Programmet uppdateras kontinuerligt.

Fri entré till nästan allt!


- Mormor Karins bravader – barnföreställning
Mormor Karins bravader
Foto: Didrik Thurfjell

Mormor Karins bravader – barnföreställning


Musikaliska Clara Schumann-salen
bokningsfrågor: anita.bohlin@musikaliska.se
Boka biljetter till festivalpris

Svensk Musikvår är glada och stolta över att presentera föreställningen Mormor Karins bravader, ett musikaliskt äventyr och en överraskande berättarkonsert för barn och vuxna. På ett lekfullt sätt blandas spännande och varierad musik av svenska kompositörer som Andrea Tarrodi, Katarina Leyman och Tebogo Monnakgotla med en fantasifull och dråplig historia om fyra musiker som måste gå och lägga sig. Föreställningen Mormor Karins bravader presenteras i samarbete med Länsmusiken i Stockholm. 

Föreställningen riktar sig i första hand till skolor, men andra intresserade kan maila direkt till anita.bohlin@musikaliska.se och boka i mån av plats. 

Musik av

Andrea Tarrodi (1981) - Over and over again (2017)
Katarina Leyman (1963) - Spiral moves (2017)
Catharina Backman (1961) - Kinderlied (2013)
Marie Samuelsson (1956) - Sirén (1996)
Paula af Malmborg Ward (1962) - Yakuzi (1992/93)
Tebogo Monnakgotla (1972) - Crossing Borders (2015)

Medverkande

FREDRIC THURFJELL - skådespelare, regissör och dramatiker. Fredric gick ut Teaterhögskolan 1992 och har frilansat som skådespelare, varietéartist, saxofonist och regissör på ett 15-tal teatrar, bl.a. Malmö Stadsteater, Gävle Folkteater, Dramaten/Cirkör och Teater Pero. På Teater Pero spelade han bl.a. långkörarna Jamen Benny, Fjodor får en låda och Uppfinnaren. Han skrev de två sistnämnda. Våren 2016 gick han utbildningen "Skådespelare skriver manus" på Stockholms Dramatiska Högskola. Han är även utbildad på Elektronmusikstudion (EMS). Han har tre gånger fått Konstnärsnämndens Arbetsstipendium för att utforska "Saxofonen som skådespelare". Fredrics hemsida: http://fredricthurfjell.weebly.com/ 

NORDISKA SAXOFONKVARTETTEN bildades 2002 och jobbar aktivit med tonsättare och musiker från de nordiska länderna samt resten av världen. Kvartetten består av 4 av de mest framstående skandinaviska saxofonisterna som regelbundet turnerar runt världen med konserter och master classes i bland annat Sydafrika, Iran Argentina, Bolivia, USA, Storbritannien, Ukraina, Lettland, Litauen, Estland, Frankrike, Turkiet och de Nordiska länderna. Kvartetten har nyligen samarbetat och uruppfört musik av tböland andra Andrea Tarrodi, Molly Kien, Katarina Leyman, Per Egland, Tebogo Monnakgotla, Volodymyr Runchak och Bjørn Bolstad Skjelbred. Nordiska Saxofonkvartetten är mycket uppskattade för sitt känsliga och uttrycksfulla musikerskap samt sin scennärvaro. Sedan 2014 är Nordiska Saxofonkvartetten Henri Selmer Paris saxophones artists och samarbetar även med musikaffären Jonas Näslund AB. 

Verkkommentarer

Mormor Karins bravader
om mormodern som kunde flyga, hennes 6 åriga barnbarn och deras fantastiska eskapader långt upp i norr vid Bottniska viken. 

Herr Larsson ska hjälpa Saxkvartetten att gå och lägga sig inför en viktig spelning. Han berättar om sin mormor Karin, en modig, egensinnig kvinna med röd rullator som kunde flyga. Vi förs in i en värld av magisk realism, där musiken och berättelsen får ta sin egen plats, som vävs samman till ett fantastiskt äventyr med ekvilibristiska saxofonister och oväntad koreografi. Projektet föddes ur viljan att lyfta fram våra fantastiska svenska kvinnliga, nu levande tonsättare och deras musik genom en visuell saga om en stark äldre kvinna med mustigt berätteri, poetisk rörelse och nutida musik. En berättarkonsert för barn och vuxna av skådespelaren Fredric Thurfjell och Nordiska Saxofonkvartetten med musik av Catharina Backman, Marie Samuelsson, Andrea Tarrodi, Katarina Leyman, Paula af Malmborg och Tebogo Monnakgotla.

- Mormor Karins bravader – barnföreställning
Foto: Fredrik Thurfjell
Foto: Fredrik Thurfjell

Mormor Karins bravader – barnföreställning


Musikaliska Clara Schumann-salen
bokningsfrågor: anita.bohlin@musikaliska.se
Boka biljetter till festivalpris

Svensk Musikvår är glada och stolta över att presentera föreställningen Mormor Karins bravader, ett musikaliskt äventyr och en överraskande berättarkonsert för barn och vuxna. På ett lekfullt sätt blandas spännande och varierad musik av svenska kompositörer som Andrea Tarrodi, Katarina Leyman och Tebogo Monnakgotla med en fantasifull och dråplig historia om fyra musiker som måste gå och lägga sig. Föreställningen Mormor Karins bravader presenteras i samarbete med Länsmusiken i Stockholm. 

Föreställningen riktar sig i första hand till skolor, men andra intresserade kan maila direkt till anita.bohlin@musikaliska.se och boka i mån av plats. 

Musik av

Andrea Tarrodi (1981) - Over and over again (2017)
Katarina Leyman (1963) - Spiral moves (2017)
Catharina Backman (1961) - Kinderlied (2013)
Marie Samuelsson (1956) - Sirén (1996)
Paula af Malmborg Ward (1962) - Yakuzi (1992/93)
Tebogo Monnakgotla (1972) - Crossing Borders (2015)

Medverkande

FREDRIC THURFJELL - skådespelare, regissör och dramatiker. Fredric gick ut Teaterhögskolan 1992 och har frilansat som skådespelare, varietéartist, saxofonist och regissör på ett 15-tal teatrar, bl.a. Malmö Stadsteater, Gävle Folkteater, Dramaten/Cirkör och Teater Pero. På Teater Pero spelade han bl.a. långkörarna Jamen Benny, Fjodor får en låda och Uppfinnaren. Han skrev de två sistnämnda. Våren 2016 gick han utbildningen "Skådespelare skriver manus" på Stockholms Dramatiska Högskola. Han är även utbildad på Elektronmusikstudion (EMS). Han har tre gånger fått Konstnärsnämndens Arbetsstipendium för att utforska "Saxofonen som skådespelare". Fredrics hemsida: http://fredricthurfjell.weebly.com/ 

NORDISKA SAXOFONKVARTETTEN bildades 2002 och jobbar aktivit med tonsättare och musiker från de nordiska länderna samt resten av världen. Kvartetten består av 4 av de mest framstående skandinaviska saxofonisterna som regelbundet turnerar runt världen med konserter och master classes i bland annat Sydafrika, Iran Argentina, Bolivia, USA, Storbritannien, Ukraina, Lettland, Litauen, Estland, Frankrike, Turkiet och de Nordiska länderna. Kvartetten har nyligen samarbetat och uruppfört musik av tböland andra Andrea Tarrodi, Molly Kien, Katarina Leyman, Per Egland, Tebogo Monnakgotla, Volodymyr Runchak och Bjørn Bolstad Skjelbred. Nordiska Saxofonkvartetten är mycket uppskattade för sitt känsliga och uttrycksfulla musikerskap samt sin scennärvaro. Sedan 2014 är Nordiska Saxofonkvartetten Henri Selmer Paris saxophones artists och samarbetar även med musikaffären Jonas Näslund AB. 

Verkkommentarer

Mormor Karins bravader
om mormodern som kunde flyga, hennes 6 åriga barnbarn och deras fantastiska eskapader långt upp i norr vid Bottniska viken. 

Herr Larsson ska hjälpa Saxkvartetten att gå och lägga sig inför en viktig spelning. Han berättar om sin mormor Karin, en modig, egensinnig kvinna med röd rullator som kunde flyga. Vi förs in i en värld av magisk realism, där musiken och berättelsen får ta sin egen plats, som vävs samman till ett fantastiskt äventyr med ekvilibristiska saxofonister och oväntad koreografi. Projektet föddes ur viljan att lyfta fram våra fantastiska svenska kvinnliga, nu levande tonsättare och deras musik genom en visuell saga om en stark äldre kvinna med mustigt berätteri, poetisk rörelse och nutida musik. En berättarkonsert för barn och vuxna av skådespelaren Fredric Thurfjell och Nordiska Saxofonkvartetten med musik av Catharina Backman, Marie Samuelsson, Andrea Tarrodi, Katarina Leyman, Paula af Malmborg och Tebogo Monnakgotla.


- # 1 – 1891-2020
clara
Foto: Hampus Andersson, Svensk Musikvår 2018, Clara Guldberg Ravn blockflöjt

# 1 – 1891-2020


Kungl. Musikhögskolan Kungasalen
Fri entré ingen biljett behövs

Kontrastverkan #1
Fyra konserter på Kungliga Musikhögskolan
Ingen musik skrivs i ett vakuum utan är en spegling av sin samtid och i synnerhet den enskilda tonsättarens samlade erfarenheter och upplevelser. Musik kan också ge olika upplevelser i olika tider och på olika platser. Att lyssna på musik av tonsättare som Amanda Maier-Röntgen eller Wilhelm Stenhammar i dag är med all säkerhet helt annorlunda än det var för deras samtida kollegor och åhörare. På samma sätt kommer lyssnarna om ytterligare ett hundratal år att förhålla sig till Karin Rehnqvist, Sven-David Sandström och Pär Lindgren på sätt som vi inte kan förutspå.

Lärare och studerande vid Kungliga Musikhögskolan och Edsberg ger oss i fyra konserter i rad en sällsynt möjlighet att lyssna på musik från tre århundraden, av mer än tre olika generationer tonsättare. Det är också ett tillfälle att ställa olika generationers musik sida vid sida – inte mot varann – och i de musikaliska skärningspunkterna som uppstår förhoppningsvis upptäcka okända sidor hos både gamla och nya verk.
 

Daniel Nelson (1965): Analytic Tales of Mechanical Movement (2012) 10´
För kontrabas och stråkorkester 
Kontrabassolist Anton Ericsson


Adele Marcia Kosman (1993): The mean of give and take (2019) Sverigepremiär 5´15´´
Fixed media, Stereo 

Amanda Maier-Röntgen (1853-1894): Pianokvartett e-moll (1891)

Eric Lindh 1997: Insomnia 8 – Night Like A Black Sun (2020) 
Musik & textbearbetning
Text: Marina Tsvetajeva

,
Medverkande

Daniel Nelson: Analytic Tales of Mechanical Movement
Anton Ericsson, kontrabas
stråkorkester från Kungl. Musikhögskolan
Simon Bång, dirigent

Amanda Maier-Röntgen Pianokvartett e-moll
Matilda Lindholm piano
Angelika Kwiatkowska, violin
Arttu Nummela, viola
Eleonora Svanström, cello

 

Eric Lindh: Insomnia 8 – Night Like A Black Sun
Ellen Gripenstad sopran,
Kajsa Nilsson, flöjt
Isabel Godau, violin
Ragnhild Kvist, viola
Anton Ericsson, kontrabas
Jan Risberg, dirigent

Verkkommentarer

Eric Lindh började intressera sig för konstmusiken på allvar i tonåren och har en mycket varierad musikalisk verksamhet inom allt från jazz till fri improvisation till folkmusik. Verket "Insomnia 8 - Night like a black sun" är en del av Erics kandidatexamen från Kungliga Musikhögskolan där utforskandet av musik, med - och utan text representerad genom sång, varit fokusområdet. "Marina Tsvetajeva är en relativt bortglömd sekelskiftespoet (1800-1900) vars gärning jag anser bör föras mycket längre fram i ljuset än i vad som görs idag. Diktsamlingen Insomnia är en av hennes mindre uppmärksammade diktsamlingar men har blivit den jag tycker bäst om." /Eric

- #2 – 1865-2017
Karin
Foto: Hampus Andersson, Svensk Musikvår 2018 Karin Rehnqvist

#2 – 1865-2017


Kungl. Musikhögskolan Kungasalen
Fri entré ingen biljett behövs

Kontrastverkan #2
Fyra konserter på Kungliga Musikhögskolan
Ingen musik skrivs i ett vakuum utan är en spegling av sin samtid och i synnerhet den enskilda tonsättarens samlade erfarenheter och upplevelser. Musik kan också ge olika upplevelser i olika tider och på olika platser. Att lyssna på musik av tonsättare som Amanda Maier-Röntgen eller Wilhelm Stenhammar i dag är med all säkerhet helt annorlunda än det var för deras samtida kollegor och åhörare. På samma sätt kommer lyssnarna om ytterligare ett hundratal år att förhålla sig till Karin Rehnqvist, Sven-David Sandström och Pär Lindgren på sätt som vi inte kan förutspå.

