Sonanza av Jenny Soep
Sonanza av Jenny Soep

Uppmärksamheten föregår språket

MAGNUS WILLIAM-OLSSON

I varje stund existerar möjligheten av en annan stund. Alldeles invid oss, ett enkelt snedsteg bort, öppnar sig alltid en okänd värld. Vad vet jag till exempel om graffitti? Ingenting i stort sett, tills jag häromdagen fick pröva en konstkritisk app. Jag tog fram telefonen, satte in lurarna. ”Stopp. Var uppmärksam”, sa rösten, ”kolla på elskåpet där till vänster.” Va?! Jag tittade dit och såg att det var fullt av ”tags”. Metodiskt styrde rösten i appen mina steg och min blick. ”Kolla där, där bakom spåren” Och visst! Där fanns olika målningar och tecken som rösten lärde mig att tyda och fick mig att värdera. Långsamt öppnades en värld i världen som jag sedan dess hela tiden ser och tolkar när jag rör mig genom stan. Elskåpen, murarna och stolparna har börjat tala.

Nyckeln är inte så mycket kunskap, som uppmärksamhet. Stopp. Var uppmärksam. Lyssna. Här finns en värld som förut undgått dig.

När jag var ung trodde jag att jag skulle bli pianist. Jag gick ivrigt till lärararen och njöt av etyderna. En dag hamnade jag av en slump hemma hos en riktig pianist, en vars konst jag beundrade. Till min fasa förde han mig bort mot Steinwayflygeln i det ljusa vardagsrummet. Ber han mig spela springer jag! Men istället öppnade, nej lyfte han av hela flygellocket och visade mig flygelns inre. Där var fullt av skruvar, mynt och gummibitar mellan strängarna. Klubbor av olika slag. Aldrig hade jag sett nåt liknande. Det där instrumentet som jag satt i timmar och övade på, rymde alltså ett annat instrument. Och när han började spela uppdagades kanske för första gången i mig en förmåga jag inte visste att jag hade, förmågan att höra genom lager efter lager av det okända. Väl hemma strippade jag genast mitt gamla piano och började med hjälp av den nyvunna förmågan utforska alla ljud och klanger som jag förut inte visste fanns där.

Många tror att musik är ett språk man måste plugga hårt för att lära och som man sedan utövar genom igenkänning. Ungefär som en vinkännare. ”Ah! typiskt Darmstadt!” ”Merlot! – definitivt.” ”Mmm! påverkad av Lachenmann!” Det är en bakvänd tanke. Musik blir till endast i och genom en lyssnare. Uppmärksamheten föregår språket. Du erbjuder musiken din uppmärksamhet och musiken låter sig utforskas, upplevas, erfaras endast tack vare den.

Alla som försökt lära sig spela ett instrument vet att det krävs övning, timmar och traggel. Men den stora konsten i konsten är att utforska vad allt man där kan uppfatta. Där har alla samma förutsättningar. Såväl lyssnaren och musikern som tonsättaren och dirigenten, alla verkar de genom sin uppmärksamhet. ”Stopp. Vad var det där?” ”Vad var det för känsla?” ”Det påminner om...” ”Var där inte ett minne, ett ljus, var kom det ifrån?” I detta kan ett litet barn vara lika förmögen som en gammal mästare. En snubbling kan vara lika värdefull som ett perfekt utfört danssteg.

Det finns en annan värld i varje värld, en annan människa i varje människa, en annan och ny musik i all musik. Hela denna oändlighet av annat beror bara av detta enkla och för alla lika. Vår förmåga att ställa uppmärksamheten till förfogande.

Magnus William-Olsson (f. 1960) är poet, kritiker och översättare. Sedan 2003 leder han FSL som samlar konstnärer från alla konstarter, filosofer och kritiker till regelbundna seminarier. Senaste diktsamling Eremit- kräftans sånger (W&W, 2016).

Magnus William-Olsson är aktuell med boken Poetens verk – Alejandra Pizarnik (Ariel, 2017).