Sidén
Foto: Eva Sidén

SEAMS! From MONO to MULTI

Föreningen SEAMS, Sällskapet för elektroakustisk musik i Sverige, har i 37 år främjat den svenska elektroakustiska musikens ställning både inom landet och internationellt. Förutom att organisera konserter och seminarier samt ge ut skivor under det egna skivmärket Elektron Records uppvaktar föreningen makthavare och media och driver diskussioner kring elektroakustisk musik för att belysa genren och stärka dess ställning. SEAMS är en viktig aktör inom den nutida svenska konstmusiken med en ofta förbisedd men likaså banbrytande musikgenre som sin specialitet.

SEAMS grundades 1983 som en sektion av internationella elektroakustiska musiksällskapet ICEM. I dag engagerar föreningen ett hundratal medlemmar med den gemensamma målsättningen att skapa mer utrymme för elektroakustisk musik. Föreningen samarbetar med bland andra Elektronmusikstudion EMS och konstnärsscenen Fylkingen och genomför internationella konsertutbyten för att bidra till genrens tillväxt och utveckling liksom den breda konstnärliga gemenskapen. Dessutom erbjuder SEAMS webbradio ett brett utbud av elektroakustisk musik.

 

 

Program

19.00 Lilla scenen

Rolf Enström (1951): Orben, 2.0  10’ 2015/2020
(live-elektronik)

19.30 Salen

Lars Gunnar Bodin (1935): The Enigma engines 4.0 (2004) 10'57''
(fixed media)

 

Paulina Sundin (1970): Med lekande kval 5.0 3’11’’ (2001)
(fixed media)

 

Torbjörn ’Knyst’ Bellind (1974): Elektronrör #2, 2.0 (2020) uruppförande 10’
(live-elektronik)

 

Lars Bröndum (1961): Cinders and Sand, 2.0  (2019) 8’18’’
Uruppförande av version för "fixed media"

 

Eva Sidén (1957): INSIDE (2019) uruppförande, 15´,
Christian Rønn (1969):
Två flyglar och elektronik 7.0 Video.



Paus

 

ca 21.00

Thommy Wahlström (1968): Invention for EA, one speaker no.18
Subtitle: En melodisk rörelse, 1.0 , (2019) uruppförande, 5’ 
(fixed media)

 

Susanne Skog (1965): Utrecht, (2016) 4.0 , 8’
(fixed media)

 

Jonas Broberg (1962): Action Sonore (2020), uruppförande, 10’
(live-elektronik)

 

Helene Hedsund (1963): Lemuriel, (2019), 7.0  9'12''
(fixed media)


Välfärdsorkestern
Liselotte Norelius (1961): Goda Nyheter, 2 kanaler, (2020) uruppförande,10’ 
Sören Runolf  (1954)         
(live-elektronik)

Verkkommentarer

Rolf Enström – Orben (live); 2.0; 10’

”Orben” är ett genomskinligt plastklot innehållande en mängd elektroniska sensorer. Den utgör en del av ett elektroniskt instrument med en bärbar dator som ljudgenererande del. Orben producerar själv varken ljud eller data, men reagerar på händelser runt den såsom acceleration, magnetiska fält, ljus och skuggor. Orben avger infrarött (och synligt) ljus i tre riktningar. Det infraröda ljuset tas upp av extern utrustning som skickar data vidare, via en andra bärbar dator, till den ljudgenererande datorn. Orben skickar sin data via bluetooth till den ljudgenererande datorn som sammanställer allting till ett begripligt mönster för exekutören, vars uppgift är att skapa ljudstrukturer enligt ett formschema. Genom att föra händerna över Orbens yta och förflytta den i rummet påverkas förutsättningarna för ljudgenereringen.

Rolf Enström kan blicka tillbaka på en fyrtiofemårsperiod som tonsättare med ett sjuttiotal verk i sin förteckning. Flera av hans stycken har blivit uppskattade repertoarstycken i Sverige och utomlands som Directions (1979), Slutförbannelser (1981) samt Tjidtjag och Tjidtjaggaise (1987) som förärades med Prix Italias musikpris samma år. Verket Echelon, beställt av Sveriges Radio, var Sveriges bidrag till Prix Italia 2015. Han konstruerar även egna elektroniska instrument, bland annat Orben, vilka han uppträtt med på konserter i Stockholm och New York. Sökandet efter nya vägar och uttryckssätt har ofta lett till gränsöverskridande samarbeten mellan musik och framför allt bildkonst och litteratur.