Lärare och studerande vid Kungliga Musikhögskolan och Edsberg ger oss i fyra konserter i rad en sällsynt möjlighet att lyssna på musik från tre århundraden, av mer än tre olika generationer tonsättare. Det är också ett tillfälle att ställa olika generationers musik sida vid sida – inte mot varann – och i de musikaliska skärningspunkterna som uppstår förhoppningsvis upptäcka okända sidor hos både gamla och nya verk.
 

Karin Rehnqvist (1957): Beginning (2003) 15´
Pianotrio

Wilhelm Stenhammar (1871-1927): 
Stråkkvartett nr 3 F-dur op 18 (1897-1900) 33´

Anna Björn (1986): Kväte (2017) 17´

15 min paus


Elfrida Andrée (1841-1929): Pianokvartett a-moll (1865) 23´

Sven-David Sandström (1942-2019) Fantasia ll (1989) 24´


 

Medverkande

Karin Rehnqvist Beginning
Sebastian Iivonen, piano
Olivia Høilund-Carlsen Ruud, violin

Astrid Hillerud, cello
 

Wilhelm Stenhammar Stråkkvartett nr 3 F-dur op 18
Jonna Simonsson, violin
Alzbeta Jezkova, violin
Alice Nilsson, viola
Astrid Hillerud, cello
 

Elfrida Andrée Pianokvartett a-moll
Maja Korp, piano
Jonna Simonsson, violin
Miranda Nordqvist, viola
Bela Beer, cello

 

Sven-David Sandström Fantasia ll
Albert Dahllöf, piano
Danial Shariati, violin
Josef Alin, cello

 

 

Verkkommentarer

Beginning
"Piano trio: a keyboard instrument, two string instruments.
What do they have in common? At what point to they meet?

The piano, with its short, percussive meeting of hammer and string, and its enormous register from the deepest bass to the highest treble. The stringed instruments, horsehair stroking against gut in infinite tonal variation: harsh, lively notes, gentle harmonics, long vibratos, pizzicato etc. How can they be reconciled? Must they be reconciled? Or can they impart different things, different expressions?

In the beginning. A tone, an attack; something starts to take shape, to evolve, to find its form. Once the initial phrase is over, where will the music lead me?

Does this one phrase already contain everything? The movement’s grand design, tonal material, dynamics? Does this first phrase hold the seeds of the piece? What does the music want to achieve? How can it unfold? I twist and turn the material, beat my head against it, until I slowly get used to it, until I find its essence. Hopefully “something” will emerge, a pregnant tension that gradually allows the music to start composing itself.

In the beginning is about musical sounds, about what springs from that initial attack. It’s about tremulous primeval forms, the elements that move and evolve into an unpredictable wholeness, uncertain of their tonal nature. It’s about what grows. It’s about Creation. Beginning was composed to Kungsbacka Piano Trio for the London City Festival in 2003 on an commission from BBC."
Karin Rehnqvist

Kompositören och textilkonstnären Anna Björn har en stor fascination för naturen och söker inspiration från naturliga processer vid skapande av nya ljudvärldar. Hon arbetar till stor del med ljudande installationer där hennes ljudvärldar vävs samman med tovade objekt.

Ljudverket Kväte tar som utgångspunkt det naturliga döendet som fysiologisk process. Med sin elektroniska ljudvärld ger Björn uttryck för detta nedkopplande av de livsuppehållande kroppsliga funktionerna.

- #3 – 1851-2018
stråk
Foto: Hampus Andersson, Svensk Musikvår 2018

#3 – 1851-2018


Kungl. Musikhögskolan Kungasalen
Fri entré ingen biljett behövs

Kontrastverkan #3
Fyra konserter på Kungliga Musikhögskolan
Ingen musik skrivs i ett vakuum utan är en spegling av sin samtid och i synnerhet den enskilda tonsättarens samlade erfarenheter och upplevelser. Musik kan också ge olika upplevelser i olika tider och på olika platser. Att lyssna på musik av tonsättare som Amanda Maier-Röntgen eller Wilhelm Stenhammar i dag är med all säkerhet helt annorlunda än det var för deras samtida kollegor och åhörare. På samma sätt kommer lyssnarna om ytterligare ett hundratal år att förhålla sig till Karin Rehnqvist, Sven-David Sandström och Pär Lindgren på sätt som vi inte kan förutspå.

Lärare och studerande vid Kungliga Musikhögskolan och Edsberg ger oss i fyra konserter i rad en sällsynt möjlighet att lyssna på musik från tre århundraden, av mer än tre olika generationer tonsättare. Det är också ett tillfälle att ställa olika generationers musik sida vid sida – inte mot varann – och i de musikaliska skärningspunkterna som uppstår förhoppningsvis upptäcka okända sidor hos både gamla och nya verk.


Franz Berwald (1796-1868) Pianokvartett nr 3 d-moll (1851) 23´

Henrik Strindberg (1954): 
Cheap Thrills (1993/2018) 
för piano, barytonsaxofon, altsaxofon, slagverk och elektronik

Wilhelm Stenhammar (1871-1927):
Stråkkvartett nr 4 a-moll op 25 (1904-09) 35´

Medverkande

Franz Berwald Pianokvartett nr 3 d-moll
Romain Vaude, piano
Alzbeta Jezkova, violin
Sophia Hugo Cabo, cello

Henrik Strindberg: Cheap Thrills
Theo Hillborg, altsax

Victor Andersson, barytonsaxofon
Ludvig Gunne Lindström, piano  
Elias Gustafsson, slagverk

Jan Risberg, dirigent

Wilhelm Stenhammar Stråkkvartett nr 4 a-moll op 25
Markus Bäckerud, violin
Olivia Høilund-Carlsen Ruud, violin
Saara Kurki, viola
Sophia Hugo Cabo, cello

 

 

- #4 – 1910-2020
Irina
Foto: Hampus Andersson, Svensk Musikvår 2018, Irina Serotyuk accordeon

#4 – 1910-2020


Kungl. Musikhögskolan Kungasalen
Fri entré ingen biljett behövs

Kontrastverkan #4
Fyra konserter på Kungliga Musikhögskolan
Ingen musik skrivs i ett vakuum utan är en spegling av sin samtid och i synnerhet den enskilda tonsättarens samlade erfarenheter och upplevelser. Musik kan också ge olika upplevelser i olika tider och på olika platser. Att lyssna på musik av tonsättare som Amanda Maier-Röntgen eller Wilhelm Stenhammar i dag är med all säkerhet helt annorlunda än det var för deras samtida kollegor och åhörare. På samma sätt kommer lyssnarna om ytterligare ett hundratal år att förhålla sig till Karin Rehnqvist, Sven-David Sandström och Pär Lindgren på sätt som vi inte kan förutspå.

Lärare och studerande vid Kungliga Musikhögskolan och Edsberg ger oss i fyra konserter i rad en sällsynt möjlighet att lyssna på musik från tre århundraden, av mer än tre olika generationer tonsättare. Det är också ett tillfälle att ställa olika generationers musik sida vid sida – inte mot varann – och i de musikaliska skärningspunkterna som uppstår förhoppningsvis upptäcka okända sidor hos både gamla och nya verk.
 

William Brunson (1953): Inside Pandora's Box (1991) 17'31''
Fixed Media

Wilhelm Stenhammar (1871-1927): Stråkkvartett nr 5 C-dur op 29 (1910) 20'

Mattias Hållsten (1997): Hypothermia for bass drum, uruppförande (2020)
för slagverk och elektronik 15´

15 min paus

Pär Lindgren 1952: 
Houdinism ((1984) 12'25''

Fixed Media

William Sundman Sääf (1995): Vykort från en säker källa (2019) 10'
duo för accordeon

Wilhelm Stenhammar (1871-1927) Stråkkvartett nr 6 d-moll op 35

Medverkande

Wilhelm Stenhammar: Stråkkvartett nr 5 C-dur op 29
Gabriel Coxner, violin
Victoria Lindström, violin
Miranda Nordqvist, viola

Eleonora Svanström, cello

Mattias Hållsten: Hypothermia for percussion and feedback
Ivar Koij, slagverk
Mattias Hållsten, elektronik

William Sundman Sääf: Vykort från en säker källa
Mara Pence, accordeon
Irina Serotyuk, accordeon

Wilhelm Stenhammar Stråkkvartett nr 6 d-moll op 35
Angelika Kwiatokowska, violin
Danial Shariati, violin

Vidar Meilink, viola
Bela Beer, cello

Verkkommentarer

William BRUNSON (1953) is professor of electroacoustic music and studio director at The Royal College of Music in Stockholm (KMH). He is best known for his electroacoustic music, which has been widely performed. Awards include the Bourges International Electroacoustic Music Awards, Luigi Russolo Foundation, National Endowment for the Arts, The emsPrize and Alpha Award (VICC). His music has been released on several cds including the portrait Movies for Your Ears.

Brunson has lived in Sweden since 1980. He acted as artistic director at Fylkingen (1982-1987) and has worked for the Swedish Radio, Swedish Television and Royal Swedish Opera, among others.

Inside Pandora’s Box (1991)
Television – together with the computer – is the most powerful and protean man-made communications device on earth. Whether we like it or not, it modulates both our inner and outer lives. It reflects – or makes claims upon – all of human experience, from the most frivolous to the deepest of experiences. That is what makes it so difficult to get a grasp on. Inside Pandora’s Box was conceived as a ”movie for your ears,” like watching tv with your eyes closed. Accordingly, it is composed of a network of loosely related scenarios that with a bittersweet double-edged irony paints a sound-portrait of the television medium.

Inside Pandora’s Box straddles the fence between ”serious” electroacoustic music and popular music, especially TV music. It is is an attempt to apply film/video editing concepts to the structure of music. From the collection of shards excavated from the TV medium. I have tried - not unlike a media archaeologist -  to re-construct a meaningful continuity although in a humorous and deliberately entertaining manner.

The title refers, of course, to the myth of Pandora, the most beautiful woman in the world, who opens a box placed in her trust releasing all the plagues and suffering in the world. The television set serves as a surrogate ”box.” Hope remains in there somewhere.

Mattias Hållsten (f. 1997) är en svensk tonsättare som för närvarande studerar sitt första år på Kungliga Musikhögskolans masterprogram för elektroakustisk komposition. Hans musik präglas av ett starkt intresse för renstämning och digital syntes, samt sätt att interagera med akustiskt ljud och rumslighet, och han har arbetat med både musik i konsertsammanhang samt installationer och performance. I Hypothermia for bass drum deltar en bastrumma i en rundgångskoppling som utökar instrumentets klangliga möjligheter -- rena intervall läggs sedan till och formar inte bara den resulterande klangfärgen, utan även trumskinnets vibration, vilket skapar ett instrument som erbjuder sig att interageras med och lyssnas på ett nytt vis. Med stark inspiration från Tōgaku-musik och speciellt den japanska mun-orgeln Shō är målet med denna musik att skapa en musik som, liksom Tōgaku, är fylld med gestik med saknar narrativ.

Houdinism av Pär Lindgren: KMH Eam studios, Buchla synthesizer. Under åren 1979-84 komponerade jag en serie av verk som framför allt handlar om att utforska akustiska och psykologiska rumsligheter. Andra verk i serien är The Room, The Other Room, Openings och The Petrified. Titeln är en hommage till utbrytarkungen Harry Houdini som jag fascinerades av i ungdomen, kanske främst av att han lovade om möjligt att bryta sig ut ur dödsriket. Harry och hans fru Bess hade kodord som skulle avslöja om medier bedrog någon av dem under seanser.

Pär Lindgren studerade komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm för Gunnar Bucht och Lars-Gunnar Bodin, där han sedan 1980 själv har undervisat; som lektor 1986-1997 och 1998 - 2015 som professor vid kompositionsutbildningen. Pär är, ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien KMA och medlem i föreningen Svenska Tonsättare FST. Utnämnanden och priser: The selected work, Unesco international Rostrum of composers 1996, Christ Johnson music prize 1987 for Shadowes that in Darknesse Dwell, Christ Johnson music prize 1996 for Oaijé - lines and figurations for orchestra, Rosenbergpriset 2004.

William Sundman Sääf är född 1995 i Stockholm. Han har studerat komposition vid Gotlands Tonsättarskola i Visby, Högskolan för scen och musik i Göteborg, och för närvarande vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm. Han har även studerat privat för tonsättaren Ylva Skog, och har tidigare försörjt sig som trubadur och vissångare med en förkärlek till C.M.Bellman & Olle Adolphson. Musik av William är ofta dynamisk och innehåller inte sällan inslag av humor och ironi. 
Vykort från en säker källa
Här kommer en hälsning från en plats som vi alla har användning av – en kärnkraftsanläggning nära dig. Till detta stycke behöver musikerna hjälp av 5-20 åhörare. Det behövs ingen musikalisk färdighet eller förkunskaper. Dessa 5-20 personer kommer att få prassla med aluminiumfolie under framförandet.


