The Wanderers beställdes av Musik i Dalarna som del av Matthew Petersons uppdrag som Dalasinfoniettans composer-in-residence under säsongerna 2024–2026. Matthew arbetar nu i sin tonsättarstuga med nästa projekt, operan Anders och Emma Zorn som har urpremiär i Vattnäs sommaren 2026, och tar en paus i kompositionsarbetet för ett samtal med Boel Adler.

Hur hamnar en tonsättare från North Dakota i Smedjebacken?

– Det var min domstolsopera Voir Dire som förde mig till Sverige. Jag trivdes bra och fick många kontakter och beställningar som gjorde att jag blev kvar. Efter ett antal år i Stockholm kände vi i familjen att vi ville bo närmre naturen, och här kan jag jaga och fiska som i Grand Forks där jag växte upp. Ändå tar det bara några timmar att ta sig till Stockholm eller till flygplatsen. Och i samarbetet med Dalasinfoniettan har jag kommit nära både orkestern och publiken. The Wanderers blir avslutningen på en mycket givande tid som deras hustonsättare.

Har det påverkat kompositionen att du bor i Dalarna?

– Jag ville att verket skulle vara lokalt förankrat eftersom det är Dalasinfoniettans största beställningsverk någonsin. Jag tänkte på naturresurserna som alltid definierat livet i Bergslagen; skogen, åkrarna och älven, och bergsindustrin och smedjorna som satt trakten på kartan. Kolmilorna i Dalarna ryker inte längre som på Dan Anderssons tid, men groparna finns fortfarande där. De kraftfulla smederna arbetar inte längre i de värmländska bruken som i Frödings dagar, men hyttorna står kvar, och man tillverkar fortfarande stål på Ovako här i Smedjebacken där jag bor. 

Dikterna är skrivna av Dan Andersson och Gustav Fröding, och en rad av Erik Axel Karlfeldt finns också med. Hur valde du just dessa diktare?

– Jag fångades både av den metaforfyllda naturlyriken, de kärva scenerna från Bergslagen och den inre resa som de här poeterna beskriver. Temat för symfonin kommer ifrån en dikt av Dan Andersson: “Vida, vida har jag färdats, högt på fjäll och djupt i dalar.” Jag läste flera samlingar och markerade dikter med olikfärgade lappar efter ämne; grönt för skogen, orange för eld, smedja och berg, gult för solen och blått för vatten. Där hade jag mina fyra satser.

Hur kom det sig att du översatte dikterna till engelska?

– Min vision var att väva samman kör och orkester i ett enda ljudlandskap, en symfoni där kören inte är ett separat inslag, utan utgör grunden för hela verket. Dikterna jag hittat hade stämningen och karaktären jag sökte, men de var redan fulländade konstverk med stark rytmik och musikalitet som hämmade mina egna musikaliska intentioner. Det kändes som att jag målat in mig i ett hörn, tills jag insåg att jag kunde göra min egen tolkning. Jag började bryta upp dikterna och sätta samman enskilda rader och fragment, och allt föll på plats när jag översatte dem till engelska. ”We are weary, we are lost. We are a voice singing in the wilderness…”

Vart leder vandringen i symfonin?

– De fyra satserna utgår ifrån fyra olika miljöer som symboliserar sökande och vilsenhet, födande och föräldraskap, makt och slit, skönhet och det okända. Det kretsar kring de stora frågorna. Är vi människor gudomliga varelser? Eller odjur? Musiken vandrar genom skogens dunkla snår av klang, springer i sol över skinande harmoniska fält, bultar i bångstyriga rytmer i en sotig smedja, och når slutligen den spegelblanka tjärn där förbittrade tankar smälter samman i ett ackord. The Wanderers är en musikalisk resa genom vidsträckta marker, men också en resa för tankarna och för själen.

Text: Boel Adler