Festivalprogram 2019

Inför FST:s 100-årsjubileet 2018 ville utmanades medlemmarna att göra en kollektivkomposition där alla bidrar med varsin fanfar på 10 sekunder. Resultatet blev häpnadsväckande – 38 tonsättare medverkar i jubileumsfanfaren! 31 med ett noterat partitur och 7 med en ljudfil avsedd direkt för högtalarmediet. Jubileumsfanfaren är skriven för Stockholms Saxofonkvartett, en av de svenska ensembler som genom åren framfört flest kompositioner av svenska tonsättare.



Att ställa samman fanfarerna till ett längre verk visade sig bli ett omfattande logistiskt arbete och under arbetets gång uppstod en del notationstekniska frågeställningar, delvis relaterade till det faktum att de olika kompositionerna ibland följer helt olika notationskonventioner.

Jag har strävat efter att i så hög utsträckning som möjligt bibehålla de olika sätt att notera som enskilda tonsättare har använt. Skillnaderna blir en grafisk representation av den stilistiska och genremässiga mångfald som inte bara speglar de 38 medverkande tonsättarna, utan även medlemmarna i Föreningen svenska tonsät tare i stort, säger Erik Peters som har arbetat med att sätta samman de enskilda fanfarerna till ett längre verk.

Hugo Alfvén: Svit ur Bergakungen, 17 min

I flera sammanhang har Hugo Alfvén framhållit hur viktig tjänstgöringen i Kungliga Hovkapellet var för honom som tonsättare. Under sju år på 1890-talet var han anställd där som violinist och lärde känna symfoniorkestern inifrån. Han levde mitt i den stora klangkroppen och kunde på nära håll iaktta instrumenten. Eftersom Konsertföreningen, nuvarande Kungliga Filharmonikerna, ännu inte existerade var Hovkapellet Stockholms enda professionella orkester.

Även vänskapen med kollegorna var värdefull. Samtalen efter föreställningarna var enligt Alfvén mer lärorika än de formella studierna: ”Var och en tycktes sätta en ära i att uppenbara för mig alla de möjligheter som just hans instrument ägde” skrev han själv, liksom att han lärde känna ”klangliga egenheter och finesser om vilka läroböckerna inte nämnde ett ord.”

Trots att Alfvén hade nära kontakt med operan som konstform och att att han så gott som aldrig skrev helt absolut musik komponerade han aldrig någon opera. Däremot skrev han musiken till två baletter: Den förlorade sonen och Bergakungen. Idén till den senare kom ursprungligen från konstnären John Bauer som redan 1915 föreslog ett samarbete. Efter Bauers plötsliga död i en drunkningsolycka 1918 fick Alfvén efter två gemensamma arbetsår fortsätta på egen hand.

Skisserna blev liggande i flera år och arbetet återupptogs på allvar först på våren 1922, då med målsättningen att premiären skulle sammanfalla med Kungliga Teaterns 150-årsjubileum i januari året därpå. Till slut blev baletten färdig den 17 januari 1923 – dagen före jubileet – så uruppförandet kom att äga rum först den 7 februari.

Musiken till Bergakungen är mycket färgrik. Alfvén utnyttjade Hovkapellets hela besättning med exempelvis sex horn och två harpor. I en intervju berättade han att han ”hade plockat reda på varenda musiker, så ingen hade ledigt och då hatade de mitt stycke…” Bergakungen är utan tvekan en av Alfvéns mest färgrika orkestersatser. Arbetet med den här sagan om kärleken mellan vallflickan och vallpojken och om trollens ingripande gladde Alfvén mycket. Under arbetet, sade han, levde han i ett lyckorus, ”ty jag fick fullborda skildringen av det som jag har älskat mest i livet: människohjärtat och naturen.”

Text: Christina Tobeck

Albert Schnelzer: Pianokonsert, uruppförande, 25 min

Det är långt ifrån någon vykortsvy

det är ingen vacker syn men den är vår så gör ditt namn hört till station

ända till station

för bänken nedanför den står där som din tron

Du är fri

Varje gård är en möjlighet Från balkongen

Vi äger allt våra ögon ser Från balkongen

en fotbollsplan vid ett järnvägsspår jag var dömd till vad jag såg

men jag såg allting därifrån från balkongen

Oskar Linnros, Från Balkongen från albumet ”Klappar och slag” (2013)

Detta var också min värld under många år av mitt liv. I mitt fall en lägenhet på första våningen. En balkong som nästan aldrig användes. En liten innergård med en lekplats. En fotbollsplan längre bort. Ett förortstorg. En pendeltågsstation med en bänk utanför som mestadels användes av områdets a-lagare eller dom tuffa killarna i övre tonåren. Detta var vår värld. Det här var vårt kungarike.

Pianokonserten, This Is Your Kingdom, är mitt tredje orkesterverk med ambitionen att skildra livet i utkanten. Utanför centrum och utanför strålkastarskenet. Mina verk Tales from Suburbia (sambeställt av BBC Symphony Orchestra & Sveriges Radios Symfoniorkester) och Bulletproof (beställt av Kungliga Filharmonikerna för min Tonsättarweekend på Konserthuset 2017) var dom första delarna i den här sviten. I pianokonserten finns dock betydligt mer ljus och en mer lekfull inställning. Solen skiner ju ibland även i förorten.

Stycket är beställt av Sveriges Radios Symfoniorkester för den amerikanske pianisten Conrad Tao.

Text: Albert Schnelzer

www.albertschnelzer.se

Jean Sibelius Symfoni: nr 1



När 1800-talet gick mot sitt slut upplevde finnarna hur det ryska greppet om storfurstendömet Finland hårdnade. Reaktionerna lät inte vänta länge på sig; det nationella medvetandet växte och missnöjet pyrde och puttrade. Jean Sibelius kände själv en tydlig finsk identitet och hade ett starkt nationellt patos. Det härstammade åtminstone delvis från hans kärlek till naturen; som liten hade han ofta och gärna vandrat i naturen, fångat insekter, samlat växter. I tonåren mötte han musiken för första gången genom fiollektioner och efter en tids juridikstudier vid Helsingfors universitet hängav sig Sibelius åt musiken.

När den ryska överheten gjorde sig påmind svarade Sibelius med orkesterverken Kullervo och Lemminkäinen-sviten, båda inspirerade av nationaleposet Kalevala. Arbetet med sin första riktiga symfoni påbörjade Sibelius våren 1898 då han befann sig i Berlin, men han slutförde det hemma i Finland. Samma år skrev Sibelius Finlandia och i både det verket och i Symfoni nr 1 finns den karga atmosfären, det kärva och vemodiga.

Symfonin börjar dramatiskt men återhållet med en suggestiv melodi i soloklarinett mot en dovt mullrande puka. Naturkänslan är aldrig långt borta, inte ens i den tredje satsen med sina hamrande trumslag. I symfonins sista sats har det ensliga klarinettmotivet fått en ny, mäktig skrud. Denna melodi liksom flera andra större och mindre motiv vävs ihop i symfonins fyra satser. Sibelius utnyttjar gärna kontraster och musiken utmanar orkestern. Som violinist själv visste Sibelius mycket väl vad han kunde och inte kunde skriva.

Att hans första symfoni dröjde berodde inte, som för Brahms, på underdånig vördnad inför Beethoven, utan på ointresse för absolut musik, som inte hade någon handling. Men trots att hans symfonier inte är programmusik hände det ändå att Sibelius tankar gick i sådana banor: ”Mina symfonier är tänkta som musikaliska uttryck utan något som helst litterärt underlag. En symfoni skall först och sist vara musik. Naturligtvis har jag upplevt att en bild ofrivilligt har visat sig i mitt inre när jag skrivit, men fröet till och befruktningen av mina symfonier ligger på det rent musikaliska planet.”

Text: David Saulesco

Gräsklippare, Antenn, Fåglar

Surr, motorljud, darrningar, puttrande, drillar... Vi omges konstant av vibrerande ljud. En del tycker vi om, en del stör oss. I verket gräsklippare, antenn fåglar vill jag uppmuntra dig som lyssnar till att försöka finna musik i din vardagliga omgivning, genom att jag valt ut tre vibrerande ljudkällor, som tilltalar mig extra mycket, och länkat ihop dem musikaliskt. Gräsklipparen valde jag som inspiration då jag upplever att dess bordun och skiftande övertoner har en meditativ verkan på mig. Det jag menar med antenn är en sådan TV-antenn som satt på hustaken innan alla TV-sändningar blev digitala. När jag var liten och det blåste ute fick en sådan antenn vårt hus att resonera vilket alltid fascinerade mig och jag minns att jag tyckte att det lät lite läskigt. Många musikskapare har inspirerats av fåglar och i det här fallet har jag försökt efterlikna hur det kan låta i en skog när ett antal fåglar drillar på ett sådant sätt att de tillsammans skapar ett rytmiskt flöde.