- Svävningar
Svävningar
Foto: Sona Hellman

Svävningar


TeaterStudio Lederman
100 kr för hela kvällen
Boka biljetter här

Danska blockflöjtisten Clara Guldberg Ravn är utbildad på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm för professor Dan Laurin och i Lyon inom tidig musik och nutida musik. Hon frilansar som solist och kammarmusiker och har precis spelat in sin debutskiva på det tyska skivmärket Arcantus. Konserten Svävningar kretsar kring en nyutvecklad blockflöjtsmodell, Eagle. Tack vare olika innovationer är så pass ljudstark att det är möjligt för blockflöjtister som Clara att musicera med andra moderna instrument, som i detta fall en stråkkvintett samt elektronik. Clara träffade tonsättarna Johan Blixt och Gustav Lindsten på Kungliga Musikhögskolan. Där påbörjades det projekt som utmynnat i de två nyskrivna verken Konversationer av Johan Blixt och Deus Ex Machina av Gustav Lindsten. Projektet har genomförts med stöd av Föreningen Svenska Tonsättare, Helge Ax:son Johnsons Stiftelse samt Gertrude och Ivar Philipsons Stiftelse.
 

Johan Blixt (1991) -  Konversationer (2019) 20”

– monolog
– dialog
– offentliga
– parallella
– intermezzo
– maniska
– intima
– avslutande

Gustav Lindsten (1990) - Deus Ex Machina (2019) 25”

– Calls
– Hidden layer
– ”Recurrent stream”
– Neural nets (Cadenza)
– Deus Ex Machina

Medverkande

Clara Guldberg Ravn, blockflöjt
Gudrun Dahlkvist, violin,
Frieda Mossop, violin,
Anna Rubinsztein, viola
Johannes Rydén, cello
Linnéa Fredriksson, kontrabas

Verkkommentarer

I Konversationer utforskar Johan en litterär berättande stil inspirerat av hans favoritromaner. I stycket avbildar han olika möten från litteraturen och livet. Stycket är i sex satser med olika instrumentation utifrån ensemblen. Stycket börjar och slutar med elektroniskt processerad blockflöjt och vandrar genom olika typer av konversationer såsom dialog, manisk och parallella konversationer.

 

I Deus Ex Machina har Gustav utforskat hur artificiell intelligens kan användas i komponerandet.

Han har i detta verk använt sig av Googles forskningsprojekt Magenta, som inriktar sig på att förenkla processen i att inkorporera A.I. som ett verktyg för musiker. Gustav har använt alla sina tidigare stycken som en databas för A.I:n att utgå ifrån, då för att generera ett nytt notmaterial baserat på hans egen musikaliska röst. Detta gestaltat i ett samspel mellan solist, ensemble och elektronik.

www.claraguldbergravn.com
www.johanblixt.com
www.gustavlindsten.com
https://svavningar.wixsite.com/mysite

- Disobediences in Sound
Amaral Hellqvist, foto Jacob Blickenstaff
Amaral Hellqvist, foto Jacob Blickenstaff

Disobediences in Sound


TeaterStudio Lederman
100 kr för hela kvällen
Boka biljetter här

Violinisten Karin Hellqvist och pianisten Heloisa Amaral debuterade som Duo Hellqvist/Amaral 2011 i Oslo med Iannis Xenakis Dikthas för violin och piano, ett verk vars intensiva dialog mellan två kontrasterande röster präglat duons anda och verksamhet. Duon utforskar med gränslös nyfikenhet den nya musiken i såväl sina samarbeten med olika samtida tonsättare som i seminarier och workshops kring interpretation, notation och praktiskt genomförande av experimentell musik.
 

Lisa Streich (1985) - SAFRAN för violin och motoriserat piano - 15 min, 2017

Kent Olofsson (1962) TEND för violin, piano, keyboard och elektronik (uruppförande) - 18 min, 2016-17

Medverkande
Karin Hellqvist, violin
Heloisa Amaral, piano
Kent Olofsson, elektronik
Verkkommentarer

SAFRAN for violin and motorised piano
SAFRAN är ett stycke som både doftar och försöker att minnas dofter. Mer än någon annan krydda är den mig kär. Den är både söt och bitter. Och även om den är mera söt än bitter så inte söt som socker utan söt på alla möjliga vis och i alla möjliga riktningar. Alla dessa variationer av sötma, man skulle också kunna känna in en mjukhet, är obeskrivliga. Riktningarna variationerna svävar ut iverkar vara minutiöst små och inte ha något direkt eget mål. Men  sammanlagda i sin stora summa har de mycket väl det. Och existerar det gör dom! SAFRAN är en abstrakt plan av ett nät av flyktiga riktningar som inte för till ett speciellt mål utan flyter omkring i sin egen existens och definierar sig själva på just detta vis.

 

TEND (2016-17) är ett verk för violin, piano och elektronik.
Titeln – TEND, som i orden ” extend” och “distend”, refererar till det latinska tendere som betyder att sträcka, sprida ut.
Verket är baserat på material från Paganinis första Capriccio för violin, som till stor del består av snabba, upprepade arpeggio-ackord. Utifrån denna rörelse sträcks materialet ut, sprids och utvecklas i olika riktningar, från violinen till pianot till elektroniken.
Pianisten spelar förutom det akustiska pianot också på en sampler som inledningsvis utökar pianots toner med en tonserie byggd på övertoner. Dessa rena naturtoner ställs mot det akustiska instrumentets liksvävande stämning och skapar en mikrotonal harmonik. Efterhand utökas samplern också med andra klanger, dessa består både av akustiska ljud från preparerat piano, bearbetade violinljud liksom syntetiska klanger.
Verket komponerades för Karin Hellqvist och Heloisa Amaral med stöd från Kulturrådet.

 

Lisa Streich, born in Norra Råda, Sweden in 1985, studied Composition and Organ in Berlin, Stockholm, Salzburg, Paris and Cologne with among others Johannes Schöllhorn, Adriana Hölszky, Mauro Lanza and Margareta Hürholz. Master classes with a.o. Chaya Czernowin, Steven Takasugi, Beat Furrer and Daniel Roth complete her musical education.

Her works have been performed in among other countries in Sweden, Germany, Israel, France, Austria, Great Britain, Japan, Canada and the US. Her music has been played by among others Deutsche Symphonieorchester Berlin, Quatuor Diotima, Ensemble Recherche, Nouvel Ensemble Moderne, OENM, Eric Ericson chamber choir and Sweden ìs radio choir at among others Lucerne Festival, MATA New York, Ultraschall Berlin, Tzlil Meudcan Tel Aviv, Ircam Paris, Wien Modern and Cologne Cathedral.

Prizes and scholarships include Cité des Arts Paris, orchestra prize by the Anne-Sophie Mutter Fund, Busoni Förderpreis of the Academy of Arts Berlin, Bernd Alois Zimmermann Prize, the Rome Prize Villa Massimo, Roche Young Commission by the Lucerne Festival and the Ernst von Siemens composers prize. She has a portrait CD at WERGO / Zeitgenössische Musik (2018) and KAIROS (2019). Part of her work is published by RICORDI Berlin.

Upcoming projects are with the Bayerische Staatsoper, Lucerne Festival Orchestra, Collegium Novum Zürich and Carolin Widman.

She lives on Gotland, Sweden. 

 

Kent Olofsson är en tonsättare med en omfattande konstnärlig produktion, han har komponerat närmare 200 verk som spänner över ett brett fält av genrer, ensembletyper och sammanhang: orkester, kammarmusik, elektroakustiskt, vokalt, rockmusik och samarbeten med konstnärer inom olika områden. Hans musik är flitigt framförd, även internationellt och han har tilldelats en rad prestigefyllda kompositionspriser, senast Rosenberg-priset.  Det senaste decenniet har hans arbete varit fokuserat på scenkonst och han är en del av den uppmärksammade teatergruppen Teatr Weimar. 2018 disputerade han i konstnärlig forskning med avhandlingen ”Composing The Performance – An exploration of musical composition as a dramaturgical strategy in contemporary intermedial theatre”

Konserten genomförs med stöd av Musikverket och Kulturrådet

- Trio Soli med KammarensembleN
Trio Soli
Laura Stephenson, harpa, foto: Hampus Andersson,

Trio Soli med KammarensembleN


TeaterStudio Lederman
100 kr för hela kvällen
Boka biljetter här

Under rubriken Trio Soli presenterar några medlemmar ur KammarensembleN musik av fyra tonsättare: Leilei Tian, Ivo Nilsson, Jenny Hettne och Mikael Edlund. KammarensembleN har sedan den bildades 1984 etablerat sig som en av de viktigaste ensemblerna på den svenska scenen för nutida konstmusik. Ensemblen består av 17 framstående musiker, såväl frilansmusiker som instrumentalister från landets symfoni- och kammarorkestrar. Tack vare sin storlek kan ensemblen presentera inte bara nutida kammarmusik utan också hela den rika repertoar för större kammarensemble som vuxit fram under efterkrigstiden.

KammarensembleN verkar för att framföra moderna klassiker och nyskrivna verk, svenska såväl som utländska, samt att aktivt bidra till att nya verk skrivs och spelas. Ensemblen samverkar med tonsättare, dirigenter, konsertarrangörer, producenter och verksamma konstnärer inom andra områden både på hemmaplan och utomlands och har framträtt vid flera stora festivaler som Gaudeamus Festival i Amsterdam, ISCM World Music Days, Huddersfield Contemporary Music Festival och Sonorities i Belfast.



Leilei Tian (1971): OM, för horn och elektronik, 10 min
Sören Hermansson, horn


Ivo Nilsson (1966): Contrarpa (2019) 11 min.
Laura Stephenson, harpa

Jenny Hettne (1977): Ytor, Böljande (2018) ca 10’
för slagverk och live-elektronik
Jonny Axelsson, slagverk


Mikael Edlund (1950): Trio SOL, 9 min              
för klarinett, fagott och piano Kristian Möller , Martin Krafft och Anders Kilström

Konserten arrangeras i samarbete med KammarensembleN

Verkkommentarer

Leilei Tian was born in 1971 in China. She studied composition first at Central Conservatory of Music in Beijing then at Conservatory of Music in Göteborg in Sweden. After  shehas attended the one-year master-class for electro-acoustic music in IRCAM in Paris, she has been living in France since then.

She is the winner of several prestigious international competitions such as Besançon Composition Competition for orchestra in France, Contemporary Music Contest "Citta' di Udine" in Italy, Gaudeamus Competition in Amsterdam, Composition Competition of GRAME in Lyon and ISCM Cash Young Composer’s Award of “World Music Days ” in Zürich.

Being selected by the Academy of France, she had her one-year residency at the Villa Médicis in Rome between 2012 and 2013. Her music has been widely performed and well received internationally.

Contrarpa (2019) för harpa solo av Ivo Nilsson. Det musikaliska materialet i Contrarpa springer ur en imaginär grundton hämtad från Kontrabasens lägsta sträng. Ur dess spektra belyses valda delar i kontrasterande sektioner som bildar en formmässig palindrom. Contrarpa komponerades för Laura Stephenson med beställningsmedel från Kungl. Filharmonikernas vänförening.

Efter avslutade studier vid KMH debuterade Ivo Nilsson 1989 som solist med Sveriges Radios Symfoniorkester. Samma år debuterade han även som tonsättare genom ett uruppförande vid Franska Radion framfört av Ensemble l ́Itinéraire efter studier i komposition vid IRCAM i Paris. Sedan dess har han varit fritt verksam som tonsättare och kammarmusiker. Han är medlem av ensemblerna KammarensembleN, Ensemble MA och Axelsson & Nilsson-duo. Under perioden 2003-2005 var Ivo Nilsson konstnärlig ledare för Stockholm New Music festival. 2007 tilldelades han Föreningen Svenska Tonsättares Interpretpris. 2017 blev han invald i Kungliga Musikaliska Akademin. www.ivonilsson.com

Ytor, böljande (“Surfaces, undulating”) uses the sound world of a deconstructed music box as its basic material, almost like a “theme and variation” in three movements. The sound file of the music box is played from a small loudspeaker, placed on different surfaces in the different parts. For example, in movement II the membrane of the loudspeaker vibrates against the timpani. Ytor, böljande was composed in 2009 and revised in 2018.

Jenny Hettne föddes 1977 i Göteborg och är numera bosatt i Stockholm. Hon har studerat komposition för bland andra Henrik Strindberg, Ole Lützow-Holm, Jörg Mainka och Bent Sörensen. Hon har en masterexamen i komposition från Högskolan för Scen och Musik vid Göteborgs universitet.

Jennys komponerande fokuserar på ett innovativt klangutforskande, ofta i nära samarbete med musiker. Hon komponerar för såväl orkester som mindre besättningar, ibland i kombination med elektronik.

Jennys nära samarbete med eminenta musiker såsom Karin Hellqvist, Sören Hermansson, Jörgen Pettersson och Jonny Axelsson har resulterat i specialskrivna soloverk för dessa. Jennys kammar- och orkestermusik har framförts av bland andra Malmö Symfoniorkester, Gageego!, UmeDuo, Gothenburg Combo, Ensemble MA!, Jönköpings Sinfonietta, Faint Noise, Duo Ego och Ensemble Mimitabu (Sverige), Ashley Walters & Lynn Vartan (USA), New European Ensemble (Holland), Caput, Duo Harpverk (Island), The Griffyn Ensemble (Australien), Ensemble New Music in Ukraine och Busan Metropolitan Traditional Music Orchestra (Sydkorea).

OM (for Horn and Electronics)
OM is a mystical Sanskrit sound of Hindu origin. The syllable consists of three phonemes: a, u and m, which symbolise the beginning, duration and dissolution of the universe. Hindus believe that a creation began the divine, all encompassing consciousness took the form of the first and original vibration manifesting as sound "OM". Before creation began it was the emptiness or the void. The vibration of "OM" symbolises the manifestation God in form. "OM" is the reflection of the absolute reality, which is without beginning or the end and embracing all that exists. The piece is commissioned by and written for Sören Hermansson.

