av rymdens ofattbara storhet – och människans jämförbara litenhet.

Matthew Peterson, född och uppvuxen i USA men sedan många år bosatt och verksam i Sverige, studerade vid Bloomington University i Indiana för bland andra Sven-David Sandström. År 2020 skrev Peterson detta verk för att hedra sin gamle lärare med ett stycke vacker musik och en bibeltext som han tror att Sven-David skulle ha uppskattat, hämtad ur Johannesevangeliets första kapitel: ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”

In the beginning för blandad kör och saxofonkvartett är en chaconne, en form av dansmusik med ursprung i Spanien på 1500-talet som bygger på en upprepad basmelodi eller ackordföljd. I det här verket är det just barytonsaxofonen som rör stadigt över ett brutet mollackord – ”medan de övriga stämmorna”, som tonsättaren själv uttrycker det, ”sjunger ut i vemodig, slingrande kontrapunktik fylld av förhållningar, synkoper, vackra dissonanser och begråtande melodier”. En instrumental version av verket framfördes under fjolårets festival men detta blir första gången som detta, det ursprungliga verket får möta publiken.

Medverkande
Mathias Karlsen Björnstad, sopransaxofon
Jörgen Pettersson, altsaxofon
Theo Hillborg, tenorsaxofon
Linn Persson, barytonsaxofon
Verkkommentarer

Liisa Hirsch: Us… and Them…

När jag studerade olika inspelningar av vargars ylande insåg jag snabbt att både den mest urbana människan och den allra ensammaste vargungen använde vokaliserande röstljud för att uppfatta närvaron av andra, att kraften och närheten i den upplevelsen är gemensam för båda arter.

Jag betraktade spektralanalysen utav två vargflockars ylanden och upptäckte fascinerande musikaliska kopplingar i de två körerna. I en av inspelningarna, till exempel, så etablerade ledarvargen en slags grundton, ifrån vilken nästa varg gled nedåt i tonhöjd, och nästa varg uppåt, vilket skapade en vibrerande samklang som genljöd genom skogen. Ljudet fångades upp i en annan del av skogen, och så svarade de varandra i en slags flerkörig växelsång som varade i tre minuter.

Om än den förstärkta unisona klangen av vargflockens ylande kan ge intrycket av en större och starkare flock så leder det gemensamma ylandet till frisättning av belöningshormoner och är ett sätt för flockmedlemmarna att stärka banden till varandra. I verkets tre delar interagerar saxofonerna med varandra på ett sätt som liknar vargarna, på ett metriskt flexibelt sätt, där musikaliska insatser väljs och synkroniseras i ett ständigt lyssnande till de mikrotonala skiftningarna i den unisona klangen.

Liisa Hirsch, översatt till svenska av David Saulesco

Matthew Peterson: In the beginning

I januari 2020 diskuterade jag, Florian Benfer, Linn Persson och Jörgen Pettersson ett nytt verk för Gustaf Sjökvists kammarkör och Stockholms Saxofonkvartett. Det skulle uruppföras under Svensk Musikvår 2020, på en hyllningskonsert till minnet av min gamle lärare, Sven-David Sandström.

Eftersom uruppförandet skulle äga rum bara två månader senare behövde jag komponera verket snabbt, vilket kändes rätt med tanke på Sven-Davids legendariska fart och produktivitet. Jag visste också att jag ville tonsätta en bibeltext. Under mina lektioner med Sven-David på Indiana University talade vi ofta om att vi båda hade haft religiöst präglade uppväxter, och om hur det kom ut i vår musik. Detta var ett av de sätt på vilket Sven-David hjälpte mig att hitta min egen röst.

Diskussionerna med Florian, Linn och Jörgen fördes på en italiensk restaurang i Stockholm. På bordet stod ett tänt ljus som fick mig att tänka på en vers i början av Johannesevangeliet: ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Med tanke på hur Sven-Davids lysande personlighet lever vidare i oss och i hans musik kändes det självklart att välja just den texten.

