Svenskt musikliv har förlorat en av sina främsta folkbildare, musikjournalister och inspiratörer. Med Göran Bergendals bortgång har en betydelsefull röst tystnat – en röst som under mer än ett halvt sekel bidrog till att fördjupa förståelsen för musik och göra den tillgänglig för en bred publik.

Göran Bergendal tillhörde den generation som gjorde Sveriges Radios Musikradio P2 till något långt mer än en kanal där musik spelades. Med utgångspunkt i den förnyelse som inleddes under Karl-Birger Blomdahl och vidareutvecklades av Ingemar von Heijne och medarbetarna på talredaktionen blev P2 en verklig bildningskanal, där musiken inte bara klingade utan också sattes in i ett historiskt, konstnärligt och mänskligt sammanhang. Göran var en av dem som bar denna idé. Med djupa kunskaper, journalistisk integritet och en sällsynt pedagogisk förmåga öppnade han dörrar till musikens värld för generationer av lyssnare.

Som skribent och radioman förenade han stor sakkunskap med en ovanlig förmåga att göra även den mest avancerade musiken tillgänglig och angelägen. Genom program som Nya Timmen och Opp Amaryllis, en lång rad porträtt av svenska tonsättare samt programserier om musiklivet i bland annat Island, Norge, Danmark, Litauen och Rumänien vidgade han lyssnarnas perspektiv och förmedlade ett internationellt musikliv med kunskap, nyfikenhet och värme.

Det internationella perspektiv som präglade hans radioarbete följde honom också till Rikskonserter, där han under många år verkade som utvecklingschef. Där byggde han upp ett imponerande nätverk av tonsättare, musiker och institutioner, både i Sverige och internationellt. Han ledde arbetet med kompositionsbeställningar och festivalen Stockholm New Music och skapade därigenom förutsättningar för nya verk, internationella samarbeten och konstnärliga möten som kom att få stor betydelse för svenskt musikliv.

Genom sina texter, föreläsningar och sitt personliga engagemang blev han ett ovärderligt stöd för otaliga tonsättare och musiker. Han förstod vikten av att sätta nya verk i ett sammanhang och hade en ovanlig förmåga att uppmuntra, skapa kontakter och öppna dörrar för andra.

Jag hade förmånen att samarbeta med Göran under mer än fyrtio år. Med tiden blev han långt mer än en uppskattad kollega. Han var en vän, en mentor och ett ovärderligt stöd. För Stockholms Saxofonkvartett, Svensk Musikvår och många andra projekt betydde hans kunskap, hans texter och hans kloka råd oerhört mycket. Han följde vår verksamhet med samma nyfikenhet och engagemang ända in i det sista, närvarade vid otaliga konserter och delade generöst med sig av sin erfarenhet och sitt stora kontaktnät. Han gjorde skillnad, inte genom att själv stå i centrum, utan genom att lyfta andra.

Det är inte främst den stora yrkesgärningen jag kommer att bära med mig, utan människan Göran – hans nyfikenhet, vänlighet, integritet, humor och ständigt uppmuntrande sätt. Han hade den sällsynta förmågan att få människor att växa genom att lyssna, uppmuntra och skapa sammanhang där andra kunde utvecklas.

Mina varmaste tankar går till Lena Roth Bergendal, till Görans barn och deras familjer. Samtidigt är vi många vänner, kollegor, tonsättare och musiker som sörjer en människa vars generositet, nyfikenhet och folkbildande gärning har satt djupa spår i svenskt musikliv. Hans avtryck kommer att leva vidare under lång tid.

Jörgen Pettersson