Trio Sol är skrivet 1980 på beställning från Rikskonserter för Fageustrion, som uruppförde verket under musikveckan i Junsele sommaren 1980.
Stycket är tillägnat "alla som röstade nej och till dom som kommer att göra det".
Stycket hade arbetsnamnet "1+2", vilket förklarar styckets mycket enkla form och "huvudtemats" psykologiska struktur - mot pianots motoriska barockinspirerade rörelser svarar klarinetten och fagotten med mera sårbara stämmor. "Sidotemat" med stigande diatoniska skalor, blir efter hand mera rytmiskt unisont. Stycket slutar med en något optimistisk coda (variant av "sidotemat") vilket, med tanke på dedikationen, kanske verkar lite underligt, efter den så totalt bortsjabblade kärnkraftsfolkomröstningen. Man bör nog inte frestas att söka samband mellan energifrågan och detta stycke. Dom båda sakerna har nog inte mer med varandra att göra än att dom råkade vara två viktiga saker i mitt huvud våren 1980.

Mikael Edlund, 1985

Trio Sun has a very simple form of ABBAB and the structure of the A sections is derived from my work Leaves.
My initial working title was 1+2 and this serves to explain the form of the work and the psychological structure of the main theme. The motor-like, baroque inspired movements of the piano are balanced against the more vulnerable clarinet and bassoon. The rhythmic and unison second theme is a rising, diatonic scale. The piece ends with an optimistic coda containing a variation of the second theme.
The dedication "To all of those who voted no and all of those who will do so" refers to the unsuccessful nuclear power referendum in Sweden 1980. However, Trio Sun and the energy issue have nothing more in common than the fact that they happened to be the two most important subjects in my head during that Spring of 1980.

Mikael Edlund, 1985


- Carl-Axel Dominique på Konstakademien
Carl-Axel Dominique, foto Angelica Engström
Carl-Axel Dominique, foto Angelica Engström

Carl-Axel Dominique på Konstakademien


Konstakademien Hörsalen
Fri entré

Mats Edén (1957) – 21 Pieces for Piano (2013), uruppförande

Carl-Axel Dominique (1939) –  Fantasi ur stunden (2020), uruppförande

Medverkande

Carl-Axel Dominique är pianist och kompositör utbildad vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Han debuterade som pianist 1965 med Charles Ives Concord Sonata och har sedan dess ofta lanserat ovanlig och nutida musik av kompositörer som Charles Alkan, André Jolivet, Sven-David Sandström, Tommie Haglund och inte minst Olivier Messiaen. Carl-Axel har även tillsammans med hustrun Monica specialiserat sig på fyrhändigt pianospel där de båda blandar improviserat och komponerat. 2009 blev Carl-Axel invald i Kungliga Musikaliska Akademien.
Läs mer om Carl-Axel på www.dominiquemusik.se

Konserten arrangeras i samarbete med Konstakademien och Piano Visions.

Verkkommentarer

Om 21 pieces for Piano
Den som till äventyrs spelar igenom samlingen 21 Pieces for Piano finner citatet ”If you play them through, you may reach 42” lite här och var, längst ner på sidorna. Det är kanske lite studentikost, men det samlade verkets speltid enligt mitt notskrivningsprogram är totalt 42 minuter, och den som känner till boken Liftarens guide till galaxen vet att 42 är på samma gång den ultimata frågan och svaret på Universum och allting.

Tidigt i min ungdom tog jag pianolektioner på kommunala musikskolan i Karlstad. Min lärare var en fantastisk pedagog, men jag en ganska medioker elev. Jag har dock alltid haft en stark kärlek till pianot. 21 Pieces for Piano kan liknas vid en katalog över hur jag närmat mig olika speltekniska och kompositionsmässiga problem, men också som en övning inför den där pianokonserten som ligger och jäser i datorn.

Varje stycke i samlingen har sin egen historia. Ofta är det två idéer som ligger i konflikt med varandra, eller som i nr 18 där melodin inramas av ett illusoriskt vindsus i diskanten och en rörlig bordun i basen. Vissa stycken är ganska korta och enkla, andra precis tvärtom. Samlingen avslutas med ett polka-fyrverkeri inspirerat av pianisten György Cziffra. Jag hoppas att musiken ger er en fin upplevelse.
Mats Edén

Pianisten Carl-Axel Dominique har beskrivit 21 Pieces for Piano som "ett äventyr med sina helt olika låtar. Tidlösa rytmer och klanger från alla möjliga håll; pianot måste sjunga melodier och bli till en hel orkester med alla tänkbara och otänkbara attacker och nyanser".

Lyssna på ett kort utdrag av stycket här: https://soundcloud.com/svenskmusikvar/utdrag

Mats Edén är verksam som tonsättare och musiker inom traditionell och experimentell folkmusik liksom konstmusik och fri improviserad musik. Han samarbetar med musiker som Leif Stinnerbom, Ånon Egeland, Guro Kvifte Nesheim, Lena Willemark, med flera. Han blev 1979 först att utnämnas till riksspelman på enradigt dragspel och 2015 först att erhålla Kungl. Musikaliska akademiens folkmusikpris. 2019 erhöll han Zornmärket i guld. Mellan 1983 och 1987 studerade han komposition för Olav Anton Thommessen och Lasse Thoresen vid Norges Musikhögskola i Oslo. Han har samlat in traditionsmusik med Leif och Inger Stinnerbom, med vilka han även grundade ensemblen Groupa. Han har vunnit och nominerats till ett flertal Grammisar och Manifestpriser, senast Manifest-nominerades albumet Annual Growth Rings med Stefan Klaverdal i kategorin Experimentell.

Läs mer om Mats Edén på: www.matseden.se

- Arctic Sound – Vokalmusik med djurjojkar och medeltidscitat
Ansgar Beste, foto © Beate Heidecke
Ansgar Beste, foto Beate Heidecke

Arctic Sound – Vokalmusik med djurjojkar och medeltidscitat


S:t Jacobs kyrka
Fri entré

Den framstående Londonbaserade vokalensemblen Exaudi ger ett musikaliskt porträtt av den nyskapande tonsättaren Ansgar Beste. Han söker efter innovativa klangskikt och teatraliska element i musiken och strävar efter att utmana och spela på lyssnarnas förväntningar och upplevelser. På denna konsert framförs Ansgar Bestes samtliga fem vokalverk, bland annat prisbelönade In the Steppes of Sápmi, (Dés)illusion d’un chant och ett helt nyskrivet verk som alla baserats på samiska djurjojkar. Dessutom ges Mascarade nocturne inspirerat av den viktiga medeltidstonsättaren Hildegard av Bingen och Poème parodique som behandlar gamla tiders poesi på ett kritiskt sätt.

Samtliga fem verk är uruppföranden i någon mening; förutom det helt nyskrivna verket är det premiär för (Dés)illusion d’un chant, och övriga tre verk framförs för första gången i dessa versioner.
 

Mascarade Nocturne (nattlig maskerad) för (preparerad) (dam-/mans-/blandad) vokalsextett a cappella (10') (2016) (blandad sextett-version) – uruppförande

Nytt verk för valfria röster och instrument (15') (2020) – uruppförande

(Dés)Illusion d’un chant ([des]Illusion av en sång) för preparerad sångröst och preparerat(/de) stränginstrument (8') (2017) – uruppförande

Poème Parodique (parodisk dikt) för 6 eller 12 preparerade blandade röster a cappella (5') (2010-11 / 2020) – uruppförande (blandad sextett-version)

In the steppes of Sápmi (på Samelands stäpper) för (preparerad) vokalsextett (SMezATBarB) a cappella (21') (2014-15) – uruppförande (21 min-version)

Konserten genomförs i samarbete med Stockholms Domkyrkoförsamling med stöd av Statens musikverk, Statens kulturråd, Region Stockholm, Goethe-Institut Schweden, Region Norrbotten, Konstnärsnämnden.


Ett tonsättarporträtt av Malmösonen Ansgar Beste. Han har studerat komposition vid 7 musikhögskolor i 4 länder. Hans ofta krävande musik har vunnit flera betydande internationella priser och har framförts i 21 länder, på 51 festivaler och 20 radiokanaler. Tonsättaren har samarbetat med och fått beställningar av en rad namnkunniga ensembler och solister från in- och utlandet. Samtliga verk är komponerade av Ansgar Beste.

Det senaste decenniet har Ansgar Beste profilerat sig som en av Skandinaviens mest nyskapande, säregna och internationellt framgångsrika tonsättare i den yngre generationen. Han har kallats för den nya musikens 'Wallraff': han undersöker alla musikinstrument från grunden och kliver in i deras innersta mekanik och funktioner, synar och exponerar tidigare ohörda ljud från dess mäktiga innanmäte.

Ansgar Bestes tre huvudsyften med komponerandet är: innovativa klanger, strukturering och teatralitet. Han fokuserar sitt musikaliska material på komplexa klanger och (o)ljudelement som produceras på konventionella musikinstrument på ett okonventionellt, rent akustiskt (icke-elektroniskt) sätt: Genom att främmandegöra instrumentens välkända klangvärld med ett brett spektrum av nya spel- och vokaltekniker och nyupptäckta prepareringar, önskar han att spela med lyssnarens förväntning, perception, erfarenhet och förståelse.

 

Medverkande
Rebecca Lea – sopran
Jessica Gillingwater – mezzosopran/alt
Ruth Kiang – mezzosopran/alt
David de Winter – tenor
Simon Whiteley – baryton och solist i (Dés)Illusion d’un chant
Jimmy Holliday – bas
James Weeks – dirigent
Alastair Putt – gitarr i (Dés)Illusion d’un chant och tenor (nr 2)
Verkkommentarer

Exaudi framför Ansgar Bestes samtliga fem vokalverk, bl a det prisbelönade verket 'In the steppes of Sápmi' (2014-15).

Tre av verken (nr 2, 3, 5) är baserade på samiska djurjojkar och önskar därmed att förankra denna viktiga gränsöverskridande nordiska musiktradition bättre i klassiskt nordiskt musikliv. Även ett fjärde stycke (nr 1) behandlar en nisch från musikhistorien: medeltidsmusik av Hildegard von Bingen (1098-1179), en viktig tidig kvinnlig tonsättare. Det sista verket (nr 4) tematiserar poesin från gamla tider på ett klassiskt-avantgardistiskt och kritiskt sätt.

Vi får höra fem uruppföranden: Två av verken (nr 2, 3) har aldrig framförts tidigare på något sätt, men även de övriga tre verken presenteras för första gången antingen som blandad sextett-besättning (nr 1, 4) eller i fullständig längd (nr 5).

Total speltid: c:a 60 min.

Mascarade Nocturne

The work Mascarade Nocturne was first of all inspired by a courtly masquerade resp. by a traditional masked ball in former centuries. Old and more recent dance rhythms of popular music are generated by vocal noises and elements of vocal percussion, i.e. by the imitation of the drum-set through human vocal articulation.

The dance rhythms appear in diverse variations: treatments like augmentation/diminution, permutation and modulation result in a rhythmic texture with varying degrees of density, partly through polyphonic superpositions. This rhythmic framework gives rise to a musical form consisting of three more animated and two contrasting calmer sections (A B A' C A'').

In these calmer sections B/C the masquerade is surrounded by a nocturnal atmosphere – quiet, meditative, lyrical and cantabile in character, suggesting the image of night, moonlight and dreaming. Three vocalists are making use of their singing voices, repetitively quoting shorter melodic excerpts from the 'Dark' Ages: from the medieval opus magnum Ordo Virtutum (≈ 1151) by Hildegard of Bingen (1098-1179).

Even though the excerpts were selected almost exclusively according to their melodic uniqueness and expressiveness and even though they are performed as a vocalise, they also embrace a textual dichotomy which might be related to the emotional ambivalence of the night:

The excerpts used and fragmented in the through-composed sections (bars 26-41 / 43-57 and 73-88 / 90-104) could stand for the inner fears of the dark: 'succurrite mihi' (come and support me) from Anima Illa (no. 11), 'fugo […] Diaboli' (I'm fleeing from the Devil) from Verecundia (no. 47) as well as 'curre' (run now!) from Humilitas ad Victoriam (no. 75). By contrast, the excerpts provided as a basis for two improvisational sections (bars 42 and 89) could symbolize the light at the end of the tunnel: 'speculum vitae' (mirror of life) and 'fontem salientem' (leaping fountain) from Fides (no. 33) as well as 'O victoria' (Oh Victory) from Humilitas ad Victoriam (no. 75).

Nytt verk 

Ett minimalistiskt jojk-stycke i variabel besättning och längd

(Dés)Illusion d’un chant

The main idea of the piece is to create the illusion of a song, by using short joik fragments and increasing them in length and density. After the climax (at the golden section) the song is deconstructed again, making the illusion a disillusion.

The work is supposed to merge classical avant-garde music with traditional Nordic folk music. At the same time, the work shall deliver a unique contribution to the Romantic lied tradition.

The vocal part is based only on one joik, a folk melody from the Sami people of Lapland, a cultural region in Northern Europe (Norway, Sweden, Finland, Russia).