Kristin Boussard är en tonsättare och ljudkonstnär numera verksam i Göteborg. Hennes drivkraft är hennes nyfikenhet och förmåga att hitta inspiration från sin omgivning. Det är inte ovanligt med utommusikaliska element i hennes skapelser och genom åren har publiken fått uppleva både akvarier med levande fiskar, torris, gitarrer preparerade med hårnålar, grammofonspelare och speglar. Vad hon önskar är skapa verk som upplevs som fantasifulla, drömska och inspirerande. Det finns dock alltid en underliggande ton av allvar i Boussards musik och på senare tid har empati varit ett genomgående tema.

Andrea Tarrodi föddes 1981 i Stockholm. Hon började spela piano som åttaåring och redan då väcktes lusten att skapa egen musik. Tarrodi har studerat komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, Conservatorio di Musica di Perugia och Musikhögskolan i Piteå för bl a Jan Sandström, Fabio Cifariello-Ciardi, Pär Lindgren, Lars-Erik Rosell, William Brunson och Marie Samuelsson. Hon tog sin masterexamen i komposition från Kungliga Musikhögskolan år 2009.

Hennes musik har framförts på många scener runt om i världen, bland annat i Royal Albert Hall på BBC Proms 2017. År 2018 tilldelades hon en Grammis i kategorin bästa klassiska skiva för 'Tarrodi: String Quartets' med Dahlkvistkvartetten. Hennes musik har också representerats vid Östersjöfestivalen i Berwaldhallen ett flertal gånger.

Sitt genombrott som tonsättare fick hon då hon år 2010 vann första pris i Uppsala Tonsättartävling med verket Zephyros för orkester, något som ledde till flera framföranden av olika orkestrar runt om i världen. Tarrodi har erhållit stipendier från Kungliga Musikaliska Akademien, STIM, Statens Kulturråd och Konstnärsnämnden. 2011-2013 var hon utsedd till Sveriges Radio P2:s hustonsättare, ett uppdrag som inneburit beställningar från Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören, Dahlkvistkvartetten med flera. 2012 var hon Vårens Tonsättare i Berwaldhallen, då bland annat hennes orkesterverk Liguria uruppfördes av Sveriges Radios Symfoniorkester under chefsdirigent Daniel Harding. Samma år belönades hon med Musikförläggarnas Pris, Årets Konstmusikpris i kammarmusikkategorin för sitt stycke Empíreo. Under 2013-2014 var Tarrodi Västerås Sinfoniettas Tonsättarprofil. 2015 mottog hon Carin Malmlöf-Forsslings Pris.

Maria Lithell Flyg (1965)

Är verksam och utbildad tonsättare inom nutida konstmusik. Konstnärlig masterexamen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 2014.

Maria Lithell Flyg komponerar starka melodier och ger varje enskilt instrument en röst. Hennes musik har ett tonspråk och en känslighet som ofta bär på en sorg och innerlighet växlat med en absurd humor.



Hon har skrivit stycken till några av Sveriges och Tysklands finaste musiker såsom Cecilia Zilliacus, Olle Persson, David Huang, ensemble recherche (Tyskland), Stockholms Saxofonkvartett, Musica Vitae, Radiokören, KammarensembleN, Norrköpings Symfoniorkester, Magdalena Meitzner, Martin Sturfält samt musiker ur Sveriges Radios Symfoniorkester.



2018 vann hon 1:a pris för bästa film – Five Steps of Loss – regi Josua Enblom vid Live Score Festival, där musiken framfördes live av en kammarorkester med bland annat Stefan Harg, samt blandad kör, under ledning av Jonas Dominique.



2015 gick hon till final i Detroit Symphony Orchestras tävling Elaine Lebenbom Memorial Award med stycket In and Out för symfoniorkester. Har

erbjudits och varit på residens vid Ucross Foundation, Wyoming, USA

september 2016.



Har skrivit två kortare kammaroperor Kassandra / Högmod samt Någon borde ta tag i det här… som gästspelade på Folkoperan våren 2014 med musiker ur KammarensembleN.

Sven-David Sandström

Lobet den Herrn (2003)



Efter hans tioåriga professorstjänst vid Bloomington University i Indiana i USA förverkligade Sven-David Sandström en långvarig dröm: att liksom Bach komponera musik till kyrkoårets alla helgdagar. Kompositionsprocessen pågick i nära samarbete med de musikaliska ensemblerna i Stockholms domkyrka och Gustaf Sjökvist samt Hässelby församling och Mona Ehntorp. Den fullständiga verksamlingen täcker alla årets söndagar och omfattar huvudsakligen verk för kör a cappella av varierande svårighetsgrad men även stycken för sångsolist och orgel samt rena instrumentalverk. Visheten ropar är skriven för 18 söndagen efter Trefaldighet.



Ingen kompositör har gjort ett sådant intryck på det samtida svenska musiklivet som Sven-David Sandström. Hans mer än 300 kompositioner ger bevis för inte bara en imponerande produktivitet utan innehåller också ett brett utbud: från storslagna operor och oratorier till intim kör- och kammarmusik. Genombrottet kom 1972 med orkesterverket Through and Through och Sandström etablerade sig snabbt som en ledande modernist i den yngre generationen skandinaviska kompositörer. Kring 1980 kom en vändpunkt där den höga komplexiteten började kombineras med ett mer känslomässigt tonspråk. Dödsmässan De ur alla minnen fallna blev det första av ett stort antal framstående körverk, även exempelvis High Mass, ett juloratorium och sex motetter inspirerade av Johann Sebastian Bach.

Ellen Arkbro (1990) är verksam som tonsättare, musiker och ljudkonstnär inom ramen för en praktik som centrerar kring reducerad harmonik i renstämning. I hennes arbete återfinns reflektioner av såväl tidig musik som amerikansk minimalism. Hon tillämpar både traditionellt akustiska instrument och syntetiskt framställda toner, ibland i ett och samma verk, sida vid sida. Som musiker är Ellen aktiv i framförandet av sina kompositioner, mest nyligen i flertalet konserter där hon framfört musik för orgel.

CHORDS är ett verk för renstämt klavikord och hammarklaver. Detta verk, och de tillhörande klaverstämningarna, utgörs av ackord som bär på mångtydig harmonisk spänning – ackord utan självklar mittpunkt. Verket är komponerat för Mats Persson och Kristine Scholz och utrymme har lämnats för deras unika känslighet för klang, tid och form.

Kristofer Svensson (1990), född i Sollentuna, studerade Sundanesisk karawitan för Ade Suparman och Dody Satya Ekagustiman vid Sekolah Tinggi Seni Indonesia i Bandung, gǔqín för Yung Hak-Chi i Hong Kong, shakuhachi för Gunnar Jinmei Linder i Stockholm, och komposition för Mamoru Fujieda i Fukuoka, Japan. Han har samarbetat med ensembler som Contemporaneous, ensemble mise-en, andPlay, Quatuor Bozzini, N/A ensemble, Bennardo/Larson duo, Arcus Collective, Fukuoka Earth Rhythm Ensemble och Hong Kong New Music Ensemble, de sistnämda för vilka han skrev Ir Himmin, Groenn för preparerat renstämt piano och renstämda gamelaninstrument designade tillsammans med gamelanbyggaren Asep 'Dede' Ahum i Västjava. Kristofer Svensson skriver all sin musik i renstämning och utvecklar för sina stycken nya stämningssystem och metoder för stämbar mikrotonalitet, med rötter i såväl Europeisk tidig musik, ovannämnda klassiska Asiatiska traditioner, och Nordamerikansk experimentell musik från förra seklet. 

Kori Kamandungan för fyrhändig taffel och I Sommarluft för klavikord är stämda i “Kirnberger-Svensson”, en modifiering av barocktonsättaren och teoretikern Johann Philipp Kirnbergers 1/2 Syntoniskt Komma Väl-Temperament, även känt som “Kirnberger II”. Användandet av stämningarna skiljer styckena åt; i Kori Kamandungan används endast en grupp av sju tonhöjder. Här bjuds lyssnaren in till att med ett nära lyssnande utforska de vibrerande affekterna associerade med de olika tonförhållanderna, möjligtvis en likhet med Nordindisk rāga- och rasateori. I Sommarluft modulerar istället mellan olika tonarter och här är likheterna större med högbarockens utforskning av kontrasterna mellan de olika tonarternas känslolägen på icke-liksvävande klaver.