Lars Gunnar Bodin – The Enigma Engines (2004); 4.0; 10’57”

Lars Gunnar Bodin är en av pionjärerna inom elektroakustisk musik och text-ljudkomposition. Han har varit en starkt drivande del av konstnärsscenen Fylkingen, bland annat som ordförande, och var tidigare verksamhetsledare för Elektronmusikstudion EMS. Tillsammans med Göran Sundqvist utvecklade han verk som ställdes ut på Centre Culturel Suédois i Paris under utställningen L’Artist et L’Ordinateur. Han har utforskat text-ljudkomposition med Bengt-Emil Johnson som två av de första tonsättarna inom denna stil. Deras arbeten dokumenterades på Phono Suecia-albumet The Pioneers: Five Text-Sound Artists (1992). Bland hans verk kan också särskilt nämnas Commenting on Traces I (1970) och In Clouds (1972-76).

Paulina Sundin – Med lekande kval; 5.0; 3’11”

Verket Med lekande kval är en lek med traditionell västerländsk visharmonik. Som formidé har jag utgått från harmoniken i Carl Michael Bellmans Liksom en herdinna högtidsklädd, Fredmans epistel nr. 80, och klätt den i elektroakustisk skrud. Ljudmaterialet består av inspelade ljud såsom stolar, dörrhandtag, cykelekrar, med mera. Ljuden har filtrerats till att innehålla olika tonhöjder för att passa in i verkets harmonik.

Paulina Sundin har spelats på konserter och i radio över hela världen. Hennes musik kännetecknas av arbetet med en harmonik bortom den traditionella, tempererade skalan och i stället baserad på de inre akustiska egenskaperna hos vardagliga objekt. Hon utforskar förhållandet mellan olika ljudspektra och skalor både i elektroakustiska och i instrumentala verk. För sin doktorsavhandling ”Reinventing Harmony in Electroacoustic Music” tilldelades hon av universitetet i Huddersfield priset Vice-Chancellor’s Award for an Outstanding Doctoral Thesis i november 2010. Hon har arbetat som lärare i elektroakustisk komposition samt biträdande prefekt på Kungliga Musikhögskolan. Sedan januari 2011 arbetar hon som frilanstonsättare på heltid.

Torbjörn ”Knyst” Bellind – Elektronrör #2 (live); 2.0; 8’18”

Improvisation med vakuumrör, feedback och klockpulser.

Torbjörn Bellind uppträder främst med olika portabla instrumentuppställningar, med den modulära synthen som kärna och med betoning på själva elektriciteten och elförstärkta objekt. På senare år har även slagverk och stränginstrument fått viktiga roller i hans framträdanden, särskilt tam-tam och den mongoliska så kallade hästhuvudfiolen, morin khuur.

Lars Bröndum – Cinders and Sand; 2.0; 8’18”

Detta är den fjärde satsen ur sviten Phaeton, som inspirerats av följande mening av den grekiske diktaren Solon: ”Phaeton, the son of Helios, having yoked the steeds in his father’s chariot, because he was not able to drive them in the path of his father, burnt up all that was upon the earth.” Det finns många analogier för denna mytologiska figur. Här är det en tolkning av människans oförmåga att kontrollera teknik, med den globala uppvärmningen som följd. Sviten består av fyra satser: Helios, Don’t Worry! It’s Only a Minor Glitch, Firestorm samt den fjärde satsen, Cinders and Sand, som illustrerar den globala uppvärmningens sista fas då ingenting återstår förutom aska och sand.

Lars Bröndum är verksam som tonsättare och live-elektronikmusiker och hans musik har framförts runt om i världen. I sina kompositioner utforskar han ofta samspelet mellan akustiska och elektroniska instrument i gränslandet mellan improvisation och noterad musik. Han har en doktorsexamen i komposition och musikteori och är för närvarande professor i musik på Högskolan i Skövde.

Eva Sidén & Christian Rønn – INSIDE- (2019); 7.0; 15’

Denna version av verket INSIDE är komponerat för två flyglar, varav en är preparerad med specialtillverkade objekt, elektronik och video. Den elektroniska delen återges av sju högtalare och är skapad utifrån inspelningar gjorda i konserthuset Studio Acusticum i Piteå av både en flygel och konserthusets stora orgel. Inspelningarna gjordes med ett stort antal mikrofoner som fångade både mycket nära ljud och konsertsalens stora rumsklang. Ljuden har bearbetats på Elektronmusikstudion EMS i Stockholm. Videoinspelningar av instrumenten och konsertsalen har redigerats och tillfogats som visuell aspekt av detta installationsverk. Under vår konstnärsresidens i Piteå 2018 blev ”inuti” ett allt viktigare ledord av olika skäl och med en mängd olika betydelser.