Joiks are short melodies, performed soloistically without coherent lyrics, with only few words or phonetic syllables and with a noise-like chesty vocalization. Joik melodies are usually repeated many times during the recitation with a gradual rise in tempo and tonality towards the end.

Most of the joik melodies represent famous people from the past, but some represent animals of the region. These animal joiks imitate the characteristics of the animals’ sounds and movements. In this case, the joik melody represents the wolf.

Poème Parodique

The main idea behind the piece is a confrontation of two timbral processes within the sound world of a prepared vocal ensemble: On the one hand, a poetic lava of slowly moving sound masses from harmonica playing singers, on the other hand, a parodistic fireworks of emotional, theatrical and quickly moving interjections from whistle blowing speakers.

Formally, the composition is divided into 8 sections, of which sections 1-4 and 7-8 represent the confrontation between singing and speaking voices, whereas sections 5-6 are entirely sung and form a kind of static climax.

The development of densities runs in the same direction (in both timbral processes) in sections 1 and 8, but in opposite directions in sections 2, 3, 4 and 7. The development of pitch or brightness proves to be rather static in the spoken layer, but dynamic in the sung counterpart, in which the registers are rising between sections 1 and 4, but falling between sections 7 and 8.

In the steppes of Sápmi

Sápmi is the Sami word for Lapland, the cultural region in Northern Europe (Norway, Sweden, Finland, Russia) which has traditionally been inhabited by the Sami people. The largest part of Sápmi lies north of the Arctic Circle, resulting in a subarctic climate, a sparse vegetation and a steppe-like landscape. Only few animals can survive in this wasteland: reindeer, wolf, bear and different birds.

Sami people have their own traditional folk songs, the joiks: short melodies, performed soloistically without coherent lyrics, with only few words or phonetic syllables and with a noise-like chesty vocalization. Joik melodies are usually repeated many times during the recitation with a gradual rise in tempo and tonality towards the end.

Most of the joik melodies represent famous people from the past, but some represent animals of the region. These animal joiks imitate the characteristics of the animals' sounds and movements: The vocal technique of the growl voice, for example, is supposed to simulate both the wing-beats of a northern hawk owl (movement) and the cawing of a crow, the roaring of a bear or the growling of a wolf right before attacking its prey (sound). Also the particular intervallic-rhythmic shape of a melody can in some cases imitate the movement (e.g. the waddling, hopping and stumbling over the fields of a crow) and in other cases the sound, in an onomatopoeic manner (e.g. the howling of a wolf or the birdcall of the long-tailed duck).

Traditionally, joiks were both sung at work (while herding reindeers, hunting or fishing) and at any kind of social event (esp. weddings and shamanic séances).

In these religious ceremonies, it has been reported that the shaman, while playing the magic drum, joiking and gesticulating, was trying at the same time to invoke helping spirits and to fall himself into a state of arousal, ecstasy, trance and deep unconsciousness. In this state, the soul was supposed to separate from the body, to follow the helping spirits on their journey to the realm of shadows and finally to receive divine inspiration and epiphany.

As the auxiliary spirits were believed to have animal forms, they were called by imitating animal voices. In order to support the shaman, especially when he was lying motionless on the ground, his assistant and the participants from the community constantly and ceaselessly joiked the same animals during the entire séance.

For these overall strenuous efforts it is presumed that a certain degree of loudness, distortion and monotony of the voice resp. of the chant have been necessary.

The main idea of this work is to reflect on the sparse steppe landscape of Sápmi and to create an atmospheric soundscape, by combining the timbre of extended and prepared vocal techniques with the timbre of joik vocalization and with animal sounds from 6 traditional Sami animal joiks, imitating the following 6 animals: long-tailed duck (S), crow (Mez), northern hawk owl (A), reindeer cow (T), wolf (Bar) and bear (B).

The musical and textual repetitiveness of the joik has been made to a compositional principle for the entire work, illustrating the monotonous, repetitive scenery of the steppes.

The overall formal dramaturgy of the piece, continuously and polyphonically heading for one final climax, can on the one hand be perceived as the successive gathering and incitement of a group of animals, resulting in a wild, roaring animal orchestra.

On the other hand, the whole process can be interpreted simply as one single, elongated and polyphonic joik performance, or as an allusion to a shamanic séance, with the magic drum represented by vocal percussion and with the ritual ecstasy and epiphany in the very end.

The work consists of 6 parts:

Part 1 (b. 1-40) is a shorter inversion of the last part and serves as an anticipated climax.

Parts 2-4 (b. 41-639) and part 5 (b. 640-746) are gradually building up the 6 joik melodies from small fragments, until they finally appear in complete versions (e.g. in bars 635-639 and 742-746 as a dense canon).

In parts 2-4, these isolated animal sounds join together with extended vocal techniques and elements of vocal percussion, i.e. with the imitation of the drum-set and popular-music rhythms through human vocal articulation. A systematic, pre-compositional elaboration, differentiation and sound-typological structuring of the so-called extended vocal techniques has been undertaken in advance to allow for one elongated and smooth 15-minute timbre transformation from air sound via several intermediate stages to sung pitch.

In part 5, the pure joik cells (excluding vocal percussion) form an increasingly complex dialogue, resulting in a continuous density crescendo, thus preparing for the final part.

Part 6 (b. 747-829) is composed as one complex polyphonic joik using 3 traditional joik methods for increasing tension towards the culmination in the end:

- gradual (microtonal) transposition of the joik melodies upwards.

- gradual accelerando by shortened single notes.

- gradual accelerando by accelerated metre.

 

- SEAMS! From MONO to MULTI
Sidén
Foto: Eva Sidén

SEAMS! From MONO to MULTI


Fylkingen
Fri entré

Föreningen SEAMS, Sällskapet för elektroakustisk musik i Sverige, har i 37 år främjat den svenska elektroakustiska musikens ställning både inom landet och internationellt. Förutom att organisera konserter och seminarier samt ge ut skivor under det egna skivmärket Elektron Records uppvaktar föreningen makthavare och media och driver diskussioner kring elektroakustisk musik för att belysa genren och stärka dess ställning. SEAMS är en viktig aktör inom den nutida svenska konstmusiken med en ofta förbisedd men likaså banbrytande musikgenre som sin specialitet.

SEAMS grundades 1983 som en sektion av internationella elektroakustiska musiksällskapet ICEM. I dag engagerar föreningen ett hundratal medlemmar med den gemensamma målsättningen att skapa mer utrymme för elektroakustisk musik. Föreningen samarbetar med bland andra Elektronmusikstudion EMS och konstnärsscenen Fylkingen och genomför internationella konsertutbyten för att bidra till genrens tillväxt och utveckling liksom den breda konstnärliga gemenskapen. Dessutom erbjuder SEAMS webbradio ett brett utbud av elektroakustisk musik.

 

 

Program

19.00 Lilla scenen

Rolf Enström (1951): Orben, 2.0  10’ 2015/2020
(live-elektronik)

19.30 Salen

Lars Gunnar Bodin (1935): The Enigma engines 4.0 (2004) 10'57''
(fixed media)

 

Paulina Sundin (1970): Med lekande kval 5.0 3’11’’ (2001)
(fixed media)

 

Torbjörn ’Knyst’ Bellind (1974): Elektronrör #2, 2.0 (2020) uruppförande 10’
(live-elektronik)

 

Lars Bröndum (1961): Cinders and Sand, 2.0  (2019) 8’18’’
Uruppförande av version för "fixed media"

 

Eva Sidén (1957): INSIDE (2019) uruppförande, 15´,
Christian Rønn (1969):
Två flyglar och elektronik 7.0 Video.



Paus

 

ca 21.00

Thommy Wahlström (1968): Invention for EA, one speaker no.18
Subtitle: En melodisk rörelse, 1.0 , (2019) uruppförande, 5’ 
(fixed media)

 

Susanne Skog (1965): Utrecht, (2016) 4.0 , 8’
(fixed media)

 

Jonas Broberg (1962): Action Sonore (2020), uruppförande, 10’
(live-elektronik)

 

Helene Hedsund (1963): Lemuriel, (2019), 7.0  9'12''
(fixed media)


Välfärdsorkestern
Liselotte Norelius (1961): Goda Nyheter, 2 kanaler, (2020) uruppförande,10’ 
Sören Runolf  (1954)         
(live-elektronik)

Verkkommentarer

Rolf Enström – Orben (live); 2.0; 10’

”Orben” är ett genomskinligt plastklot innehållande en mängd elektroniska sensorer. Den utgör en del av ett elektroniskt instrument med en bärbar dator som ljudgenererande del. Orben producerar själv varken ljud eller data, men reagerar på händelser runt den såsom acceleration, magnetiska fält, ljus och skuggor. Orben avger infrarött (och synligt) ljus i tre riktningar. Det infraröda ljuset tas upp av extern utrustning som skickar data vidare, via en andra bärbar dator, till den ljudgenererande datorn. Orben skickar sin data via bluetooth till den ljudgenererande datorn som sammanställer allting till ett begripligt mönster för exekutören, vars uppgift är att skapa ljudstrukturer enligt ett formschema. Genom att föra händerna över Orbens yta och förflytta den i rummet påverkas förutsättningarna för ljudgenereringen.

Rolf Enström kan blicka tillbaka på en fyrtiofemårsperiod som tonsättare med ett sjuttiotal verk i sin förteckning. Flera av hans stycken har blivit uppskattade repertoarstycken i Sverige och utomlands som Directions (1979), Slutförbannelser (1981) samt Tjidtjag och Tjidtjaggaise (1987) som förärades med Prix Italias musikpris samma år. Verket Echelon, beställt av Sveriges Radio, var Sveriges bidrag till Prix Italia 2015. Han konstruerar även egna elektroniska instrument, bland annat Orben, vilka han uppträtt med på konserter i Stockholm och New York. Sökandet efter nya vägar och uttryckssätt har ofta lett till gränsöverskridande samarbeten mellan musik och framför allt bildkonst och litteratur.

Lars Gunnar Bodin – The Enigma Engines (2004); 4.0; 10’57”

Lars Gunnar Bodin är en av pionjärerna inom elektroakustisk musik och text-ljudkomposition. Han har varit en starkt drivande del av konstnärsscenen Fylkingen, bland annat som ordförande, och var tidigare verksamhetsledare för Elektronmusikstudion EMS. Tillsammans med Göran Sundqvist utvecklade han verk som ställdes ut på Centre Culturel Suédois i Paris under utställningen L’Artist et L’Ordinateur. Han har utforskat text-ljudkomposition med Bengt-Emil Johnson som två av de första tonsättarna inom denna stil. Deras arbeten dokumenterades på Phono Suecia-albumet The Pioneers: Five Text-Sound Artists (1992). Bland hans verk kan också särskilt nämnas Commenting on Traces I (1970) och In Clouds (1972-76).

Paulina Sundin – Med lekande kval; 5.0; 3’11”

Verket Med lekande kval är en lek med traditionell västerländsk visharmonik. Som formidé har jag utgått från harmoniken i Carl Michael Bellmans Liksom en herdinna högtidsklädd, Fredmans epistel nr. 80, och klätt den i elektroakustisk skrud. Ljudmaterialet består av inspelade ljud såsom stolar, dörrhandtag, cykelekrar, med mera. Ljuden har filtrerats till att innehålla olika tonhöjder för att passa in i verkets harmonik.

Paulina Sundin har spelats på konserter och i radio över hela världen. Hennes musik kännetecknas av arbetet med en harmonik bortom den traditionella, tempererade skalan och i stället baserad på de inre akustiska egenskaperna hos vardagliga objekt. Hon utforskar förhållandet mellan olika ljudspektra och skalor både i elektroakustiska och i instrumentala verk. För sin doktorsavhandling ”Reinventing Harmony in Electroacoustic Music” tilldelades hon av universitetet i Huddersfield priset Vice-Chancellor’s Award for an Outstanding Doctoral Thesis i november 2010. Hon har arbetat som lärare i elektroakustisk komposition samt biträdande prefekt på Kungliga Musikhögskolan. Sedan januari 2011 arbetar hon som frilanstonsättare på heltid.

Torbjörn ”Knyst” Bellind – Elektronrör #2 (live); 2.0; 8’18”

Improvisation med vakuumrör, feedback och klockpulser.

Torbjörn Bellind uppträder främst med olika portabla instrumentuppställningar, med den modulära synthen som kärna och med betoning på själva elektriciteten och elförstärkta objekt. På senare år har även slagverk och stränginstrument fått viktiga roller i hans framträdanden, särskilt tam-tam och den mongoliska så kallade hästhuvudfiolen, morin khuur.

Lars Bröndum – Cinders and Sand; 2.0; 8’18”

Detta är den fjärde satsen ur sviten Phaeton, som inspirerats av följande mening av den grekiske diktaren Solon: ”Phaeton, the son of Helios, having yoked the steeds in his father’s chariot, because he was not able to drive them in the path of his father, burnt up all that was upon the earth.” Det finns många analogier för denna mytologiska figur. Här är det en tolkning av människans oförmåga att kontrollera teknik, med den globala uppvärmningen som följd. Sviten består av fyra satser: Helios, Don’t Worry! It’s Only a Minor Glitch, Firestorm samt den fjärde satsen, Cinders and Sand, som illustrerar den globala uppvärmningens sista fas då ingenting återstår förutom aska och sand.

