Window of Tolerance av Zacharias Ehnvall
Zacharias Ehnvalls Window of Tolerance rullar fram som en ljudlig våg över psyket – en resonant reflektion över tidens gång och sinnenas rymd.

Långsamt, närmast obemärkta, rullande fronter av reformation. Snabbt skimrande revolution. Ett ändlöst skvalande kontinuum, omtag efter omtag. Klipp. Likt drivved på havet: målmedvetet på väg mot strand. De sanna intentionerna helt främmande för planeten det härskar över.

Window of Tolerance är en ljudande undersökning av psykets vågformer och varande över tid.

Zacharias Ehnvall

Timestuck av Paula af Malmborg Ward
Paula af Malmborg Wards Timestuck är en musikalisk dialog mellan orgel och saxofoner, en fascinerande resa genom tidens paradoxer och det mänskliga medvetandet.

"Att spola tillbaka tiden", "tiden kommer ikapp", "i otakt med tiden", "vara ett med sin tid"...begrepp jag funderat och funderar över. Vi levande människor relaterar medvetet till tid; vi känner tid. Och vi befolkar tiden vare sig vi vill eller inte.

Jag fascineras av detta. Tid har förresten alltid varit en viktig parameter i mitt komponerande. Men nu tycker jag tiden är i olag. Kan inte förklara det bättre.

Om jag blundar hårt, kan jag få fastna en stund i en tid utan oönskade vetskaper som plötsligt överrumplar mig?

Om jag blundar riktigt hårt?

Arbetet med Timestuck började som en pianoimprovisation. Steg för steg växte en dialog  mellan orgel och saxofonkvartett fram; ett uttrycksmöte kring ett omöjligt - eller kanske möjligt uppdrag.

Paula af Malmborg Ward

Vertigo av David Riebe
”Vertigo” är ett verk för saxofonkvartett och orgel som tar sin utgångspunkt i en känsla av svindel, av limbo och gränsland, känslan av att inte veta var man är eller vad som är vad. Stycket bygger vidare på musikaliska idéer från saxofonkvartetten ”Kostymen sys i det tysta” från 2022, i vilken de båda spelteknikerna embouchure-glissando och multiphonics skapar ljudlandskap där klangerna går in och ut ur varandra så att man till slut inte vet vem som spelar vad. Nu adderas även orgeln till ljudbilden, med sin mångfacetterade klangpalett och sin förmåga att fylla hela kyrkorummet med sina toner. På så sätt skapas en känsla av att musiken kommer från överallt och ingenstans, något som dessutom förstärks av att saxofonisterna under andra halvan av stycket börjar röra sig runt om i kyrkorummet. ”Vertigo” är också en resa mellan olika energinivåer och känslotillstånd, där det våldsamma och kaotiska övergår i det kusliga och hemlighetsfulla eller det eftertänksamma och lugna.

Stycket är beställt av Svensk Musikvår med finansiering från Kulturrådet.

Credo ur Missa Popularis av Mårten Jansson
Alla satser i denna mässa har inspirerats av olika typer av svensk folkmusik som jag ofta hörde i barndomshemmet framförd på fiol av min far, medan glädjen i att vara kreativ kommer från min mor. Credo, som är mässans mittpunkt, är en "Gånglåt". En folkloristisk marsch, medan de andra satserna är pardanser. Min idé var att se hur dessa folkloristiska genrer kunde interagera med texter från den traditionella mässan på latin. Mitt mål var inte att skriva äkta folkmusik, utan att använda den som utgångspunkt och låta texterna leda vägen.

Mårten Jansson

Stjärnorna av Emil Sundberg
Stjärnorna skrevs 2012 när jag var 22 år och precis hade avbrutit mina studier vid Musikhögskolan. Det var min första komposition och ett försök att hitta/uttrycka min egen musikstil. Stycket skrevs till och uruppfördes av min dåvarande kör Immanuel Nova. Jag hade egentligen först lekt fram huvudpartiet av stycket vid pianot och lagt grunden till "musiken" innan jag hittade dikten Stjärnorna och tyckte att den passade in, vilket tillsammans mynnade ut i det färdiga stycket. 

Det finns många sätt att tolka tanken och känslan i stycket och det vill jag helst lämna öppet för lyssnaren, men själv så ser jag framför mig en person som sitter utomhus i den stjärnklara natten, kanske lutad mot ett träd och tänker. Jag har tänkt mig en utgångspunkt med viss grad av ensamhet, vilsenhet och sorg - som kanske ännu mer går att läsa in i stycket Önskenatt, som i mitt tänkta scenario föregår Stjärnorna. Från utgångskänslan av vilsenhet och ett inre tumult växer hoppfullhet och ro fram, samt tillit och hopp till framtiden eller till något större/spirituellt och i stycket Stjärnorna har personen landat i ett lugn. Kanske kan man likna känslan vid när man som barn (eller vuxen för den delen) hade varit ledsen och gråtit och efteråt när man gråtit klart kunde andas ut, slappna av och känna ett lugn och vila i den känslan.

Nu är det slut. Nu vaknar jag.
Och det är lugnt och lätt att gå,
när inget finns att vänta mer
och inget finns att bära på.
Rött guld i går, torrt löv i dag.
I morgon finns där ingenting.
Men stjärnor brinner tyst som förr
i natt i rymden runtomkring.
Nu vill jag skänka bort mig själv,
så har jag ingen smula kvar.
Säg, stjärnor, vill ni ta emot
en själ, som inga skatter har?
Hos er är frihet utan vank
i fjärran evigheters frid.
Den såg väl aldrig himlen tom,
som gav åt er sin dröm och strid.

– Stjärnorna ur Gömda land (1924), Karin Boye (1900-1941)

Emil Sundberg

När natten skänker frid av Karin Rehnqvist med text av Gunnar Björling

När natten skänker frid
låt dagen vara all
när dag ej plågar mer
och lugn mitt öga bjuder
när hjärtat är med tröst
med mod
och livet utan sorg mig minner

– När natten skänker frid (1943), Gunnar Björling (1887-1960)

En enkel, vacker dikt är allt en tonsättare behöver. 

Karin Rehnqvist

Make Me Dwell in Safety av Erik Hanspers
Texter med en skenbar enkelhet har alltid fascinerat mig, och de erbjuder ofta en spännande grund för en tonsättning. Texten från Psaltaren 4:8 är enkel och koncis i sin framtoning, men har under ytan större djup och tyngd som öppnar upp nya rum. Stycket uruppfördes hösten 2017 i Katarina kyrka i Stockholm, vars rika akustik gav en extra dimension åt stycket.

In peace I will lie down and sleep,
    for you alone, Lord,
    make me dwell in safety.

Psaltaren 4:8, New International Version

Erik Hanspers