Denna konsert kl 12.00 är fullbokad.

Konserten genomförs med stöd av Statens Kulturråd

Ellen Arkbro (1990) är verksam som tonsättare, musiker och ljudkonstnär inom ramen för en praktik som centrerar kring reducerad harmonik i renstämning. I hennes arbete återfinns reflektioner av såväl tidig musik som amerikansk minimalism. Hon tillämpar både traditionellt akustiska instrument och syntetiskt framställda toner, ibland i ett och samma verk, sida vid sida. Som musiker är Ellen aktiv i framförandet av sina kompositioner, mest nyligen i flertalet konserter där hon framfört musik för orgel.

CHORDS är ett verk för renstämt klavikord och hammarklaver. Detta verk, och de tillhörande klaverstämningarna, utgörs av ackord som bär på mångtydig harmonisk spänning – ackord utan självklar mittpunkt. Verket är komponerat för Mats Persson och Kristine Scholz och utrymme har lämnats för deras unika känslighet för klang, tid och form.

Kristofer Svensson (1990), född i Sollentuna, studerade Sundanesisk karawitan för Ade Suparman och Dody Satya Ekagustiman vid Sekolah Tinggi Seni Indonesia i Bandung, gǔqín för Yung Hak-Chi i Hong Kong, shakuhachi för Gunnar Jinmei Linder i Stockholm, och komposition för Mamoru Fujieda i Fukuoka, Japan. Han har samarbetat med ensembler som Contemporaneous, ensemble mise-en, andPlay, Quatuor Bozzini, N/A ensemble, Bennardo/Larson duo, Arcus Collective, Fukuoka Earth Rhythm Ensemble och Hong Kong New Music Ensemble, de sistnämda för vilka han skrev Ir Himmin, Groenn för preparerat renstämt piano och renstämda gamelaninstrument designade tillsammans med gamelanbyggaren Asep 'Dede' Ahum i Västjava. Kristofer Svensson skriver all sin musik i renstämning och utvecklar för sina stycken nya stämningssystem och metoder för stämbar mikrotonalitet, med rötter i såväl Europeisk tidig musik, ovannämnda klassiska Asiatiska traditioner, och Nordamerikansk experimentell musik från förra seklet. 

Kori Kamandungan för fyrhändig taffel och I Sommarluft för klavikord är stämda i “Kirnberger-Svensson”, en modifiering av barocktonsättaren och teoretikern Johann Philipp Kirnbergers 1/2 Syntoniskt Komma Väl-Temperament, även känt som “Kirnberger II”. Användandet av stämningarna skiljer styckena åt; i Kori Kamandungan används endast en grupp av sju tonhöjder. Här bjuds lyssnaren in till att med ett nära lyssnande utforska de vibrerande affekterna associerade med de olika tonförhållanderna, möjligtvis en likhet med Nordindisk rāga- och rasateori. I Sommarluft modulerar istället mellan olika tonarter och här är likheterna större med högbarockens utforskning av kontrasterna mellan de olika tonarternas känslolägen på icke-liksvävande klaver.

Observera att det endast finns ett fåtal platser till denna konsert! Vänligen reservera din plats genom att mejla: svenskmusikvar@gmail.com

Konserten genomförs med stöd av Statens Kulturråd

Seven Movements

Verkets idé: att arbeta med komposition och improvisation. Två satser finns i två varianter vardera: genomkomponerat resp. improviserat. Först skrevs den genomkomponerade enligt en algoritm. I nästa led utgör samma algoritm instruktionerna för en improvisation. Utöver dessa fyra satser finns två genomkomponerade satser, samt en sats som kan spelas antingen som genomkomponerad, eller som en komponerad stråksats med ett improviserat pianosolo. Kommer det att bli uppenbart vilka satser som är improviserade och vilka som är genomkomponerade?

Henrik Strindbergs (1954) musik har beskrivits som "organisk minimalism". Rytm och klang är tätt sammanvävda. Ett exempel är den familj av verk som utvecklar flageolettarpeggio i olika konstellationer: orkesterverket Neptuni åkrar (Christ Johnson Music Prize), ensembleverket Tidslinje (Grammy) och Femte strängen för solo violin. Strindberg är medlem av Kungl. Musikaliska Akademien och undervisar i komposition vid Gotlands Tonsättarskola.

www.henrikstrindberg.se

Verket Broken Column är ett beställningsverk till Ensemble Makadam till en konsertinstallation och har spelats live och som installation på Bonniers Konsthall 2016 och i entréhallen till Göteborgs Konserthus 2017.

Isak Edberg (1989) är en tonsättare och musiker, som i sina kompositioner utforskar varseblivning av tid och rum genom reduktion, repetition och utsträckning av musikaliska skeenden. Hans arbete närmar sig upplevelsen av ljud som meditation och ritual i dess förmåga att upplösa det tidsbundna och på så sätt tillåta ett fullkomligt närvarande lyssnande och vara. På dessa vis intresserar sig Isak för möjligheten att genom akustisk perception och skönhet transcendera verklighetens temporala och spatiala begränsningar. Isak är bosatt i Stockholm och har studerat komposition vid Kungl. Musikhögskolan, varifrån han erhöll en masterexamen år 2013.

www.isakedberg.com

Jenny Hettne: Rop, böljande (2019)

Vibrerande rop; rop som tränger igenom sorlet, eller tystnaden. Rop som pockar på uppmärksamhet i en urban miljö, eller på vindpinade fjäll. Rop, böjande är skrivet för och i samarbete med Sören Hermansson. Melodin som så småningom träder fram är Vall-låt från Offerdal.

Ivo Nilsson: Gedeckt

The flute is a tube. Or a tunnel. You can fill it with sound. Or with light. You can let the sound out. Or the light in. It is built to connect. Gedeckt was written for Erik Drescher on commission from the EMS studio / the Swedish Concert Bureau. Sounds on the tape part was recorded on the Düben organ in the German Church in Stockholm. The piece is dedicated to all tunnel diggers. 

Åke Parmerud: Dark Harbour is a piece for Horn and electronics commissioned by and written for Sören Hermansson 2015. The piece is inspired by the sounds of Gothenburg Harbour where sometimes the steam pipes of the boats creates powerful harmonies. Recorded sounds from steam pipes and various other horns such as lorries etc was used to create the electronic part of the piece.

Konserten arrangeras tillsammans med KammarensembleN.

Emmy Lindström Tintomara (2012)

Emmy Lindström (född 1984) är tonsättare, violinist och sjuksköterska. Som violinist har hon även gjort sceniska roller (Spelman på taket). För klarinettisten Emil Jonasson skrev hon debutverket Magnolia och klarinettkonserten ”At the Hills of Hampstead Heath”.

Tintomara för Haga Duo anknyter till den androgyna huvudpersonen i CJL Almqvists roman Drottningens juvelsmycke som skildrar händelser kring mordet på Gustaf III 1792.

”Jag läste boken som tonåring, och fascinerades direkt av detta väsen. På många sätt kunde jag identifiera mig med Tintomara…Jag har i stycket velat få fram just det kontrasterande inom henne, allvaret och den fängslande smärtan i 1700-talets societets-Stockholm, samt det fria upprymda naturnära i hennes väsen, i de djupa Kolmårds-skogarna. Vi följer henne till sist mot mörkret i Hagaparken; men Tintomaras ande blir slutligen fri…”

http://emmylindstrom.se



Anna-Lena Laurin: Tempus fugit (2017)

Anna-Lena Laurin (född 1962) är till sin natur en bred och mångsidig musiker, som mest rör sig i gränsområdena mellan jazz och klassisk musik, ”cross-over”. Hon komponerar nu mest färgstark miljö- och samtidsmedveten musik för konsertsal och scen. Till hennes samarbetspartners hör maken, trumpetaren Anders Bergcrantz.

Kompositionen Tempus fugit har fått sin titel från en versrad ur Vergilius Georgica: ”Sed fugit interea, fugit irreparabile tempus”, det vill säga "Under tiden flyr den oersättliga tiden". Medan musiken klingar försvinner den? I Anna-Lena Laurins händer har sentensen blivit en fri fantasi, en dialog i förvandling.



Anders Nilsson: Ballade (2004/17)

Anders Nilsson (född 1954) växte upp med proggen i Östan Sol, Västan Måne på 1970-talet, och jobbade som teatermusiker på Stadsteatern. Han är en modernistisk romantiker som skrivit solokonserter, fem symfonier, ett requiem, den självbiografiska operan Klassresan och operan Zarah om sångerskan Zarah Leander på Folkoperan. 