Lars Bröndum är verksam som tonsättare och live-elektronikmusiker och hans musik har framförts runt om i världen. I sina kompositioner utforskar han ofta samspelet mellan akustiska och elektroniska instrument i gränslandet mellan improvisation och noterad musik. Han har en doktorsexamen i komposition och musikteori och är för närvarande professor i musik på Högskolan i Skövde.

Eva Sidén & Christian Rønn – INSIDE- (2019); 7.0; 15’

Denna version av verket INSIDE är komponerat för två flyglar, varav en är preparerad med specialtillverkade objekt, elektronik och video. Den elektroniska delen återges av sju högtalare och är skapad utifrån inspelningar gjorda i konserthuset Studio Acusticum i Piteå av både en flygel och konserthusets stora orgel. Inspelningarna gjordes med ett stort antal mikrofoner som fångade både mycket nära ljud och konsertsalens stora rumsklang. Ljuden har bearbetats på Elektronmusikstudion EMS i Stockholm. Videoinspelningar av instrumenten och konsertsalen har redigerats och tillfogats som visuell aspekt av detta installationsverk. Under vår konstnärsresidens i Piteå 2018 blev ”inuti” ett allt viktigare ledord av olika skäl och med en mängd olika betydelser.

Eva Sidén är internationellt verksam som ljudkonstnär, tonsättare och konsertpianist. Hon konserterar både med sin egen musik och andras runtom i världen. Eva Sidén komponerar elektroakustisk och instrumental musik, musikdramatik och ljud- och videoinstallationer. Hon har senare år komponerat många verk för akustiska instrument tillsammans med elektroniskt ljud. Koncept för konsertformen och visuella delar ingår ofta i verken. Hon har kontinuerligt samarbeten i tvärkonstnärliga sammanhang. Eva Sidén har studerat vid Kungliga Konsthögskolan Stockholm, Academy for Performing Arts i Prag, Janáček-academy of Performing Arts i Brno, SMI Stockholm och Stockholms universitet. www.evasiden.se

Christian Rønn är en dansk ljudkonstnär, tonsättare, elektronisk musikproducent och musiker. Han studerade orgel vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium i Köpenhamn och har alltid haft ett stort intresse för fritt spelande liksom texturförvandling, feedback och transcendens. Som tonsättare är han främst verksam inom elektroakustisk musik, ofta med en kombination av komposition av fixed media och fritt spelande. www.chrstianronn.dk

Thommy Wahlström – En melodisk rörelse (2019); 1.0; 5’

En röst, en linje som sätter sig själv i perspektiv endast genom sin rörelse; sin färd i tiden. En linje som kanske lockar till kontrapunktik, men som här i stället får färdas fram i tiden utan annan beledsagning än vårt minne av dess rörelse.

Thommy Wahlström är verksam som tonsättare inom nutida konstmusik och elektroakustisk musik och som musiker inom bland annat improvisationsmusik och folkmusik. Han är utbildad i komposition på Gotlands tonsättarskola och Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och numera bosatt i Uppsala.

Susanne Skog – Utrecht (2016); 4.0; 8’

En hyllning till staden med de många, underbara, självspelande musikmaskinerna.

Susanne Skog har sina rötter inom narrativa konstformer, främst experimentell radio och dokumentär. Denna bakgrund avspeglar sig i hennes förkärlek för talande röster och fältinspelningar, ljudmaterial som omvandlas till nya former och uttryck, friktioner och korrelationer, där rörelse och rumslighet ofta är betydelsebärande element. Hennes kompositioner och ljudinstallationer har genom åren presenterats i många svenska och internationella sammanhang.

Jonas Broberg – Action Sonore (2020, uruppförande); 10’

Ett stycke för och med liveelektronik som ljuder. Putney-synth, processorer, pareringar

Jonas Broberg har skapat elektroakustisk musik sedan slutet av 1980-talet. Han uppträder ofta live med sin EMS Synthi A och annan elektronik. Hans musik har belönats med flera priser och utmärkelser, däribland första pris vid en elektroakustisk musiktävling i Bourges i Frankrike 1998 och Euphonie d’Or 2001. Han arbetar med synthesizers och ljudprocessorer för att framställa material som sträcker sig från det kaotiska till det meditativa.

Helene Hedsund – Lemuriel (2019); 7.0; 9’12”

Lemur + Emmanuel ≈ Lemuriel. Ljud från tågstationer övergår i ljud från ylande lemurer. Mot slutet av stycket försöker lemurerna sjunga processionshymnen Veni, Emmanuel.

Helene Hedsund är tonsättare och programmerare verksam vid Elektronmusikstudion EMS i Stockholm sedan 1990-talet och sedan 2013 doktorand vid University of Birmingham. Hon har även studerat vid bland annat Kungliga Tekniska Högskolan, Uppsala universitet och har en konstnärlig magisterexamen i ljudkonst från Dramatiska Institutet.

Sören Runolf & Liselotte Norelius – Goda nyheter (live); 2.0; 10’

Välfärdsorkestern tar dig med på en kort utflykt i ett landskap befolkat av skygga begrepp som threshold, split-point, trigger, distortion, snus, loop starter, timmerflottning, cross-over, drömmar, desinformation, jämställdhet, center-frequency, Q, valfläsk, feedback, låg impulskontroll, avfallssampling, statistisk analys, kaffe och bullar, livet och döden, kärleken och musiken, apné och GDI, kreosot och ozon, lustgas och växthus, Dagens Nyheter och den svenska välfärdens bleknade gloria.

Liselotte Norelius och Sören Runolf har sedan 1998 arbetat som duo och uppträder under namnet Välfärdsorkestern. De blandar elektroakustisk musik och live-elektronik och använder alla möjliga slags elektriska ting för att skapa och förändra ljud: synthar, datorer, leksaker, elgitarrboxar, samplers, radioapparater, hembyggd elektronik, med mera. Akustiska ljudkällor kan vara allt från plastpåsar och stålplåtar till vanliga musikinstrument och den mänskliga rösten.


- Uppsala kammarsolister presenterar Gotlands tonsättarskola
Gotlands Tonsättarskola och Visby International Centre for Composers
Gotlands Tonsättarskola och Visby International Centre for Composers, foto Sten Melin

Uppsala kammarsolister presenterar Gotlands tonsättarskola


Musikaliska Clara Schumann-salen
Fri entré

För sjätte året i rad samarbetar stråkensemblen Uppsala Kammarsolister med Gotlands Tonsättarskola. Hittills har ett trettiotal kompositionsstuderande tagit chansen att pröva och utveckla sina musikaliska idéer med denna ensemble i världsklass och sedan få sin musik framförd av dem. Gotlands Tonsättarskola, som i år firar 25-årsjubileum, har av dirigenten Jan Risberg beskrivits som det viktigaste som hänt svenskt musikliv sedan Måndagsgruppen på 1940-talet och Kungl. Musikaliska akademiens tidigare ständige sekreterare Tomas Löndahl understryker utbildningens betydelse för att höja den konstnärliga och yrkesmässiga nivån hos utexaminerade kompositionsstudenter. Uppsala Kammarsolister har en gedigen repertoar från barockmusik till modern konstmusik som intar en särställning i Uppsalas musikliv men även uppträder i andra delar av landet och dessutom ofta hörs i Sveriges Radio P2.
Konserten arrangeras i samarbete med Musik i Uppland och Folkuniversitetet.
 

Adina Forsberg (f 1992) - Lepidoptera (2017)

Anton Berglund (f 1996) - "I morgon har det gått en vecka och då ska jag berätta” (2018)

Ylva Fred (f 1990) - Material for String Quintet (2015)
– cotton strings 
– mixed material 
– »Slowly unravels like a ball of yarn.« 

Elvin Matz (f 1994) - Funny Inconcequences of Buddha (2016)

Kajsa Antonsson (f 1994) - Sammandrabbningar (2015)

Johan Ema (f 1986) - Haru no hana (2018)

Julia Siljebo (f 1995) - Darkness, Light, Darkness (2019)

,
Medverkande
Nils-Erik Sparf, violin
Klara Hellgren, violin
Brusk Zanganeh, vik. violin
Ylva-Li Zilliacus, viola
Per Nyström, cello

Gotlands Tonsättarskola

Ca 80% av alla de som utbildar sig till tonsättare i Sverige har börjat sin resa på Gotlands Tonsättarskola. Dirigenten Jan Risberg har beskrivit skolan som det viktigaste som hänt svenskt musikliv sedan Måndagsgruppen på 40-talet. Kungliga Musikaliska Akademiens förre ständige sekreterare Tomas Löndahl säger så här om skolan:

Genom sin höga konstnärliga och pedagogiska standard har Gotlands Tonsättarskola höjt kvalitetsnivån på tonsättarundervisningen i Sverige. Detta har i sin tur medfört att musikhögskolornas utexaminerade kompositionsstudenter har kunnat höja sin konstnärliga och yrkesmässiga nivå. Betydelsen av detta för Sverige som kulturnation kan knappast överskattas. Effekterna av Gotlands Tonsättarskolas insats ger eko i både svenskt och internationellt musikliv.

Gotlands Tonsättarskola driver två utbildningar: Kompositionslinje (två år), samt Komposition – Fri Konst, (ett år) som riktar sig till redan verksamma tonsättare, musiker och ljudkonstnärer. Den pedagogiska kärnverksamheten ligger i kompositionsprojekten som består i att de studerande komponerar musik för olika musiker och ensembler eller elektronisk musik för högtalare. Projekten kulminerar i maj under festivalen Ljudvågor då verken uruppförs. En rad ensembler, körer, GotlandsMusiken samt skolorna Musikkonservatoriet Falun och Vadstena Sång och Pianoakademi har genom åren framträtt under Ljudvågor.

Samarbetet med Uppsala Kammarsolister är inne på sitt sjätte år. Därmed har c:a trettio studerande tagit chansen att pröva sina idéer under workshops, för att tillsist få sin musik framförd av denna unika ensemble.

https://gotlandstonsattarskola.se

Verkkommentarer

Adina Forsberg 
I Lepidoptera utforskar jag fjärilseffekten, tanken om att en fjärils vingslag på ena sidan jorden kan orsaka en orkan på andra sidan. Jag försökte hitta vägar att transformera en liten rörelse till oreda. Jag försökte utforska hur något litet kan växa till en rymd. Och slutligen försökte jag förena ensamma toner och låta dom bilda en helhet. Fjärilen är inte bara ett tecken på en, potentiellt, kommande storm i en annan del av världen, det är även en symbol för förändring, själen och livet. 

Anton Berglund - "I morgon har det gått en vecka och då ska jag berätta” 
Stora delar av mitt liv har jag tyngts av en svår ätstörning. Jag har i flera år velat göra en komposition som kapslar in detta, men velat vänta tills jag känner mig mogen och tillräckligt duktig för att kunna gestalta en så pass komplex emotionell erfarenhet. Men allteftersom tiden från mitt tillfrisknande går blir jag mer och mer distanserad från det. M􏰬innesbilderna blir vagare. Det är över tre år sedan jag blev frisk och jag insåg att det nu var rätt tid för detta arbetet. För att komma i kontakt med de fysiska och psykiska tillstånd jag då befann mig i försökte jag försätta mig i situationen igen genom att under en vecka inte äta något alls. Jag valde också att, precis som då, inte berätta det för någon. Under denna vecka antecknade jag varje dag hur jag kände och vad jag tänkte och har sedan baserat stycket på de anteckningarna och mina minnen. Det ni ska få höra är ett stycke som behandlar skörhet, tvivel och destruktivitet och i och med detta uruppförande kommer ni få ta del av mitt avsked till mitt livs största smärta. 

Ylva Freds Material for String Quintet kan beskrivas som en personlig historia som gestaltas genom tre olika tyger. Stycket har i sin storform palindromska egenskaper!

Elvin Matz - Funny Inconcequences of Buddha är ett verk skrivet för stråkkvintett i tre satser. Titeln till stycket kommer från ett inte så väletablerat begrepp inom konstmusiken som lär ha myntats av Stockhausen. Andemeningen i uttrycket är, att om man följer ett system när man komponerar och så råkar ett misstag som bryter mot systemet slinka in i noterna, så ska man inte alltid vara för snabb med suddgummit (eller backspace-tangenten). För det är just sådana här tillfällen som är FIOB, de kan vara värda att ta vara på och de kan föra med sig saker man aldrig hade räknat med.

Kajsa Antonsson - Sammandrabbningar komponerades under hennes andra år på Gotlands Tonsättarskola inom ramen för samarbetet med Uppsala Kammarsolister. Overpressure-tekniken som används i början av stycket är inspirerat av ett verk som heter Petals, skrivet av Kaija Saariaho för solo cello och elektronik. Ett stort fokus i stycket är linjer som går isär och kommer samman.

Johan Ema - Haru no hana (vårblomma)
Ensam linje som vårens första blomma som sedan exploderar i ett hav av blommor för att sedan dö ut och försvinna som allt till slut gör. 

Julia Siljebo - Darkness, Light, Darkness 
Konceptuellt stycke baserat på Jan švankmajers kortfilm “Darkness, light, darkness” (Tma, světlo, tma). De tre satserna behandlar både filmens faktiska och det känslomässiga händelseförloppet genom gestaltning av objekt i relation till rum. 