Centralt i verket är en chaconne i saxofonkvartetten, där barytonsaxofonen håller oss i stadig och mörk f-moll, medan de andra tre saxofonerna sjunger ut i slingrande, lyriska, ibland begråtande melodier som bygger upp en vemodig kontrapunktik. Körsatsen är klar, homofon, psalmlik.

Jag tycker att jag, på mitt eget sätt, i det här verket har lyckats sammanfatta två viktiga aspekter av Sven-Davids musik som har inspirerat mig. Han kunde kombinera sina komplexa texturer och sitt sofistikerade hantverk med ett känslomässigt djup, ibland i form av en melodisk och harmonisk enkelhet som jag upplever som modig i sin rättframhet, och djupt rörande.

In the beginning beställdes av Gustaf Sjökvists kammarkör och Stockholms Saxofonkvartett och är tillägnat in memoriam Sven-David Sandström.

Matthew Peterson

Rolf Enström: Rama

Rama för blandad kör och tape komponerades på beställning av Stockholms motettkör med stöd av Rikskonserter och avslutades 1998. I verket har jag hämtat inspiration från science-fiction-böckerna i Rama-serien av Arthur C. Clarke och Gentry Lee. Böckerna handlar om våra möten med andra civilisationer och läsaren får gradvis insikt i de uppsökande ”ramaniternas” avsikter.

Arthur C. Clarkes ”2001” var en stark upplevelse för mig i tonåren och att se filmen på Vinterpalatset i Stockholm var en ytterligare förstärkt upplevelse. Mysteriet som presenterades och känslan av att stå på tröskeln till ett utvecklingssteg för mänskligheten kan ses mot bakgrund av 1960-talets framtidstro.

I dyningarna av detta började jag komponera elektronisk musik och bar med mig detta i mitt skapande. De följande åren innebar stagnation inom genren och om möjligt en konsolidering av uttrycksmedlen.

I mitt arbete med Elsa Graves mörka framtidssyn i verket Slutförbannelser hade jag vandrat hela sträckan från måhända naiv framtidstro till svartsyn. Men Slutförbannelser bär ändå med sig det allra minsta av hopp, representerad av några svaga bjällror i det absoluta slutet.

Rama, å andra sidan, befinner sig bortom framtidstro och pessimism. Verket kan ses som en avbild av min läsupplevelse lika mycket som en fristående komposition där traditionell tonalitet möter elektronmusikens fullständiga frihet i termer av tonsystem och klangvärld. Mötet sker på klangbasis, där den blandade kören kan erbjuda oanade klanger och där jag själv befinner mig i början av att upptäcka alla klangmöjligheter.

Jag träffade Stockholms motettkör, berättade om mig själv, min musik och om mina avsikter. Kören bidrog med klangmaterial, samtidigt som jag fick en insikt i vad man kan få ut av kören, klangmässigt och vad som var realistiskt att göra. Verket är skrivet för en duktig amatörkör och skall ge mycket tillbaka i form av klang, trots begränsad repetitionstid. Den elektroniska stämman stödjer utan att ta över och bidrar naturligtvis till grundkänslan i verket med sin stora klang.

Rama är avsett att framföras i kyrkorummet, där klangerna kan leva ett längre liv och blanda sig bättre än i en konsertsal. Kyrkorummet är fascinerande också för att det skall ge intryck av storhet i relation till människans litenhet. Inför ett konsertframförande är det viktigt att simulera kyrkorummet så långt det är möjligt för att göra verket rättvisa.

Bandstämman är komponerad i egen studio, huvudsakligen med den svensktillverkade synthesizern Nord Modular. Röstmaterialet som bearbetats levererades av medlemmar i Stockholms motettkör. Texterna som framförs i bandstämman är inlästa av Hans Jonstoij och Sonny Jansson. De texter som förekommer är skrivna av Arthur C. Clarke och Gentry Lee; William Shakespeare (sonett nr 123); samt Gunnar Ekelöf.

Rolf Enström


Swish logotype

Det är helt gratis att lyssna eller titta och på alla Svensk Musikvårs inspelade konserter.
Men vill du ge ett bidrag till Svensk Musikvår så Swisha gärna till 123 679 04 89
Varmt tack!