”Jag vill helt enkelt utleva, uttrycka, mitt inre känsloliv.” 2004 komponerade han Ballade för engelskt horn och piano, med oboisten Helen Jahren i åtanke. När hon avslutade sin solistkarriär låg balladen ännu ospelad. Därför bearbetade Anders Nilsson den för altflöjt och gitarr (Haga Duo) 2017. www.andersnilssoncomposer.com



Daniel Nelson: Overcoming the Monster (2015)

Daniel Nelson (född 1965) är född i USA men kom som femåring till Sverige. Han har i det svenska musiklandskapet gjort sig känd som en”pulsorienterad” postminimalist med en tydlig nyromantisk ådra och stänk av ironi.

Overcoming the Monster är en svit i fem satser. Daniel Nelson säger att titeln döljer hans skygghet för att komponera för gitarr; det är alltså gitarren som är monstret.

http://www.composernelson.com



Andrea Tarrodi: Aprilsnö - Tre haikudikter för flöjt och gitarr (2015)

Andrea Tarrodi (född 1981) är dotter till trombonisten m.m. Christian Lindberg, och är en av våra mest uppmärksammade och uppskattade yngre tonsättare. I sin musik arbetar Andrea Tarrodi påtagligt med fantasi och sydländsk lyster.

I Aprilsnö har Andrea Tarrodi satt musik till tre nutida japanska haikudikter, som hon fann i en poesibok i bokhyllan. Det är korta naturimpressioner i sträng poetisk form. Andrea har gett dikterna en varsam impressionistisk klädnad, med sprittande guldfiskar och drivande moln.

www.andreatarrodi.com



Benjamin Staern: Opposing Dance (2013)



Benjamin Staern (född 1978), är en frodig och fantasifull expressionist i verk som The Threat of War, klarinettkonserten Worried Souls och Tranströmersångerna för alt och ensemble. Färgrika verktitlar skvallrar om Staerns starka intresse för samband mellan musik och färg.

I Opposing Dance (”Allegro like a funky duo”) kastas flöjt och gitarr direkt ut i en intuitiv lek. Benjamin liknar själv Opposing Dance vid ”en busig Rossiniuvertyr”.

Texter Göran Bergendal 25 september 2017 

Hans Tutschku, Remembering Japan – part 1

8 channel electroacoustic composition  

Duration: 9:48 min

“This is the first part of a series of compositions. In 2014 I spent three months in Japan, researching musical rituals, improvising with local musicians and recording countless sounds in temples, gardens, streets and nature. I'm aiming to create a sonic voyage by revisiting those recordings and by bringing spatially and temporally unrelated sonic scenes into the same room. The work is clearly based on Japanese culture while reflecting at the same time my own compositional preoccupations: polyphony, density, space and memory as structuring and formal principles.”

Hans Tutschku was born in Weimar in 1966. Some of his first experiences with electronic music came with the “Ensemble for Intuitive Music Weimar” of which he has been a member since 1982. He studied electronic music composition at the Dresden College of Music and, starting in 1989, participated in several of Karlheinz Stockhausen’s concert cycles to learn the art of sound direction. He continued his studies in sonology and electroacoustic composition at the Royal Conservatoire in the Hague (1991/92), followed by a year’s study at IRCAM in Paris (1994). In 1996 he participated in composition workshops with Klaus Huber and Brian Ferneyhough.

Hans Tutschku has taught electroacoustic composition as a guest professor in Weimar (1995/96); electroacoustic composition at IRCAM in Paris (1997–2001); and at the conservatory of Montbéliard (2001–2004). In May 2003 he completed a doctorate (PhD) with Professor Jonty Harrison at the University of Birmingham, and during the spring term of 2003 was the “Edgard Varèse Guest Professor” at the Technical University of Berlin. Since 2004, he is the Fanny P. Mason Professor of Music at Harvard University, where he teaches composition and works as director of the electroacoustic studios.

Besides his regular courses at the university, he is regularly teaching international workshops for musicians and non-musicians on aspects of art appreciation, listening, creativity, composition, improvisation, live-electronics and sound spatialization.

Hans Tutschku is the winner of many international composition competitions, including: Bourges, CIMESP Sao Paulo, Hanns Eisler Prize, Prix Ars Electronica, Prix Noroit, and Prix Musica Nova. In 2005 he received the culture prize of the city of Weimar. He held a Fellowship at the Radcliffe Institute for Advanced Study for 2013, and a stipend from the Japan–U.S. Friendship Commission for 2014. In 2015 he received a commission from the Fromm Music Foundation. In 2017, his composition Remembering Japan won the first prize at the composition competition Klang!, as well as the first prize at the CIME ICEM competition; and he was awarded the ZKM Giga-Hertz production prize for ‚pressure-divided’.

___________________________

Clemens von Reusner, Definierte Lastbedingung

Definierte Lastbedingung (Defined Load Condition) is based upon the sound of electromagnetic fields generated by electrical equipment. Numerous recordings of electromagnetic fields were made at the Institute for Electrical Machines, Traction and Drives (IMAB) of the Technical University of Braunschweig, Germany, with a special microphone.

The recorded material has hardly any of what is otherwise typical for “musical“ sound. There is no spatial depth, nor any dynamics. In their identity as noise, the sounds are static, although they are internally mobile. They usually seem awkward, even hermetic such as the familiar humming of the mains. “Definierte Lastbedingung” (a technical term when testing electrical machines) works with these sounds using the resources of the electronic studio, in which they are examined in their structure and designed anew.

Spatialization: ambisonic 3rd order.

Definierte Lastbedingung featured as the German contribution to the World Music Days for New Music in Vancouver in 2017 and was nominated for the Prix Phonurgia in France in 2017.

Clemens von Reusner (b. 1957) is a composer and sound artist based in Germany, whose work is focused on electroacoustic music. He studied musicology and music-education – drums with Abbey Rader and Peter Giger. At the end of the 1980s development of the music software KANDINSKY MUSIC PAINTER.

Clemens von Reusner is a member of the German Composers' Society (Deutscher Komponistenverband, DKV), the German Society for New Music (Gesellschaft für Neue Musik, GNM) and of the German Society For Electroacoustic Music (Deutsche Gesellschaft für Elektroakustische Musik, DEGEM). He also worked as a curator and served as a jury member at international electroacoustic festivals.

He has been commissioned to compose works for radio and his compositions have received numerous international broadcasts and performances in Americas, Asia, Europe. Invitations to ISCM World New Music Days 2011, Zagreb , Croatia, and ISCM World New Music Days 2017, Vancouver, Canada.

www.cvr-net.de

___________________________

Brona Martin, NightEscape

“NightEscape is the first in a series of works that will explore the soundscape that surrounds Atlantic Center for the Arts, Florida where I have attended residencies with composers Jonty Harrison and Natasha Barrett. NightEscape explores a night-time soundscape using a field recording as the source material. Crickets dominate this field recording. I find the sound of crickets extremely relaxing and calming and their presence reinforces the fact that I am somewhere else, exploring and travelling because their sound to me is somehow exotic. I have restricted myself to using one night-time recording, which facilitates the exploration of this recording in detail. NightEscape was composed using a ring of 8 loudspeakers. The piece offers the listener time to immerse themselves in a meditative and calming soundscape, taking time out of busy schedules to pause, reflect and escape.”

This piece was composed at EMS, Stockholm, March 2018.

Brona Martin is an Electroacoustic composer and sound artist from Banagher, Co. Offaly, Ireland. Brona's research interests include narrative in Electroacoustic music, soundscape composition, acoustic communication and spatialisation. Her research explores metaphorical and real-world representations of diverse soundworlds, images and experiences, where the aim is to reveal particular sonic characters that are not normally the focus of listening. Brona's portfolio of works explore the layers and textures of sounds that contribute to the overall sonic-makeup of specific places both real and imaginary. Through listening, recording, analysing and processing, the layers of a soundworld are studied in great detail. Processing of these materials reveals the sonic qualities and the internal behaviour of specific sounds.

Brona's artistic portfolio offers an in depth and alternative listening perspective and experience where the complexity of everyday sounds are examined and rearranged into a new context. References are also made to the design of the acoustic environment where noise pollution often masks the more pleasant sounds of the natural environment.

Her acousmatic works composed in stereo, 5.1 and 8-channel have included the creative exploration of soundscapes from Ireland, Manchester, East Coast Australia, Spain and Germany. Her works have been performed internationally at EMS, ACMC, ICMC, NYCEMF, ISSTA, ZKM, BEAST, Balance/Unbalance, SSSP, iFIMPaC, Sonorities and MANTIS. Have a listen to some of her work here.

Brona is currently a Teaching Fellow in Composition at the University of Southampton.