- Kwartludium, Polen
Kwartludium, foto Grzegorz Mart
Kwartludium, foto Grzegorz Mart

Kwartludium, Polen


Musikaliska Stora salen/Konsertsalen
Fri entré

Ensemblen Kwartludium grundades 2002 av violinisten Dagna Sadkowska, klarinettisten Michał Górczyński, slagverkaren Paweł Nowicki och pianisten Piotr Nowicki. De spelar huvudsakligen specialskrivna verk av unga tonsättare och har gjort dussintals uruppföranden på framstående festivaler som Unsound i New York, Beijing Modern Music Festival, Loop Festival i Bryssel och Audio-Art i Krakow. På repertoaren finns också verk av tonsättare som Karlheinz Stockhausen, Cornelius Cardew och Dubravko Detoni.

Kwartludium har uppträtt i polsk tv med Polska radions symfoniorkester, deltagit i det prestigefyllda europeiska konstmusikprojektet Re:New 2009 och tre år senare även i det efterföljande projektet New Music: New Audiences. Sedan 2014 har ensemblen med stöd av Konstnärsnämnden uppfört verk av flera svenska tonsättare, däribland Joakim Sandgren, Mika Pelo, Rei Munakata, Ivo Nilsson och Dror Feiler.
 

Wojciech Ziemowit Zych (1976, Poland) – Always present longing (10’)(2005)

Giedrė Pauliukevičiūtė (1975, Lithuania) – Glass (10’)(2019)

Chihchun Chi-sun Lee (1970, Taiwan/USA) – Zusammenflusses
for percussion and piano (10’)(2019)

Tadeusz Wielecki (1954, Poland) – Multiple image (13’)(2016)

Paus

Ivo Nilsson (1966, Sweden) – SMOG (10’)(2019) 1. La polvere – the Dust 2. La nuvola – the Cloud 3. Il respiro – the Breath

Fredrik Gran (1977, Sweden) – VOLD (12’)(2018)

Joakim Sandgren (1965, Sweden) - révélateurs mécaniques for four musicians (10’)(2017)

Konserten arrangeras av Samtida Musik i samarbete med Svensk Musikvår.
Tack till Polska institutet

Medverkande
Piotr Nowicki, piano
Paweł Nowicki, percussion
Dagna Sadkowska, violin
Michał Górczyński, clarinet
Verkkommentarer

Wojciech Ziemowit Zych – Always present longing (10’)(2005)
The title of Stale obecna tęsknota (Always present longing) derived from Tadeusz Wielecki’s phrase from narrator’s text from his piece Egocentric Poem for amplified piano and tape (1996). The piece, dedicated to Tadeusz Wielecki, was written for Kwartludium Ensemble in spring 2005 as a result of my mutual cooperation with the Ensemble in the past several years, what reflects also its scoring + bassclarinet, violin, vibraphone and marimmba (1 percussion player), and piano. In the piece there are used multiphonics and other contemporary playing techniques for bassclarinet, double stopped harmonics combined with glissandi on the violin, double bowing technique for vibraphone, as well as resonating harmonics on the piano in the final movement. The piece consists of three compact movements (I. Andante, II. Allegro, III. Lento) , of which second and third are played without a break. The piece has been included by Kwartludium Ensemble in their first CD published by Dux Recording Company in 2008. First live performance by Kwartludium was during Musica Polonica Nova Contemporary Music Festival in Wroclaw/Poland in April 2010.

Giedrė Pauliukevičiūtė – Glass (10’)(2019) "Glass" ("Stiklas") - I like watching rain, how the transparent raindrops go down the glass of windows. The crying glass blurs the view and transforms itself. This piece revolves around the changes, which are sometimes beyond the reach of our thoughts. Giedrė Pauliukevičiūtė

Chihchun Chi-sun Lee - Zusammenflusses (10’)(2019) is commissioned by National Theater Concert Hall in Taiwan, premiered by Mr. Min-Chin Kuo at his zheng recital in 2013. Using the characteristics of zheng and vibraphone, their similarity and contrasts are expressed through confluence. The revision for percussion and grand piano was completed in 2019 and premiered by Piotr Nowicki and Paweł Nowicki on 3ed of October 2019 during XXVII.RANDFESTSPIELE in Berlin-Zepernick.

Tadeusz Wielecki – Multiple image for ensemble (13’)(2016) The composition is inspired by “dynamistatics” – a mysterious state that refers to everything that is movement and rest at the same time. And that’s what the music is: whenever we listen to it. We experience something similar to a “resting motion” or “motile rest”. For music is both dynamic and static, and these two properties cannot be separated. This phenomenon was the topic of the Warsaw Autumn Festival in 2015 and for its purpose a neologism-oxymoron “dynamistatics” has been invented. Multiple image, referring figuratively and literally to the Pythagorean concept of harmony of spheres and a vision of rotating celestial bodies, which circulate creating a sound system of cosmic harmony, is dynamistatic par excellence: its construction relies on numerous sound loops, i.e. repeated harmonic formulas overlapping each other. Each of these formulas is part of one harmonic structure common to the entire work, but maintains a different tempo, distinct from the others.

Fredrik Gran - VOLD for violin, clarinet, piano and percussion (15')(2018) VOLD draws its material from speeded down pop music recordings. Highly detailed digital productions manipulated through simple technological processes like change of speed or reversing reveal unexpected details: dramatic inflexions resulting from the stretching of time, extreme wide vibrato, reverberant atmospheres and stray harmonics. In an attempt to creatively ‘acoustify’ plastic sonorities, VOLD breaks apart the initial meaning of mainstream love songs into a deranged otherworldly landscape. VOLD was composed with support from The Swedish Arts Grants Committee's International Music Programme

Ivo Nilsson - SMOG (10”)(2019) for Kwartludium SMOG was inspired by the novel with the same title that Italo Calvino wrote in 1958. Now, more than 60 years later, it proves to be ahead of its time not only because of the environmental crisis but also to the debate today about “fake news”. In the novel the protagonist discovers that everything in the town that he arrives to for the first time is covered by dust from the pollution. In a similar way, I wanted in my music to explore the combination of sounds that occur when the instruments activate simultaneous resonating sound sources. As if they also were covered by acoustic dust - which is also the title of the first movement. In the second movement we find a proposal for an equivalent to the cloud of the smog. And in the third and last movement there in an interpretation of the breath – both heavy and sensual. SMOG was composed with support from The Swedish Arts Grants Committee's International Music Programme

Joakim Sandgren - révélateurs mécaniques for four musicians (10’)(2017) révélateurs mécaniques was composed with support from The Swedish Arts Grants Committee's International Music Programme

- Möten med Mårtensson
Johan Graden, Staffan Mårtensson och Markus Leoson
Johan Graden, Staffan Mårtensson och Markus Leoson

Möten med Mårtensson


Musikaliska Clara Schumann-salen
Fri entré

Ett musikaliskt möte tonsättare och musiker emellan. Staffan Mårtensson, till vardags soloklarinettist i Kungliga Hovkapellet och därtill med solistengagemang hos framstående orkestrar runtom i Europa, har fått verk skrivna till sig av Sveriges många stora tonsättare. Här presenterar han tillsammans med slagverkaren Markus Leoson och pianisten Johan Graden bland uruppföranden av Georg Riedel och Daniel Börtz samt ett solostycke av Carin Bartosch Edström.

Operakompositören Daniel Börtz har även skrivit flera solokonserter, kammarstycken och rent solistiska verk som hans elva monologer, Monologhi, skrivna mellan 1966 och 1984. Han har även komponerat ett antal dialoger, varav den senaste, Dialogo 5 för klarinett och slagverk, får sin premiär på denna konsert. Det är inte första gången Börtz fokuserar på klarinettens generösa klangmöjligheter. Bland annat hans nionde monolog, solokonserten Sånger och ljus och kammarstycket Bilder sätter också klarinetten i förgrunden.

Tonsättaren, översättaren och författaren Carin Bartosch Edström har komponerat flera solostycken för olika instrument, liksom stycken för bara två eller tre spelare. Hon har även tonsatt dikter av bland andra Tomas Tranströmer och Edith Södergran och färdigställde 2005 enaktsoperan Huvudsaken med libretto av Kerstin Perski. Solostycket Redan morgon! som hon skrev till Staffan Mårtensson 2004 börjar stillsamt, sömndrucket som någon som inte vill stiga ur sängen. Men till slut är det ändå dags att kliva upp – motvilligt.

Kontrabasisten och kompositören Georg Riedel har spelat med andra legendariska jazzmusiker som Jan Johansson, Arne Domnérus, Lars Gullin och Jan Allan för att nämna ett fåtal. Han har etsat sig fast i det kollektiva medvetandet med sånger som Du käre lille Snickerbo och Idas sommarvisa, liksom tonsättningar av Lennart Hellsing och Barbro Lindgren. Han har även skrivit en del konstmusik, som operan Hemsöborna, körverket Passion för Jorden liksom flera sånger, körstycken och kammarverk. Duetten för klarinett och piano är skriven för Staffan Mårtensson och Riedels musikerkollega, pianisten Johan Graden.
 

,

Carin Bartosch-Edström (1965): Redan Morgon! - för soloklarinett (2004) 7’ 
Tillägnad Staffan Mårtensson

Georg Riedel (1934):  Duo för klarinett och piano (2020) (12’) Uruppförande
Tillägnad Staffan Mårtensson och Johan Graden
Sambeställning med Östergötlands Musikdagar

Daniel Börtz (1943): Dialogo: 5 för klarinett och slagverk (2019) (17’) Uruppförande
Tillägnad Staffan Mårtensson och Markus Leoson
Sambeställning med Östergötlands Musikdagar

Medverkande
Verkkommentarer

Carin Bartosch Edström, har studerat komposition för Rolf Martinsson, Hans Gefors Lars Ekström, Lars-Erik Rosell, och Sven-David Sandström. Hennes opuslista innehåller en mängd kammarmusik – ofta med sång , orkesterverk och musikdramatik. Hon grundade Lunds studentopera och var orkesterchef för Musica Vitae i Växjö 1990-1992.

Hon är en av grundarna av den kvinnliga tonsättarföreningen Opus 96 och var tillsammans med Mats Rondin och Marianne Jacobs även grundare av Skanör och Falsterbo kammarmusikfestival.

År 2011 debuterade Carin Bartosch Edström som författare med kriminalromanen Furioso om en svensk kvinnlig stråkkvartett.  

Carin Bartosch Edström är också verksam som översättare, t ex av libretton och Egmonts seriepocket Kalle Ankas Pocket.

Georg Riedel, född 8 januari 1934, är en svensk musiker och kompositör. Riedel är känd för sitt samarbete med pianisten Jan Johansson på skivan Jazz på svenska, Sveriges genom tiderna bäst säljande jazzinspelning med sparsmakade jazzversioner av svenska folkmelodier, samt för sina tonsättningar av sånger till filmer baserade på Astrid Lindgrens böcker.

Georg Riedel föddes i Karlovy Vary i dåvarande Tjeckoslovakien i en böhmisk-tysk familj. Hans mor var judisk och familjen emigrerade till Sverige för att fly nazisterna när Georg var fyra år. I skolåldern började han i Stockholms folkskolors sångklasser.

Efter att först ha spelat fiol gick han över till att traktera kontrabasen. Han har spelat tillsammans med jazzmusiker och jazzgrupper som Jan Johansson, Arne Domnérus, Lars Gullin, Jan Allan, Radiobandet, Gunnar Svensson, Egil Johansen, Rune Gustafsson med flera. Riedel spelade bas i jazzgruppen Trio con Tromba.

Efter Jan Johanssons bortgång 1968 tog han över komponerandet av musiken till TV-serier och filmer efter Astrid Lindgrens böcker. Två av de mest minnesvärda kompositionerna är Du käre lille Snickerbo och Idas sommarvisa. Därefter fortsatte han att skriva musik till barnvisor. Utöver alla Astrid Lindgren-visor har han tonsatt Lennart Hellsing (Bananskiva 1976) och Barbro Lindgren och skrivit signaturmelodin till TV-serien Alfons Åberg.

Georg Riedel har även skrivit en del konstmusik, bland annat en opera efter August Strindbergs Hemsöborna för Folkoperan i Stockholm och körmusik, bland annat till texter av Tomas Tranströmer. Hans senaste verk (2009) är ett körverk Passion för Jorden med text av Karin Liungman.

Daniel Börtz, född den 8 augusti 1943 i Osby. Han har bland annat skrivit flera operor och ett beställningsverk kallat Strindbergssvit. Han var elev till Rosenberg, Blomdahl och Lidholm. I de större orkesterverken, främst de elva sinfoniorna (1973–2006), förenar han en episk hållning besläktad med Bruckners och ett samtida ofta strängt strukturerat tonspråk.

Börtz har även skrivit flera konserter för soloinstrument och orkester. En annan verkgrupp är de rent solistiska Monologhi 1-11 (1965–84). Hans litterära orientering märks i hans största verk från 1960-talet – kantaterna i Kafka-trilogin (1966–69).

Daniel Börtz har tonsatt Euripides tragedi Backanterna (1990) med Sylvia Lindenstrands röst i tankarna för rollen som Dionysos.[2] Med Backanterna (regi: Ingmar Bergman) kom en länge efterlängtade succé för den Kungliga Operan. Från La Scala, Parisoperan, och världsutställningen i Sevilla kom frågor om gästspel liksom från operan i Prag, Houstonoperan i Texas och från backanternas hemland Grekland.