Eva Sidén är internationellt verksam som ljudkonstnär, tonsättare och konsertpianist. Hon konserterar både med sin egen musik och andras runtom i världen. Eva Sidén komponerar elektroakustisk och instrumental musik, musikdramatik och ljud- och videoinstallationer. Hon har senare år komponerat många verk för akustiska instrument tillsammans med elektroniskt ljud. Koncept för konsertformen och visuella delar ingår ofta i verken. Hon har kontinuerligt samarbeten i tvärkonstnärliga sammanhang. Eva Sidén har studerat vid Kungliga Konsthögskolan Stockholm, Academy for Performing Arts i Prag, Janáček-academy of Performing Arts i Brno, SMI Stockholm och Stockholms universitet. www.evasiden.se

Christian Rønn är en dansk ljudkonstnär, tonsättare, elektronisk musikproducent och musiker. Han studerade orgel vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium i Köpenhamn och har alltid haft ett stort intresse för fritt spelande liksom texturförvandling, feedback och transcendens. Som tonsättare är han främst verksam inom elektroakustisk musik, ofta med en kombination av komposition av fixed media och fritt spelande. www.chrstianronn.dk

Thommy Wahlström – En melodisk rörelse (2019); 1.0; 5’

En röst, en linje som sätter sig själv i perspektiv endast genom sin rörelse; sin färd i tiden. En linje som kanske lockar till kontrapunktik, men som här i stället får färdas fram i tiden utan annan beledsagning än vårt minne av dess rörelse.

Thommy Wahlström är verksam som tonsättare inom nutida konstmusik och elektroakustisk musik och som musiker inom bland annat improvisationsmusik och folkmusik. Han är utbildad i komposition på Gotlands tonsättarskola och Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och numera bosatt i Uppsala.

Susanne Skog – Utrecht (2016); 4.0; 8’

En hyllning till staden med de många, underbara, självspelande musikmaskinerna.

Susanne Skog har sina rötter inom narrativa konstformer, främst experimentell radio och dokumentär. Denna bakgrund avspeglar sig i hennes förkärlek för talande röster och fältinspelningar, ljudmaterial som omvandlas till nya former och uttryck, friktioner och korrelationer, där rörelse och rumslighet ofta är betydelsebärande element. Hennes kompositioner och ljudinstallationer har genom åren presenterats i många svenska och internationella sammanhang.

Jonas Broberg – Action Sonore (2020, uruppförande); 10’

Ett stycke för och med liveelektronik som ljuder. Putney-synth, processorer, pareringar

Jonas Broberg har skapat elektroakustisk musik sedan slutet av 1980-talet. Han uppträder ofta live med sin EMS Synthi A och annan elektronik. Hans musik har belönats med flera priser och utmärkelser, däribland första pris vid en elektroakustisk musiktävling i Bourges i Frankrike 1998 och Euphonie d’Or 2001. Han arbetar med synthesizers och ljudprocessorer för att framställa material som sträcker sig från det kaotiska till det meditativa.

Helene Hedsund – Lemuriel (2019); 7.0; 9’12”

Lemur + Emmanuel ≈ Lemuriel. Ljud från tågstationer övergår i ljud från ylande lemurer. Mot slutet av stycket försöker lemurerna sjunga processionshymnen Veni, Emmanuel.

Helene Hedsund är tonsättare och programmerare verksam vid Elektronmusikstudion EMS i Stockholm sedan 1990-talet och sedan 2013 doktorand vid University of Birmingham. Hon har även studerat vid bland annat Kungliga Tekniska Högskolan, Uppsala universitet och har en konstnärlig magisterexamen i ljudkonst från Dramatiska Institutet.

Sören Runolf & Liselotte Norelius – Goda nyheter (live); 2.0; 10’

Välfärdsorkestern tar dig med på en kort utflykt i ett landskap befolkat av skygga begrepp som threshold, split-point, trigger, distortion, snus, loop starter, timmerflottning, cross-over, drömmar, desinformation, jämställdhet, center-frequency, Q, valfläsk, feedback, låg impulskontroll, avfallssampling, statistisk analys, kaffe och bullar, livet och döden, kärleken och musiken, apné och GDI, kreosot och ozon, lustgas och växthus, Dagens Nyheter och den svenska välfärdens bleknade gloria.

Liselotte Norelius och Sören Runolf har sedan 1998 arbetat som duo och uppträder under namnet Välfärdsorkestern. De blandar elektroakustisk musik och live-elektronik och använder alla möjliga slags elektriska ting för att skapa och förändra ljud: synthar, datorer, leksaker, elgitarrboxar, samplers, radioapparater, hembyggd elektronik, med mera. Akustiska ljudkällor kan vara allt från plastpåsar och stålplåtar till vanliga musikinstrument och den mänskliga rösten.