___________________________

Erik Nyström, Textonics

‘Textonics’ is a word invented to allude to two defining aspects of texture in this work. The first is a reference to textons – micro-spatial constituents of texture – here shaped by irregular, incomplete fragments of synthesised sound. The second is tectonics – textures coagulate into dense masses like a ‘geomorphology’, and are layered vertically in the frequency spectrum, and distributed horizontally as overlapping fields. In this work, the two domains reflect a continuum between technology and nature, creating a material embodiment of information, in which no essences, basic elements, or purities exist. Unpolished, exposed, technological glitches are reframed as possibly physical, chemical, or biological, when the momentum of the music proposes a context of forces – an acousmatic place of digital, ‘postnatural physics’.

The piece was composed on the Game of Life 192 loudspeaker Wave Field Synthesis system in The Hague, The Netherlands, in 2017. This version is an eight-channel adaptation of the original WFS version.

Erik Nyström’s output includes live computer music, electroacoustic works, and sound installations. Most of his work is created for multichannel systems, and explores sound synthesis, spatial texture and algorithmic systems. He is currently Lecturer in Music at City, University of London, and was previously a Leverhulme Fellow at BEAST, Birmingham. He performs worldwide and his music has been published by empreintes DIGITALes.

___________________________

Annie Mahtani, Inversions – For Néle

Inversions began as a live improvisatory piece to be performed alongside Néle Azevedo’s Minimum Monument project in Birmingham 2014. Minimum Monument is an open-air exhibition displaying 5000 figures made of ice inverting the official canons of the monument as, in Azevedo’s words: “in the place of the hero, the anonym; in the place of the solidity of the stone, the ephemeral ice; in the place of the monumental scale, the minimum scale of the perishable bodies. Thousands of small sculptures of ice are placed in public space. The memory is inscribed in the photographic image and shared by everyone. It is no longer reserved to great heroes nor to great monuments. It loses its static condition to gain fluidity in the urban displacement and in the change of state of the water. It concentrates small sculptures of small men, the common men.”

The sound material was recorded during the exhibition’s two week creation period; an intensive production line of delicate sculpting, chiselling and freezing. The fragility of the solitary figures transform into a majestic army as the microscopic sounds of each sculpture multiply in their thousands.

Annie Mahtani is an electroacoustic composer, sound artist and performer working and living in Birmingham, UK. After completing her doctoral studies in composition in 2008 she has worked as a freelance composer, performer, curator and educator.

Her work encompasses electronic music composition from acousmatic music to free improvisation. As a collaborator, Annie has worked extensively with dance, theatre and on site-specific installations. With a strong interest in field recording, Annie’s work often explores the inherent sonic nature and identity of environmental sound, amplifying sonic characteristics that are not normally audible to the naked ear. Her music explores abstract and recognisable sound worlds and all the spaces in between. With a preoccupation with space, Annie works extensively with multichannel audio both in concert pieces and in live performance.

Annie is a Lecturer in Music at The University of Birmingham. She is co-director of SOUNDkitchen, a Birmingham based collective of curators, producers and performers of live electronic music and sound art.

___________________________

Jorge Gregorio García Moncada, Hüzün

“The word Hüzün, according to the turkish writer Orhan Pamuk is ‘meant to convey a feeling of deep spiritual loss. To the Sufis, hüzün is the spiritual anguish we feel because we cannot be close enough to Allah. […] We begin to understand hüzün as, not the melancholy of a solitary person, but the black mood shared by millions of people together […], of an entire city, of Istanbul’. The soundscape material presented in the piece was taken during the 2013 political turmoil I was able to witness during a shot term visit in the city.”

Jorge Gregorio García Moncada, PhD, is a full time faculty member of the Music Department at the Universidad de Los Andes in Bogotá, Colombia, focused in a diversity of teaching and research activities in the fields of music composition and theory. He is founder and director of the BLAST system – Bogotá, Los Andes Sound Theatre, a multichannel sound diffusion system for performance of electroacoustic and mixed media musical works. He is director of the SPECTRA international electroacoustic music festival, based in Bogotá and hosted by BLAST.

___________________________

Savannah Agger

Savannah Agger (*1971) is a composer and performer from Sweden, living in Berlin. Her work includes music for rock bands, jazz, orchestra, choir, chamber ensembles and primarily multichannel tape pieces, mixed music and interactive electronics. She has written concert pieces, as well as music for several theatre, new circus and contemporary dance performances.

www.savannahagger.com

SØS Gunver Ryberg, Shapeshifter



Commissioned by director Evelyn Hriberšek for her Augmented Reality installation 'Eurydike', this music was originally spatialised in realtime on head sets as an intimate experience for individual visitors. 

For this concert, one of the pieces from the installation has been transcoded into an immersive composition for a full audience to experience together. 



Composition and Sound Design: SØS Gunver Ryberg 

Spatialisation: SØS Gunver Ryberg

Mixdown at EMS, Stockholm.

Duration 3 mins

Format: HOA2D

___________________________

Jonathan Harvey, Mortuos Plango Vivos Voco (1980)

"From 1976 to 1980 my son Dominic was a chorister at Winchester cathedral. During that period, and ever since, I have written a number of works associated with that wonderful building and choir. Listening to the choir rehearse, as I often did, with the bells simultaneously ringing above, was one of the mingled impressions which started me on this work: it is entirely based on the boy's voice and that of the largest bell. On this huge black bell is inscribed in beautiful lettering the following text: HORAS AVOLANTES NUMERO, MORTUOS PLANGO, VIVOS AD PRECES VOCO (I count the feeling hours, I lament the dead, I call the living to prayer) The bell counts time (each section has a differently pitched bell stroke at its beginning): it is itself a 'dead' sound for all its richess of sonority: the boy represents the living element. The bell surrounds the audience; they are, as it were, inside it: the boy 'flies' around like a free spirit." 

– Jonathan Harvey, 2005.

'Mortuos Plango Vivos Voco' is an 8 channel tape piece that was commissioned by IRCAM in 1980 and completed there using the most advanced spectral processing of the time. It remains a significant piece for many reasons, not least for the remarkable compositional language that emerges from the manipulation of spectral analysis data. The original audio stems for an octaphonic speaker arrangement have been re-spatialised especially for this concert. This rare performance has been made possible by Faber Music and IRCAM archives with the kind permission of Rosa and Anna Harvey.

Composition: Jonathan Harvey 

HOA Spatialisation: Cristian Vogel at EMS Stockholm

Duration: 9 mins 

Format: HOA2D ( 8 virtual speakers )

___________________________

Anders Tveit, ”And the ticks turn into tocks and the tocks turn into ticks”

The title of this piece is taken from an answer given by free improvisation guitarist Derek Bailey to the question 

“What happens to time awareness during improvisation?” The title refers not only to my fascination with how we experience and perceive time and duration. 

The sound material is based on a number of recordings of mechanical clocks, timepieces and percussion. The piece was composed in 2013/14, commissioned by EAU (Electric Audio Unit) with funding from The Norwegian Composers Fund.

Composition and Spatialisation: Anders Tveit

Monologues: Andrew Hill and Myfawny Moore. 

Duration: 12 mins 

Format: HOA2D. 

___________________________

Cristian Vogel, Acceleration Morphosis – World Premiere

Beings that mesh out time 

From deep within the Amazon 

Have methods of acceleration 

Which far exceed our own. 

Composition and Sound Design: Cristian Vogel

Spatialisation: Cristian Vogel

Duration 10 mins Format: HOA2D 

Special thanks to EMS, Stockholm where this piece was mixed.

___________________________

Koenraad Ecker, Transparent Bodies, Submarine Roots – World Premiere 

...After 3 days at sea, we passed the edge of our continent. We saw the high fences, the maze spiralling along the shore : metal braids and concrete blocks, imposing on the land a separation in the mind. / At night, liquid voices rose up from the depths of the ocean. They had sunk from the womb, straight into the pitch-black belly of the ocean, bird in hand. To survive the weight of the sea, their limbs had grown to tentacles, entangling the seaweed, their mouths transforming into gills to breathe the water. Transparent bodies, submarine roots extending in all directions....

The sound material used in this composition was recorded at the Belgian North Sea and in & around Berlin, July-October 2018, using a variety of microphones, piezos & hydrophones.

Composition and Sound Design: Koenraad Ecker

Spatialisation: Koenraad Ecker

Duration: 15 mins

___________________________

Cristian Vogel, WokeSeq – World Premiere

What happens in time and space when Global Sequences overlap? 

You'll hear the music of the Higher Orders of Progressive Warriors. 

That's what.

Re-activate space and time. 