Bland hans senare kompositioner bör särskilt nämnas blockflöjtkonserterna En gycklares berättelser (2000) och det stora oratoriet Hans namn var Orestes (2001–02), baserat på Aischylos Orestien, Pipor och klockor (2002) och hans pianokonsert Sånger (2004) samt operorna Marie Antoinette (1997), Svall (2003), Magnus Gabriel (2006) och Goya (2008). Operan Goya med liberetto av Magnus Florin hade urpremiär den 26 september 2009 på GöteborgsOperan.

Operan Medea – efter pjäsen med samma namn – uruppfördes 23 januari 2016 på Kungliga Operan i Stockholm. Regissör var Stefan Larsson och dirigent Patrik Ringborg.

Tack till Östergötlands Musikdagar.
 

- Sincerity - Norrbotten Neo
Norrbotten NEO

Sincerity - Norrbotten Neo


Musikaliska Stora salen/Konsertsalen
Fri entré

Norrbotten NEO är Sveriges enda ensemble i sitt slag, med ett nationellt uppdrag att verka för den nutida kammarmusiken. Det här uppdraget omsätter de genom att ständigt beställa och uppföra nya verk och genom ständiga samarbeten med såväl etablerade som nya tonsättare. Norrbotten NEO är främst verksamma i Sverige men även internationellt, inte bara som passiv återgivare av samtiden utan som en ständigt föränderlig spegling av den musikaliska samtiden. Genom sin förmåga att kombinera teknisk spetskompetens med klassisk skönhet och elegans kan ensemblens sju musiker anta de utmaningar som vår tids tonsättare ställer.

,

Minna Leinonen (1977) – Intre (2011) 9 min
fl, cl, perc**, pno, vln, vlc

Fredrik Hedelin (1965) – Det snöade hela natten (2020) 15 min
text av Jila Mossaed
sop, fl, cl, perc**, pno, vln,vla, vlc

Paus

Catharina Backman (1961) – Syndabekännelse för mänska (2003) 17 min
text av Gunnar Björling
sop, fl, cl, perc*, pno, 2 vln, vla, vlc

Christofer Elgh (1969) – Sincerity (2020) 20 min
texter av Norma Jeane Baker
sop, fl, cl, perc, pno, vln, vla, vlc

Total speltid ca 75 min plus paus

Konserten produceras i samarbete med Norrbottensmusiken i Piteå

Medverkande
Sara Hammarström, flöjter 
Robert Ek, klarinetter 
Lisa Chenevier, violin
Jonas Lindgård, viola 

Natalia Goldmann, cello 
Daniel Saur, slagverk
Mårten Landström, piano 
Verkkommentarer

När Norma Jeane Baker skrev sitt första kontrakt med Twentieth Century Fox färgade hon sitt hår blont och ändrade namnet till Marilyn Monroe. Efternamnet var hennes mormors.

Tonsättaren Christofer Elgh utforskar kvinnors roll i kulturen och har länge fördjupat sig i Marilyn Monroe. Vem var hon, egentligen? I Sincerity utgår han från texter av henne själv och stycket är utformat som en föreställning där musikerna blandar sig i och läser delar av texten. Flygeln är heller inte bara ett instrument utan en möbel som får en dramaturgisk funktion i föreställningen. Ett särskilt fokus har också rösten. 

– Jag skriver alltid för särskilda sångare, i det här fallet Alexandra Büchel som har både ett lågt och extremt högt register. Och Sincerity kräver verkligen en virtuos sångare!

Christofer Elgh har komponerat ett sjuttiotal verk, däribland två kammaroperor, kammarmusik, orkestermusik samt musik till dansföreställningar och filmprojekt.

Även Catharina Backman har ett starkt fokus på musikdramatiska verk. Hennes musik är suggestiv med effektfulla melodiska gester och stark rytmisk energi. Hon är medlem i gruppen Katzen Kapell och har komponerat för Malmöoperan, Kungliga Operan och Teater Halland, bland annat. Syndabekännelse för mänska komponerades i kölvattnet av 9/11; terrorattackerna i USA 2001, och hur de dåvarande mäktigaste männen i världen valde att hantera situationen med upptrappat våld och idiotiska fruktansvärda krig. ”Jag föreställde mej Gunnar Björlings text och min musik som en inre uppgörelse, en självrannsakan gjord av en sådan maktperson och också hans sorg och längtan efter ett annat liv, försoning, frihet. Men idag kanske texten och musiken innebär något helt annat”, säger Catharina Backman.

Fredrik Hedelin är tonsättare men också forskare och filosof. Hans konsert för flöjt och ensemble från 2013 var en del av hans avhandling Levande musik – ritornellen och musikens skapande vid Luleå tekniska universitet. ”Filosofin belyser musikens form som ett speciellt skeende med utgångspunkt i mitt sätt att komponera”, har han sagt om sitt arbete. 

I ett helt nytt stycke har han vänt sig till poesin och en text av Jila Mossaed som 2018 efterträdde författaren Kerstin Ekman på stol nr 15 i Svenska Akademien. Hon är född i Teheran och ett återkommande tema i hennes poesi är exilen, också på en rent språklig nivå. Centralt är även kampen mot orättvisa och censur. ”Varje språk som ger mig frihet att uttrycka mig mot orättvisan är mitt hjärtas språk”, säger hon. 

Fredrik Hedelin är utbildad i elektronisk musik vid IRCAM i Paris och vid mästarkurserna i Piteå för Pär LindgrenJan Sandström och Anders Hillborg. Han har också studerat praktisk filosofi och estetik vid Stockholms Universitet. 

Konserten inleds med musik av Minna Leinonen som ofta låter sig inspireras av miljöer från hemlandet Finland. Det är mycket som kan tilldra sig hennes intresse, men ofta rör det sig om vardagsfenomen som höjer sig över det vanliga. Grunden till hennes Intre handlar om ”den rusande känslan av att få barn”. Stycket är i tre satser som spelas utan uppehåll. Den långsamma inledningens tunga puls utsätts för ständiga attacker, men övergår snart i mellandelens oroliga flimmer. Med sina skira klirrande klanger och skevande blåsinstrument mynnar den tredje och sista delen ut i en trolsk och magisk känsla.

Sopranen Alexandra Büchel har på kort tid etablerat sig som en av de främsta uttolkarna av modern och nutida musik. Hon har sjungit roller som Gepopo i Ligetis Den Stora Makabern och Niece i Brittens Peter Grimes. 

Dirigerar gör B Tommy Andersson som sedan många år har ett nära samarbete med Norrbotten NEO.  Han är tonsättare och professor i dirigering vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och har lett alla de stora svenska orkestrarna.


- Paneldiskussion – arvet efter Sven-David Sandström
Sven-David Sandström, foto Henrik Strindberg
Sven-David Sandström, foto Henrik Strindberg

Paneldiskussion – arvet efter Sven-David Sandström


Berwaldhallen

Biljettförsäljning

Paneldiskussion kl 18.00 – Om ny svensk musik och arvet efter Sven-David Sandström. 
Staffan Becker, konserthuschef Berwaldhallen ger en kort introduktion utifrån Sven-David Sandströms stora betydelse för Sveriges Radio.
Håkan Björkman, trombonist Sveriges Radios Symfoniorkester
Mona Ehntorp, dirigent
Jacob Mühlrad, tonsättare och Sven-David Sandströms kompositionselev
Kim Hedås, tonsättare och lektor i komposition vid Kungliga Musikhögskolan, Stockholm
Moderator:
Pernilla Eskilsdotter, programledare och journalist Sveriges Radio P2.

Fri entré till besökare med biljett till den efterföljande konserten kl 19.00. 

- Sandströms trombonkonsert
Håkan Björkman
Håkan Björkman är solist i Sven-David Sandströms tropmbonkonsert

Sandströms trombonkonsert


Berwaldhallen

Köp biljett till festivalpris

Sven-David Sandström, en av Sveriges mest produktiva tonsättare, firades storslaget av Berwaldhallen på sin 75-årsdag 2017. Få tonsättare har som han präglat det samtida svenska musiklivet. Nu är han återigen aktuell med en nyskriven trombonkonsert, beställd av Sveriges Radio Berwaldhallen och skriven för Radiosymfonikernas stämledare, tillika en av Sveriges främsta trombonister, Håkan Björkman.

Det är en vacker och virtuos solokonsert skriven med Björkmans, som Sandström själv beskriver det, melodiska och nyansrika spel, ett verk som fokuserar på trombonens skönhet snarare än dess råa kraft. Den börjar och slutar eftertänksamt och ljuvt, men breder också ut sig i passager som nyttjar instrumentets lägsta och högsta register. Några toner är till och med snudd på ospelbara. ”Men det klarar du”, lär Sven-David ha sagt till sin solist.
 

Antonín Dvořák - Den gyllene spinnrocken 

Sven-David Sandström - Trombonkonsert (uruppförande)

Richard Strauss - Also sprach Zarathustra

Utförlig information här

Medverkande
Daniel Harding, dirigent
Håkan Björkman, trombon
Verkkommentarer

Denna konsert som arrangeras av Berwaldhallen inleds med Antonín Dvořáks sällan spelade symfoniska dikt Den gyllene spinnrocken. Verket bygger på en tjeckisk folkballad i samlingen Kytice, bukett, sammanställd av Karel Jaromír Erben. Att skriva färgsprakande symfoniska dikter hade Dvořák länge önskat göra och kring 1896 hade han tid att uppfylla drömmen.

Sven-David Sandström firades storslaget i Berwaldhallen på sin 75-årsdag för tre år sedan. Hans trombonkonsert är beställd av Berwaldhallen och skriven för Sveriges Radios Symfoniorkesters stämledare, tillika en av Sveriges främsta trombonister: Håkan Björkman. Det är ett verk som fokuserar på trombonens skönhet, snarare än dess råa kraft.

Richard Strauss tondikt Also sprach Zarathustra bygger på filosofen Friedrich Nietzsches samhällskritiska roman med samma namn. Det har varit ett givet repertoarverk sedan det skrevs, men när Stanley Kubrick använde den berömda inledningen i filmen 2001: Ett rymdäventyr fick verket kultstatus. Strauss beskrev verket som ”symfonisk optimism tillägnat det tjugonde århundradet”.

- The Light Shines
The Light Shines
Foto: Hampus Andersson

The Light Shines


Berwaldhallen
Fri entré men boka biljett
Boka fribiljett här

AVSLUTNINGSKONSERT SVENSK MUSIKVÅR

Stockholms Saxofonkvartett och Gustaf Sjökvists kammarkör i en hyllningskonsert till Sven-David Sandström.

Både Stockholms Saxofonkvartett och Gustaf Sjökvists kammarkör, två av landets mest profilerade ensembler, fick flera verk skrivna åt sig av Sven-David Sandström som gick ur tiden förra året. På denna konsert, som också avslutar årets upplaga av nutida musikfestivalen Svensk Musikvår, bjuder de på varsitt specialskrivet stycke signerat mästertonsättaren som gjort ett outplånligt avtryck på svenskt musikliv. Dessutom uruppförs ett nyskrivet stycke av en av Sven-Davids elever, tonsättaren Matthew Peterson.

Sven-David Sandström: Oh Lord, You have searched me (8’) 2004

Sven-David Sandström: Pieces for Saxophones (2004) 10''

Matthew Peterson (1984): In the Beginning, uruppförande (2020) 6'30''
for Gustaf Sjökvists Chamber Choir and Stockholm Saxophone Quartet in the memory of Sven-David Sandström

 

Medverkande
Mathias Karlsen Björnstad, sopransaxofon
Jörgen Pettersson, altsaxofon
Leif Karlborg, tenorsaxofon
Linn Persson, barytonsaxofon
Verkkommentarer

Sven-David Sandström, den moderna svenska tonsättare som kanske satt störst avtryck på dagens svenska konstmusikliv, märks också på olika sätt på årets festival. Hans arv lever vidare både genom hans elever, genom Gotlands Tonsättarskola som han var med om att starta och naturligtvis genom hans verk.

På denna konsert spelar Stockholms Saxofonkvartett hans Pieces for Saxophones, en dignande saxofonbuffé och, med ensemblens egna ord, ett stycke ”med ett jäkla drag i från början till slut”. Musikerna byter instrument flera gånger under stycket och spelar på totalt åtta olika instrument. Från den mullrande öppningen med tre barytonsaxofoner växer stycket till en mäktig avslutning.

Gustaf Sjökvists kammarkör uruppförde flera av Sven-David stycken och de utvecklade genom åren en nära och varm relation. På körens repertoar finns sedan tidigare också hans O Lord, You Have Searched Me, en tonsättning av psaltarpsalm 139. Med mästarens skickliga hand följer och gestaltar Sandström texten från det sökande ”Du omger mig på alla sidor” till stillheten i ”Natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus.”

Matthew Peterson studerade för Sven-David i Indiana mellan 2006 och 2008. När han fick frågan om han ville skriva ett stycke till Sven-Davids minne kunde han inte tacka nej. Texten till hans In the Beginning för kör och saxofonkvartett är en som Matthew tror var särskilt betydelsefull för hans gamle lärare: ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”