Dis-activate hate and bigotry. 

Live in the contest of the moment. 

Wake up!

Composition and Sound Design: Cristian Vogel

Spatialisation: Cristian Vogel

Duration 3m30s

Format: HOA2D

___________________________

Tine Surel Lange, W O R K S F O R L I S T E N I N G (2017- )

No. 2: Roof work

No.10: Water and stones from arctic landscape 

In Works for Listening there is a strong focus on listening aesthetics and our psychological categorisation of sound. Surrounding sound environments are created with material taken from everyday life: organic sound sources to a varying degree reconstructed by tone, percussion, noise, resonance and voice layers. The sonic material in "Works for listening" appears as physical and tactile, and often abstracted from their original state. 

Surel Lange’s work with ambisonics is based on mono sound sources placed in space where the development in the material (pitch, filters, frequencies, dynamics) often are connected and emphasised and with vertical movement.

Works for Listening is a series of electro acoustic works developed at Notam (Norway), MISC (Lithuania) and EMS (Sweden). 

Composition and Sound Design: Tine Surel Lange

Spatialisation: Tine Surel Lange

Duration: 2'20 / 5' 

Format: HOA3D

___________________________

Banrei, Cholalcho

Banrei's work makes use of impulses, bursts, and sirens, constructed from the rejectamenta of the music sampling process. Sources are obscured and listeners are confronted with the primal qualities of the wavelines – roughness, harmonies, shapes. Bursts are an imperative to break apart the authoritatively linear narratives of sound into a collection of simultaneously possible states.

The Corrido is a traditional Mexican ballad that rose to popularity during the Mexican revolution. The Corrido became a method of disseminating news, depicting the heroic feats of Pancho Villa and his rebel fighters. Subverted by the drug trade, a new genre has emerged called the Narcorrido. These songs detail the exploits of the cartels and their employees as heroes facing impossible odds. 

Cholalcho is a burst study on the popular Narcorrido “El Karma”. The moral of the song is roughly: Karma comes and goes, but nobody can escape the Reaper. Ironically, by the time the song rose to #1 on the Mexican pop charts, its singer, the 22-year old Ariel Camacho, had been slain one week prior in a suspicious car accident. 

Concept and Burst Selection: Banrei

Arrangement and Spatialisation: Cristian Vogel

Duration: 6 mins

Format: HOA2D

___________________________

Cristian Vogel, Invisible Planets

Spatialised beyond stereo for the first time, a revisit to the short piece which opens Vogel's 2013 album - 'Eselsbrücke' - a slight homage to the Swedish radiophonic sound art and tone compositions form the 70s, this piece uses complex rippling tones to partially submerge a past vision about mankind's increasingly automated and technological evolution.

Composition and Sound Design: Cristian Vogel

Spatialisation: Cristian Vogel

Duration: 3'20"

Format: HOA2D

___________________________

Music Film:

___________________________

Cristian Vogel

Cristian Vogel is a long-term innovator in the composition, design and performance of electronic sounds. His independent career in advanced music and audio technology has established him as an outstanding influence in the field of composition for stage, club culture and studio. He has lived in Brighton, Barcelona, Berlin and is currently resident in Copenhagen where he continues to innovate technologically based music and sound at NeverEngine Labs.

music.cristianvogel.com

[ Cristian Vogel. Photo by Tanya Goehring ]

Otto Nilsson (1993): Höstens sista blomma (2018)

Sången börjar melankoliskt och lågmält, sedan flyger det fram och tillbaka som ett visset löv mitt uppe i en höststorm för att till slut slå sig till ro under de sista takterna och, precis som hösten, dö.

Om tonsättaren: Jag är 25 år, uppvuxen i Stockholm men studerar sedan hösten 2018 på Tonsättarskolan Kapellsberg i Härnösand.

Victor Eriksson (1999): Uruppförande (2019)

Eftersom blockflöjt och piano är mina huvudinstrument har jag skrivit för just dem. Dessutom har jag utforskat blockflöjtens tekniska möjligheter och använt mig av flera olika speltekniker.

Om tonsättaren: Jag är 19 år och kommer från Huddinge. Jag kommer från en instrumentbakgrund men har alltid haft musikskrivandet med mig. Nu har jag valt att satsa på komposition, och det är det jag skall göra med resten av mitt liv.

Klara Sjödin (1997): Kan du höra mig? (2018), text: Amanda Hellberg Texten är hämtad ur ungdomsromanen ”Jag väntar under mossan”. Huvudkaraktären Tilda undrar vad som egentligen hände med hennes mormor. Vad är det för mystiska saker som händer i skogen och vid sjön intill sommarstugan? Tilda tycker att hon hör mystiska ljud. Någon försöker få kontakt med henne, men vem – eller vad? I den här korta scenen får vi ett annat perspektiv: Vem är denna varelse som försöker få kontakt med Tilda, och varför? 

Om tonsättaren: Jag är 21 år och studerar mitt andra år på Tonsättarskolan Kapellsberg. Jag är uppvuxen i Lycksele där jag gått musikskola sedan åtta års ålder. Musiken har alltid präglat mitt liv och genom åren har jag bland annat tagit lektioner i cello, piano och sång. Jag har mer eller mindre alltid skapat musik men det är under de senaste åren som mitt intresse för komposition verkligen har stått i fokus.

Buster Berggren (1994): Gold Harbour Square Theme (2019)

I dator- och tv-spel måste musiken ofta vara dynamisk och responsiv; den måste kunna anpassas i stunden för vad spelaren gör. Den tekniska lösningen för detta varierar men Gold Harbour Square Theme är ett försök att återskapa musik som kan anpassas på ett sådant sätt. Stycket blir en musikalisk resa genom staden Gold Harbours centrala torg liksom olika byggnader där omkring.

Om tonsättaren: Född 1994 i Stockholm. Har en musikalisk bakgrund präglad av mycket körsång från Adolf Fredriks musikklasser och Stockholms Musikgymnasium, men har även spelat klassiskt piano. Har i dag ett fokus på det klassiska, med körintresset som ständig utgångspunkt, men försöker att alltid utforska nya musikaliska former och genrer och hitta nya influenser och inspirationskällor till musiken – både musikaliska och ickemusikaliska.

Klara Sjödin: Time (2019)

Det här stycket är skrivet till ett påhittat spel med samma namn. Det är ett slags pusselspel, där din uppgift är att på begränsad tid lösa ett antal uppgifter för att ta dig ut från stället där du är fast: Du befinner dig i en övergiven byggnad. Du vet inte hur du skall ta dig ut. Plötsligt hör du en dörr slå igen bakom dig och du ser en klocka börja räkna ner…

Mikael Andersson (1996): Its Seductive Tone (2018) Text: Mikael Andersson

Det här är min första romans och dessutom mitt första projekt på tonsättarskolan. Texten, som jag också skrivit, handlar om hur ett liv kan påverkas av manipulation.

Om tonsättaren: Född 1996 och uppvuxen främst i Lund. Tog pianolektioner i sjuårsåldern och har alltid beundrat film- och spelmusik. Började göra musik i datorn med virtuella orkestrar 2009 och aspirerar till att skriva musik till framför allt filmer och spel i framtiden.



Otto Nilsson: Coconuts (2018)

Stycket är baserat på en väldigt simpel idé. Hela stycket handlar om två apor som stöter på varandra i djungeln och börjar bråka om kokosnötter. Först är de försiktiga och varsamma men ju längre in i stycket vi kommer desto mer eskalerar konflikten. Det slutar med att aporna ryker ihop i samband med styckets sista ton.

Buster Berggren: Trumpcappella (2018) Text: Buster Berggren

Donald Trump tillträdde som USA:s 45:e president den 20 januari 2017. Under sina nu drygt två år som president har han förbryllat världen med sitt minst sagt underliga sätt att prata och sitt mycket fria förhållningssätt till fakta. Dessutom har han gång på gång kommit med citat som närmast kan liknas vid nonsens. Trumpcappella är ett försök att sammanställa ett litet urval av hans mest kända citat och presentera dem på ett nytt sätt.

Klas Torstensson är en svensk tonsättare som varit bosatt i Holland sedan studieåren i Utrecht i början av 1970-talet. Han är högt prisad i både Sverige och Holland och sedan länge även internationellt. Han är gift med den holländska sopranen Charlotte Riedijk, som är en lysande interpret av hans solistiska vokalmusik, och tillika centralgestalt i operan Expeditionen om ingenjör Andrées olyckliga ballongfärd mot polen 1897.

Klas Torstensson förenar svensk och holländsk kultur. Mycket av hans musik närs av kraften i hans naturupplevelser: gråberg, hav, isen i Östersjöns fjärdar, polaris, norrsken. Hans mycket

personliga stil är befryndad med Varese, Xenakis och – på längre håll - Stravinsky.

Han komponerar långsamt och metodiskt (”trettio minuter om året”) vid sitt ritbordsliknande arbetsbord i Haarlem. Han lösgör väldiga energier i sin ibland hårdhänta instrumentalmusik och uttryck för starka känslor i de intensiva kvinnoporträtten i sångcykeln In grosser Sehnsucht och operan Expeditionen. En rad kompositioner kretsar kring Drottning Kristina. A cycle of the North – en familj om tre orkesterverk - skildrar nordliga miljöer: Fastlandet, Polarhavet och Himmelen. Klas Torstensson komponerar gärna sin musik i ”familjer”.

En annan sådan kompositionsfamilj är Lantern Lectures. Lantern Lectures betyder ”föredrag med ljusbilder”. I fyra Lantern Lectures skildrar Klas Torstensson fundamentala element och skeenden i nordisk natur: berggrunden med skiktade minnen av en våldsam tillkomst, spåren av norrskenet och inlandsisens borrningar i berggrunden: de cylindriska hålen efter roterande stenar under isen, jättegrytorna. Han binder samman eller åtskiljer sina bilder med interludier (mellanspel), fyra korta stycken för trumpet, horn och trombon, ”Brass Links”, som även kan framföras separat.

”Efter att ha avslutat min opera Expeditionen (1994-99) kände jag ett behov av att skriva lättare musik i mindre format. Å andra sidan insåg jag att varken jag eller mitt skapande arbete skulle bli det samma igen sedan jag skrivit en opera om död och kärlek!” Medan ha arbetat på operan hade han fått beställningar från en rad ensembler – Asko Ensemble (Amsterdam), Le Nouvel Ensemble Moderne (Montreal), KammarensembleN (Stockholm) och Klangforum Wien. Han beslöt att skriva en cykel av verk för var och en av dessa ensembler – en cykel av kompositioner att framföras separat eller som ”satser” i en större

helhet.

Solid Rocks ”har en bastrumma som spelas med vispar i huvudrollen. Titeln Solid Rocks syftar på de skikt eller strata som man kan finna i musiken: de ådror som pressats in i det musikaliska flödet.” Uruppfördes i Montreal maj 2001 av Le Nouvel Ensemble Moderne.

Solid Rocks II ”Här är uppdelningen i skikt kanske ännu mer påfallande. Frysta ögonblick projiceras mot en aktiv, massiv och perkussiv följd av händelser. Råa ytor ställs mot lekfulla rörelser.” Uruppförd i februari 2003 av Klangforum Wien.

Aurora Borealis. ”Som de flesta av oss känner till frambringar norrskenet, Aurora Borealis, inte några ljud, trots myter som hävdar motsatsen. För många år sedan fick jag en inspelning

av distorderade radiovågor; störningar som var orsakade av norrskenet. Dessa inspelningar bearbetades tills jag fick fram något som jag uppfattade som vackert, flerskiktat elektroniskt

ljud: ljudet av norrsken om norrskenet hade frambringat något ljud. I min opera Expeditionen spelar detta ljud en viktig roll. I några avsnitt av Aurora Borealis har jag transkriberat och orkestrerat ett av de inkommande lagren för ensemble.” Uruppförd av KammarensembleN i Stockholm februari 2002.

Jättegrytor ”är cylindriska hål i berggrunden som skapats under en glaciär av roterande stenar i det rinnande vattnet under en glaciär. I detta verk hör vi musikaliska slingor som roterar på ett liknande sätt.” Verket uruppfördes i Stuttgart i februari 2003.

Lantern Lectures framfördes i sin helhet första gången 26 februari 2003 i Paradiso, Amsterdam, av Asko Ensemble, dirigent Susanna Mälkki.

I ett brev till författaren inför de svenska konserterna 2019 med Lantern Lectures skriver Klas Torstensson om relationen människa/natur ”…det är ju dessa människor vi bevittnar på

scenen: musikerna och dirigenten. Vi ser och hör hur musiken växer fram, ibland harmoniskt, ibland nog så konfliktladdat. (Som du vet, använder jag mig ofta av sociologiska ’konfliktmodeller’ när jag tonsätter: vad händer till exempel när två diametralt olika

musikaliska material möts? Och alla dessa naturkrafter upplevs ju genom våra (dvs människornas) sinnen, hörsel, syn. Nog tycker jag att naturen i Lantern Lectures ibland visa sig även som stillastående vattenytor, färgskiftningar i bladverket, tystnad…(men man skall kanske akta sig för flera metaforer?). Att bana sig en väg genom en snårig skog, att beundra utsikten från en bergstopp, att titta upp mot en klar stjärnhimmel…

Göran Bergendal 18/1 2019 för Konserthuset

Hemsida: www.klastorstensson.com

Lisa Streich, född 1985 i Norra Råda har studerat komposition och orgel i Berlin, Stockholm, Salzburg, Paris och Köln för bl.a. Johannes Schöllhorn, Adriana Hölszky, Mauro Lanza, Margareta Hürholz och Ralph Gustafsson.

Master classes med bl.a. Chaya Czernowin, Steven Takasugi och Beat Furrer kompleterar hennes musikaliska utbildning.

Hennes verk har blivit framförda i Sverige, Tyskland, Israel, Frankrike, Österrike, England, Japan, Kanada och USA. Hennes musik har blivit spelad av bl.a. Deutsches Symphonieorchester Berlin, Quatuor Diotima, Ensemble Recherche, Nouvel Ensemble Moderne, OENM, Eric Ericsson Kammarkör och Sveriges Radiokör vid bl. a. MATA New York, Tzlil Meudcan Tel Aviv, Ircam Paris, Wien modern och i Domkyrkan i Köln.



Priser och Stipendier innehåller bl.a. Cité des Arts, Paris, Orchesterpriset från Anne-Sophie Mutter fonden, Busoni priset av Akademie der Künste Berlin, Bernd Alois Zimmermann priset, Rom priset Villa Massimo, Roche Young Commissions av Lucerne Festivalen, och Tonsättarpriset av Ernst von Siemens Stiftelsen. En porträttskiva kom ut hos WERGO i April 2018. 2019 kommer det ut hennes andra porträtt skiva hos KAIROS, Wien.

För närvarande är hon “composer in residence” hos ensemble recherche i Freiburg. Hon lever på Gotland.

Coalottino är ett sällan använt ord, som motsvarar concertino. Jag har använt ordet som en mjukare definition för ett verk där ett instrument dominerar eller åtminstone markant skiljer sig från de andra instrumenten, men vill inte kalla det för konsert, eftersom förhållandet här mellan solist och ensemble är något annorlunda. Coalottino no 3 skrevs på uppdrag av New European Ensemble och tillägnas Jacob Kellermann. Även om genom sin klang och karaktär skiljer sig gitarren från de andra instrumenten under hela stycket, blir solistiskt endast i några få avsnitt. Gitarrstämman innehåller mycket spel på lösa strängar, som i sig har en större klang. De utgör samtidigt en pentatonskala om än utspritt inom två oktaver och även treklanger, mer eller mindre fullständiga: G dur, samt A dur - utan ters. Det som bildar material för gitarrens första fras, med den felande tersen, ciss. Ett pentatoniskt ackord inleder stycket som rör sig i mixtur i triol-rörelser, från C till Fiss pentaton, detta besvaras av gitarren med triol-rörelser i två nyss nämnda treklanger. Detta bestämmer verkets harmonik. Efter det första avsnitt leder ett snabbare mellanspel till nästa del. Här får stråkinstrumenten spela pizzicato som ett svar av gitarrens naturliga spel, treklanger som delas upp mellan de tre. Gitarren spelar snabba ackord på kvarter och treklanger, blåsarna kommer in med treklangs-figurer som små kommentarer. Nästa avsnitt bygger på flageoletspel, både i gitarrstämman och i stråkar, gitarrens naturflegeoletter bildar även här pentatonskalor, stråkarnas treklanger fylls ut till pentatoner av de båda blåsare. Dessa ackord bildar alltid en melodi i överstämman som löper fritt mellan instrumenten. Efter en reminiscens av det första mellanspel kommer ett nytt avsnitt med snabba ackordspel, som leder till en återkoppling till styckets början. Den redan kända G dur-A dur motiv bildar det sista avsnittet som är en coda för gitarrsolo. De andra instrumenten deltar med kommentarer eller tillägg till det spel, samspel eller coalottino, som gitarrens lösa strängar har initierat.

Miklós Maros, född 1943 i Pécs, Ungern. Studerade vid Ferenc Liszt Musikakademi i Budapest, senare vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm för Ingvar Lidholm och György Ligeti. Maros har varit lärare på Musikhögskolan samt på Elektronmusikstudion i Stockholm (EMS). Han är också aktiv som dirigent. 1972 grundade han Marosensemble, som har etablerat sig genom omfattande konserter och inspelningar under 25 år som en av Skandinaviens ledande moderna musikgrupper. Listan över hans verk innehåller över 270 kompositioner, bl.a. en opera, fyra symfonier, konserter för solister och orkester, kammarmusik och elektroakustiska verk. Han har fått ett flertal utmärkelser och har sedan 1990 innehavare av Statens inkomstgaranti för konstnärer. Han är medlem av Kungliga Musikaliska Akademien.



Britta Byström har komponerat för många besättningar och sammanhang, men tyngdpunkten har legat på orkestermusik. Hennes musik har framförts av, bland många andra, BBC Symphony Orchestra, Helsinki Philharmonic Orchestra, Gürzenich-orkestern och Sveriges Radios Symfoniorkester. År 2015 tilldelades hennes violakonsert ’A Walk After Dark’ da capo-priset vid tyska Brandenburgerbiennalen och 2017 komponerade hon verket ’Many, Yet One’ till Detroit Symphony Orchestra efter att ha utsetts till vinnare av ’Elaine Lebenbom Award For Female Composers’. I november 2019 har kammaroperan ’Gállábártnit’ premiär i Toronto och senare samma säsong uruppförs ett nytt stort orkesterverk av Göteborgssymfonikerna. Britta Byström är sedan 2016 ledamot av Kungl. Musikaliska Akademien. 

’A Walk on Green Streets’ för sju instrument skrevs ursprungligen till den italienska ensemblen Sentieri Selvaggi. Stycket tar sin utgångspunkt i begreppet ’urban gardening’ - stadsodling - och tanken är att man via små promenader vandrar genom olika stadsdelar där grönska börjar spira. I stycket har jag vävt in citat från den vackra svenska psalmen ’En vänlig grönskas rika dräkt’, men också använt mig av den danske tonsättaren Per Nørgårds kompositionsteknik oändlighetsserien, som utvecklar sig likt en musikalisk slingerväxt med ständigt nya blad...



Lufttrumma II spelas idag av New European Ensemble i en omarbetning för flöjt, klarinett, slagverk, gitarr och cello. I Lufttrumma II ingår Marie Samuelssons återvunna stora slagverk i zink, lufttrumman, som finns med flera av hennes verk;  Luftsång för tre sångerskor och lufttrumma, Lufttrumma I för saxofon, piano och en lufttrumma, samt ett av hennes mest framförda orkesterverk Lufttrumma III, där tre lufttrummor ingår i orkestersatsen. Lufttrumma II är en beställning från Rikskonserter och uruppfördes 1994 med KammarensembleN i Hörsalen på Kulturhuset i Stockholm. Verket framfördes år 2004 på  Nybrokajen 11 på KammarensembleNs 20års jubileum med dirigent Frank Ollu med direktsändning i SverigesRadio P2. Lufttrumma II spelades också på Marie Samuelssons Tonsättarfestival på Konserthuset 2007 med KammarensembleN och dirigenten Eva Ollikainen. Så här skrev recensenten Thomas Anderberg: ”Marie Samuelssons "Lufttrumma II" förblir en spännande erfarenhet, där mörker och ljus fluktuerar med lufttrumman som ständig resonans- och impulsgivare.” Dagens Nyheter 28 nov. 2004.

Marie Samuelsson har komponerat en lång rad verk, framförda på festivaler, konserter och i radio/TV av ensembler och orkestrar i Sverige och internationellt. Andra aktuella konserter nu i dagarna är I am – are You? för horn och ljudfil med Sören Hermansson på Purpurfestivalen i  Kapstaden, verket Rotationer och Mellansatser (2019)  till JS Bach Dubbelkonsert med Musica Vitae, Kristin Uglar och Linn Persson på sopransaxofoner på turné runt Växjö. Under 2018 spelades bl a Lufttrumma III i Schaubühne Lindenfels, Leipzig,Tyskland med MDR Sinfonieorchester och Kristjan Järvi, dirigent. Orkesterverket Eroseffekt och Solidaritet Kärlekstrilogi – nr. 3 spelades på två konserter av Tacoma Symphony Orchestra i Gig Harbor och i Tacoma, USA. Dirigenten Sarah Ioannides färdigställer också det tredje tonsättarporträttet på cd, cdn: The Love Trilogy/Kärlekstrilogin (Daphne records) med fyra av Samuelssons orkesterverk och som utkommer våren 2019. Marie Samuelsson är förutom tonsättare också lektor i kompostition på halvtid på Kungl. Musikhögskolan i Stockholm. Mer info: www.mariesamuelsson.se

Jesper Nordin: In the midst of trespassing (2010)

”In the midst of Trespassing No. 2” (2010) uruppfördes vid Takefufestivalen i Japan 2010 av musiker från Next Mushroom Promotion och är en expanderad version av verket ”In the midst of Trespassing” där Jesper Nordin (f. 1971) lagt till en stämma för piano. Stycket bygger helt på inspelningar av ensemblen Trio Trespassing och vidareutvecklingar av musikaliska idéer som vuxit fram i ensemblen, fast här filtrerade genom kompositörens eget tonspråk.



Jesper Nordins uttrycksfulla musik med spår av svensk folkmusik, rock och improviserad musik, framförs regelbundet världen över av bland andra Orchestre Philharmonique de Radio France, BBC Scottish Symphony Orchestra, Basel Sinfonieorchester, Finska Radions Symfoniorkester och Sveriges Radios Symfoniorkester. Han har samarbetat med dirigenter som Esa-Pekka Salonen, Kent Nagano och Daniel Harding och musiker som Martin Fröst, Diego Tosi, ensemble recherche och Ensemble Intercontemporain. Han har också haft stora framgångar med sin iOS app Gestrument som är baserad på hans personliga kompositionsteknik. Den används nu världen över i allt från Electronica och Techno till improviserad jazz och nutida konstmusik. För mer information se www.jespernordin.com och www.gestrument.com. Hans musik publiceras av Edition Peters. 



A SWARM CAME IN FROM THE DARK (2014) 

Gageego!s beställningsverk för solo violin, flöjt, klarinett, piano, slagverk, viola och cello.

I A swarm came in from the dark möter vi en myriad av insektsliknande ljud: tremolerande fjärilsvingar, surranden, gnisslanden och gnyenden. Det är inte en realism som Hettne söker gestalta utan en inre klingande bild, eller som hon själv uttrycker det: ”[…] hundratals insekter rör sig i ett rum. […] De stannar, tystnar – förflyttar sig igen, än hit, än dit. Fjäderlätta fjärilsvingar, knappt skönjbara, eller en hel svärm av vingar som flaxar hårt mot fönsterrutan; Skiftningar mellan ett aggressivt massivt surrande och en ensam individ på vift. Rörelsernas oförutsägbarhet tar sig uttryck i partier av senza misura och a tempo. Solisten intar även rollen som dirigent, likt en solokonsert från barocken. Harmoniskt bygger stycket på stråkarnas natur-flageoletter, där violinen och cellon har varsin omstämd sträng. Ett surrande lågt fiss återfinns i alla instrument.”

Den spröda harmoniken och förkärleken för finurliga, surrande ljud är något som går igen i Hettnes musik. En musik som ofta tar inspiration från elektroniska ljud men även en musik där fältinspelningar eller just inre ”bilder” av inte alltid strikt musikaliska skeenden fångas och formas i det konstnärliga arbetet. Sedan hennes studietid i Göteborg, där hon även är född, paras blandverk (elektronik och instrument) med rena akustiska verk, alltifrån soloverk till orkester.

Esaias Järnegård, 2015

"Jenny Hettne tilldelades 2019 års Järnåkerstipendium av Saltöstiftelsen för A swarm came in from the dark" 

The Russian composer Sofia Gubaidulina is one of the prominent musical voices of the past half a century. Her works are well loved worldwide for their introspective spirituality and innate sense of drama and development. The New European Ensemble presents two of her recent chamber works Sotto Voce (2010) and Repentence (2008). The guitar and double bass are among her favourite instruments and are featured prominently in both works. Sotto Voce for viola, bass and two guitars is built out of quasi-improvisatory materials derived from the interval of a minor second that traverses a wide range of textures. Repentence for cello, double bass and three guitars is a kind of cello concerto, with virtuosic and melodic cello writing supported by the rich harmonic chordal material in the guitars.